Miljöfaktorer ligger bakom hälften av alla fall av autism. Det visar en ny studie av bland annat svenska forskare.
-De aktuella miljöfaktorerna tycks vara sådana som bara drabbar den enskilde individen. Tidigare fynd har visat att låg födelsevikt eller för tidig födsel kan vara sådana faktorer, säger Sven Sandin vid Karolinska institutet och en av forskarna bakom studien.
Den dominerande uppfattningen om orsaken till autism har varit att ärftliga faktorer ligger bakom 80-90 procent av fallen. Nu kommer nya rön, presenterade i den ansedda vetenskapliga medicinska tidskriften JAMA, som visar att 50 procent av fallen beror på miljöfaktorer. Underlaget i studien är alla svenska barn födda mellan 1982 och 2006, varav 14 516 barn diagnostiserats med autismspektrumstörning.
Foto: Karolinska institutet
– Vilka specifika miljöfaktorer det kan handla om måste framtida forskning ge svar på. Vi har endast jämfört så kallade ”shared environment” med ”non-shared environment”. Men om man funderar över kandidater verkar faktorer som har samband med födseln vara lämpliga. Tidigare forskning har visat att bland annat komplikationer kring födseln har samband med autism, säger biostatistikern Sven Sandin.
I studien har forskarna även tittat på risken för ett barn att drabbas av autism om det har ett syskon med autism. Med ett sådant syskon är risken en på tio och om det är ett halvsyskon är risken tre gånger högre jämfört med hela befolkningen.
-Släktskap och genetisk korrelation har en kollosal betydelse, vilket vår studie visar. Även mellan kusiner är riskökningen fördubblad, vilket ju också är en avsevärd riskökning.
Pojkar drabbas oftare av autism än flickor, men i den studie som nu presenterats fann forskarna ingen könsskillnad gällande vilken betydelse miljö- respektive ärftliga faktorer hade för risken att få autism.
-Det kan först studier som analyserar miljöfaktorerna svara på. Den relative risken i vår studie var densamma för syskonpar med pojke-pojke, pojke-flicka, flicka-pojke och flicka-flicka, säger Sven Sandin.
Studien är ett samarbete mellan Karolinska institutet och det brittiska Kings College London, där Sven Sandin också är verksam.
Läs studien i JAMA 2014;311(17):1770-1777. Doi:10.1001/jama.2014.4144.
TEXT
Peter Örn
