• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till innehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Psykologtidningen

Sveriges Psykologförbund

  • Hem
  • Artiklar
    • Aktuellt
    • Debatt
    • Fackligt
    • Forskning & konferensrapporter
    • Nytt i Tryck
  • Arkiv
    • Arkiv Psykologtidningen 2010 – 2022
    • Arkiv: Forskning
    • Forskningsserier
  • Annonsera
  • Om oss
    • Om oss
  • Kontakt
  • Sök
  • Prenumerera
Hem · Aktuellt · “Därför slutade vi på Bup”

“Därför slutade vi på Bup”

1 november 2018 publicerad av Redaktionen

Psykologtidningen kontaktade de psykologer som lämnade Bup under 2016.
Här är deras motiv till avhoppen:

»På grund av min chef, arbetsbördan och långa resor. Lönen var inte en orsak, men den blev klart bättre när jag började som skolpsykolog.«

»Oacceptabelt stor arbetsbörda. Fick ständigt rycka ut i akuta ›brandsläckande‹ insatser på bekostnad av planerade behandlingar. Jag ålades att göra utredningar, men arbetsgivaren prioriterade inte tid till detta, vilket gjorde att jag ständigt hade 10–15 oavslutade utredningar liggande. En stor del av arbetsdagen gick åt till administrativa uppgifter. Det fanns aldrig tid till återhämtning. Jag arbetar numera som skolpsykolog.«

»Vi flyttade till annan ort och jag fick nytt jobb som gjorde att jag slapp pendla. Mitt nya jobb gjorde att gick upp 9 000 i lön, fick mer inflytande, yrkesfrihet och möjlighet att använda fler delar av min kompetens.«

»Stressig arbetsmiljö med bristande resurser, stöd och fortbildning. Ohållbart för den egna hälsan, trots trevliga hjälpsamma kollegor och i grunden roligt och meningsfullt jobb.«

»Låg lön som ej gick att påverka. Brist på frihet under ansvar. Vi tvingades använda stämpelklocka och fick stämpla in efter att vi bytt om på morgonen, stämpla ut och in under rast och när vi skulle gå hem. Ingen personalvård. På julen fick vi välja mellan att få varsin jultallrik från sjukhusmatsalen alternativt 67 kronor att gå på restaurang för. I övrigt ingen personalvård att tala om. Enorma vårdköer. Jag är genuint rädd för hur det ska gå med landstingspsykiatrin framöver. Vem ska vilja jobba där under så usla villkor när de privata alternativen finns?«

»Det kändes inte etiskt okej när vårdgarantin innebär att nybesök är viktigare än behandling och att ta emot så många som möjligt för att sedan låta dem stå i kö. Usel ledning som inte lyssnade och förde saker vidare uppåt. Noll stöttning. Lönen.«

»Ville prova en akademisk bana.«

 »Av flera arbetsmiljörelaterade orsaker. Den största enskilda orsaken var kraftigt beskuren autonomi och kontroll över det egna arbetet som omöjliggjorde arbete under eget yrkesansvar.«

»På grund av flytt till annan ort.«

»Jag kunde inte stå för att vara en del av verksamheten. Ledningen brast både i sitt utövande av ledarskap gentemot personalen samt i beslut om prioriteringar och styrning av verksamheten. Patienterna fick väldigt olika god vård. Det var som ett lotteri. Många barn och unga med svår problematik fick träffa personal utan tillräcklig kompetens, som ändå självständigt gjorde bedömningar, prioriterade och behandlade. Många patienter fick också vänta alldeles för länge. Att uppfylla vårdgarantin blev ett spel, där patienten fick ett första besök, för att sedan placeras i väldigt lång kö. Genom att de ändå fått ett första besök snyggades statistiken till. Kompetent och erfaren personal slutade dessutom löpande eller blev sjukskrivna. Ytterligare ett tungt vägande skäl var lönen och den dåliga löneutvecklingen.«

»På grund av den mycket dåliga arbetsmiljön.«

 »Av flera arbetsmiljörelaterade orsaker. Den största enskilda orsaken var kraftigt beskuren autonomi och kontroll över det egna arbetet som omöjliggjorde arbete under eget yrkesansvar.«

»Slutade för att jag ogillade långa vårdkontakter som sällan gjorde nytta. Lönen var förstås piss.«

