Salsa, son, rumba. Kubanska rytmer som sätter kroppen i rörelse, kreativiteten i rullning. Skolpsykologen Barbara Perez dansar varje dag. Ensam hemma, med familj och vänner. Innan middag – och efter. Ibland mitt i maten. På konserter och fester.
– Vi dansar alltid, alltid. När vi lagar mat, när det kommer besök. Man behöver göra annat än att bara sitta och prata.
Att dansa blir ett sätt att umgås. Men det är också något djupt personligt. Utan dansen och musiken skulle något viktigt gå förlorat inom henne, säger hon.
– När jag dansar väcks känslor som jag bara kan uppleva då. Jag njuter, känner mig fri, befriad. Jag får nya tankar, jobbar bättre. Om det går en dag och jag inte dansar säger min kropp direkt: »Du måste dansa, lyssna på musik!«
Uppvuxen, och psykologutbildad, i Havanna i en familj med en pappa som älskade att dansa och där musik var lika självklart som mat och sömn, tog hon sina första danssteg.
– Min pappa var min första danspartner. Vi dansade mycket hemma, jag tackar verkligen honom för det. Sen när jag blev tonåring började jag i en dansgrupp med koreografi och uppträdanden.
Via dansen kom hon in i Sverige. Tillsammans med en kubansk dansinstruktör arrangerade hon danskurser, och fick vänner för livet.
– Det kom så mycket folk. Jag var ganska nervös för jag kunde ingen svenska, men genom dansen fick vi kontakt. Det var jätteroligt! Jag har fortfarande kvar vänner från den tiden.
Här är hennes salasatips:
- Havanna D`Primera: “Kubanskt salsaband. Måste ses och upplevas live”.
- Maria Llerena: “Artist med stort hjärta som driver babysalsa-rytmik”.
- Prova-på-salsa på Casa del Alma i Stockholm: “För glädjen och att tillsammans med andra njuta av dans och musik”..
Barbara Perez, 51 år, är uppvuxen och psykologutbildad i Havanna. Bor i Stockholm med man och dotter och jobbar som skolpsykolog på Bäckahagens skola och Östbergaskolan, söder om Stockholm.
