Psykologer som lämnar Bup får rejäla lönelyft.
Från en tusenlapp till närmare tio tusen kronor i månaden.
Det visar Psykologtidningens granskning av 270 psykologers löner.
Det växande missnöjet bland psykologer på landets Bup-mottagningar är en återkommande följetong i medierna. Psykologerna är framför allt kritiska mot lönen och ansträngda arbetsförhållanden.
Häromåret berättade till exempel Psykologtidningen om hur 206 psykologer i Stockholm hotade att säga upp sig om inte lönerna förbättrades.
»I dagsläget är det inte lönsamt att vara Bup trogen och för många av oss är den enda möjligheten att påverka vår lön att söka oss vidare till andra verksamheter«, skrev psykologerna i ett upprop ställt till ledningen för Stockholms läns landsting.
– Man känner sig inte så värderad. Om det fanns en löneutveckling här tror jag att många skulle stanna, sa psykologen Marie Brorell till tidningen.
Besvikna över landstingets passivitet valde många att gå från ord till handling och säga upp sig.
För att få en bild av i vilken utsträckning landstingen lönemässigt satsar på att behålla redan anställda psykologer i stället för att rekrytera nya, har Psykologtidningen jämfört lönerna för de tillsvidareanställda legitimerade psykologer som slutade sina anställningar inom Bup 2016 med de som anställdes året efter.
Uppgifterna bygger på enkätsvar från landstingen.
Samtliga landsting utom Stockholms har valt att delta i vår enkät och ingår i granskningen som omfattar sammanlagt 272 psykologer.
Undersökningen visar bland annat att:
- De som slutade 2016 var i genomsnitt 39 år gamla och tjänade 35 582 kronor i månaden.
- Trots att de som anställdes 2017 var fyra år yngre än de som slutade året -innan, fick de nyanställda i genomsnitt cirka 1 000 kronor mer i månaden i lön.
- Bland de som var 39 år eller yngre var löneskillnaden mellan de som slutade och de som började 1 800 kronor i månaden och bland de som var över 51 år cirka 3 800 kronor.
Flera av de som under 2016 sade upp sig från Bup uppger för Psykologtidningen att dålig löneutveckling och tuffa arbetsförhållanden var det avgörande skälet.
– Min lön var extremt låg och gick inte att påverka. Maximalt kunde man få ett par hundra kronor i samband med lönerevisionen. Nu arbetar jag som psykolog inom den privata vuxenpsykiatrin. Jag tjänar nästan 10 000 kronor mer i månaden än på Bup, får årliga bonusar, har möjlighet att påverka min arbetsdag och frihet under ansvar, säger en.
Andra har börjat arbeta inom exempelvis skolan eller företagshälsovården.
– Jag gick upp 9 000 i lön när jag blev skolpsykolog, berättar en tidigare Bup-anställd.
En annan säger att det var lönefrågan som fick »en redan full bägare att rinna över«.
– Sämre lön än hos andra arbetsgivare i regionen och dålig löneutveckling rimmade illa med svårighetsgraden, arbetsbördan och ansvaret som arbetet på Bup innebar. Jag började aktivt att söka nytt jobb efter en lönerevision där alla psykologer fick samma låga lönepåslag på några hundra kronor, oavsett tidigare lön, individuell insats eller för mottagningen särskilt värdefull kompetens. När jag bytte jobb till en privat företagshälsovård gick jag direkt upp nästan 7000 kronor i lön samtidigt som jag fick ett på många sätt lättare jobb i en mer välfungerande organisation.
Text: Mikael Bergling
Läs mer:
“Jag fick upp lönen direkt”
“Därför slutade vi på Bup”
“Lönepolitiken är ologisk”
