Ersättningssystem och val av psykologisk behandling var två frågor som debatterades då psykologföreningen i Stockholms läns landsting bjöd i landstingspolitiker för att diskutera den tuffa situationen för landstingets psykologer.
Trots rekordvärme och stekande sol lyckades psykologföreningen för Stockholms läns landsting samla sju landstingspolitiker till en paneldebatt den 30 maj om den tuffa psykologsituationen i Stockholm län, med många vakanser, stor personalomsättning och långa köer till barn- och ungdomspsykiatrin. Det är valår och rätt läge för att lyfta dessa frågor lite extra, tycker psykologföreningens ordförande Liisa Holtay.
-Det är annars svårt att få kontakt med politikerna och väcka intresset för våra frågor. Nu kommer representanter för alla partier utom Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, men Miljöpartiet är det parti som sedan tidigare visat stort intresse för våra frågor. Den här tidpunkten är vald för att det är nu vi kanske kan åstadkomma något. Efter valet blir det nog svårare, säger Liisa Holtay.
Psykologerna har medvind sett till status och efterfrågan i samhället. Med den positiva bilden inledde moderatorn, Psykologförbundets ordförande Anders Wahlberg, debatten inför ett 70-tal åhörare. Men sedan – då det kom att handla om situationen för psykologerna i Stockholms läns landsting – blev bilden allt mörkare: 17 dagars sjukskrivning per psykolog och år i genomsnitt och överrepresenterade i stressrelaterad ohälsa, över 20 procent personalomsättning per år, låga medellöner (38 000 kronor år 2017), etc.
Debatten kom ganska snart att handla om ersättningssystemen som orsak till arbetsmiljöproblem. Systemet med pinnar, att få ersättning utifrån antal patientmöten, skapar en frustration bland många psykologer. Ella Bohlin (KD), barn- och äldrelandstingsråd, berättade att landstinget är på väg att lämna pinn-systemet.
-Jag har förstått att en mix av olika typer av ersättningssystem förmodligen är det som fungerar bäst. Vi prövar nu olika varianter av ersättningssystem inom vården, ett sådant är patientorienterade utfallsmått för att se om ersättningen skulle kunna utgå från patienters egna utvärderingar av de insatser som görs. Vi lämnar successivt pinn-systemet, men det tar tid.
Även oppositionslandstingsråd Dag Larsson (S) vill hitta nya ersättningssystem.
-Jag tror på ett system som utgår från att ersätta utifrån det utsatta målet: att bli frisk. Men det finns nog inget optimalt enskilt ersättningssystem och jag vill att ni, psykologerna och er organisation, bättre informerar oss politiker om vad ni tycker är det bästa. Nöt våra landstingskorridorer och påverka oss i rätt riktning, sa han.
Cecilia Elving (L) ansåg att pinnar kan vara bra för att ha en hög tillgänglighet och ge många patienter hjälp, men då kvaliteten blir lidande måste systemen ses över.
-Jag tror att ett bättre supportsystem som ger personalen avlastning från inte minst administrativa uppgifter kan spela en stor roll för att förbättra arbetssituationen.
Från publiken väcktes även frågan om behandlingsval. På grund av de riktlinjer som finns styrs psykologer ibland till att välja behandlingar som de inte alltid själva tycker är de mest optimala.
Jonas Lindberg (V) efterfrågade en frihet för behandlare och patient att välja den behandling man tror kan fungera bäst.
-Det råder en fyrkantighet på den här punkten och friheten att välja metod måste öka.
Dag Larsson (S) efterlyste en större samsyn från professionen i den frågan.
-Som förtroendevalda går vi sällan in i frågor som behandlingsformer. Ni själva måste bli mer sams än vad ni är i dag i fråga om vad ni tycker är bra behandlingsmetoder.
Ella Bohlin (KD) tog diabetesvården som ett exempel på hur även psykologisk behandling på sikt kan utvecklas.
-Vi har i vårt landsting prövat en allt större patientmedverkan inom diabetesvården, och när man sätter patienten i fokus så leder det till större valfrihet av behandlingar på samma sätt som man kan välja mellan olika vårdgivare.
Både i frågan om ersättningssystem och behandlingsval kan psykologerna själva få ett större inflytande i framtiden, trodde politikerna. Eller som centerpartisten Christine Lorne uttryckte det.
-Höj era röster. Psykologer verkar mest gneta på och inte gnälla särskilt mycket. Ni hörs för lite.
Vid debatten deltog även Gudrun Hofsten (Fi) och Cecilia Löfgren (M).