»Jag ville slippa pendla. I dag arbetar jag som skolpsykolog.«

»På grund av flytt till annan ort, men hade tids nog ändå bytt jobb från Bup på grund av hög arbetsbelastning och svag löneutveckling.«

»Jag ville slippa pendla. Jag hade då två alternativ: en annan Bup-mottagning eller barn- och elevhälsan. Jag valde elevhälsan på grund av bättre lön och större möjligheter att styra min tid.«

»På grund av flytt till annan ort, men också för att arbetsvillkoren inte var särskilt bra och ledde till mycket stress. Jag jobbade ofta övertid för att hinna med att göra ett bra jobb i alla ärenden. Dessa övertidstimmar ledde till flextid, som jag sällan hann ta ut.«

Läs mer: 

Lönelyft för avhopparna
“Lönepolitiken är ologisk”
“Jag fick upp lönen direkt”

Fler artiklar

  • Därför skenade diagnosen utmattningssyndrom
  • “Ge barnen hopp när familjen brister”
  • Sabina Gušić tog ett sabbatsår till havs

Arkiverad under: Aktuellt

Primärt sidofält

Följ oss


Alla artiklar på psykologtidningen.se automatpubliceras i vårt Facebook-flöde. Följ oss därför på Facebook så missar du ingenting av det som händer i vår del av världen.

Senaste numret

Läs senaste numret av Psykologtidningen

Annonser

Ledare

Det som är svårt på riktigt

Hälften av samtalen handlade om självskador. I det här numret kan ni läsa om det lilla, men ytterst viktiga, vi hittills vet om fenomenet.

Konferensrapporter

”Lyft näsan från testprotokollen”

Neuropsykologin spelar allt större roll inom psykiatrin.
-Problemet är att det inte finns några behandlingar, sa Jacqueline Borg under neuropsykologernas riksstämma.

Etikrådet

Vad göra när det blir för svårt för mig som PTP?

Att värna ett barns autonomi och självbestämmande är i sig ett komplext uppdrag, skriver Patrik Lind, etikrådets ordförande.

Har du en fråga till Etikrådet? Mejla till etikfragan@psykologforbundet.se

Utanför jobbet

»Flyga var sist på min bucketlist«

Psykologen Carl Hultström förverkligade barndomsdrömmen och blev pilot.

Tidigare nummer


Läs alla nummer sedan 2010

Pressgrannar

Här hittar du de nordiska psykologförbundens tidningar.

 • Danmark
 • Norge
 • Finland

Följ oss på Instagram


instagram.com/psykologtidningen

Footer


 

Psykologtidningen
Nytorgsgatan 17 a
116 22 Stockholm
Växel: 08 567 06 400
E-post: redaktionen@psykologtidningen.se

Psykologtidningen ges ut av…

Sveriges Psykologförbund

Följ oss

twitter.com/psykologtidning

15 juni 2022

Larmet från Västerbotten: Transpersoner självmedicinerar med stopphormoner https://t.co/WhpnSzqtNk via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on TwitterLike on Twitter
18 maj 2022

Socialstyrelsen medger bristande kommunikation https://t.co/5GHmo4engU via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on TwitterLike on Twitter
6 april 2022

Psykolog vittnade mot klient i parterapi https://t.co/ZjwV9REeXa via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
29 mars 2022

“Varje vänligt ord har betydelse” https://t.co/XVhcDzf2Y2 via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
11 mars 2022

Största ryska facket på väg att uteslutas https://t.co/IPw5khr0Iu via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
3 mars 2022

Ryska psykologförbundet utesluts från EFPA https://t.co/5AHrDHevXg via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
27 januari 2022

Terapitimmen allt kortare https://t.co/MHLcg6Tr8o via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter1Like on Twitter
26 januari 2022

“Priset ger mig vind i ryggen” https://t.co/OEtpJdeE5e via @psykologtidning

Reply on TwitterRetweet on Twitter2Like on Twitter1

Nyheter

Så pratar psykologer om sex

Kritiserad skola slipper sanktioner – rekryterade psykolog

Bruno Adler, 96, fortsätter jobba som psykolog

XR-psykologer vandaliserade bensinpumpar

Transpersoner självmedicinerar med hormoner

Nu bjuder vi in politikerna

© 2022 Psykologtidningen · Webdesign Xponent · Genesis Framework · WordPress · Sitemap · Cookies · Logga in

Som de flesta webbplatser i dag använder vi cookies. Läs mer