FACKLIGT. Att hänvisa till så kallade ingångslöner är inte förenligt med gällande löneavtal. Begreppet hör till förra seklet och det är viktigt att psykologprofessionen är tydlig på alla plan för att få till stånd förändringar. Det säger Psykologförbundets 2:e vice ordförande Ulrika Sharifi apropå PTP-psykologernas kamp för individuell lönesättning.
Att vissa arbetsgivare hänvisar till lägsta löner, det vill säga där lägsta lönen ligger för en viss yrkesgrupp vid en viss tidpunkt, får inte förväxlas med en bestämd ingångslön. Det är inte förenligt med parternas syn på hur lönebildning ska gå till, säger Ulrika Sharifi.
– Det är inte heller ett uttryck för en lyhörd och attraktiv arbetsgivare. Många medlemmar som jag möter uppfattar arbetsgivarens stelbenthet och ovilja till dialog och förhandling som en varningssignal: här värderas inte individuella prestationer och här finns inga bra möjligheter till utveckling och karriär. Man väljer då att avstå den tjänst som erbjudits, säger Ulrika Sharifi, och fortsätter:
– Problemet är ofta en fråga om tillgång och efterfrågan. När arbetsgivaren vet att den kan rekrytera till låga och fastlagda så kallade ingångslöner så tycks man inte ha något incitament att erbjuda förhandling och differentierade löner. Problemet är kanske störst vid universitetsorterna.
För att få till en förändring måste såväl lokala fackliga företrädare, som för diskussioner direkt med arbetsgivare om lönebildning och tolkning av avtal, och förbundets centralt, där avtalens tillämpning utvärderas, arbetar tydligt och enträget.
– Det gäller att hålla ihop kedjan och hålla en tydlig linje för att idén med individuella och differentierade löner verkligen ska accepteras och fungera, säger Ulrika Sharifi.
TEXT
Peter Örn
