Nya versioner av diagnosmanualerna matchar inte varandra i synen på ptsd och det kan drabba patienterna.
Är komplex ptsd en egen diagnos? Nej, anser den amerikanska psykiatriska föreningen som ansvarar för diagnosmanualen DSM. Ja, menar Världshälsoorganisationen som ligger bakom diagnosmanualen ICD. Och det är bara ett exempel på hur de stora klassificeringssystemen väljer att gå olika vägar i synen på traumarelaterad psykisk ohälsa.
– Komplex ptsd har varit en ganska politisk laddad diagnos ända sedan den första gången beskrevs år 1992. Är det en grupp som behöver en annan typ av behandling än vid ptsd? Det vet vi fortfarande inte eftersom det tidigare saknats en officiell definition av diagnosen, vilket naturligtvis är väldigt frustrerande för klinikerna, säger Kristina Bondjers.
Kristina Bondjers är psykolog och doktorand vid Kunskapscentrum för katastrofpsykologi på Uppsala universitet. Inom kort disputerar hon på sin avhandling om bedömning av ptsd och komplex ptsd, och den diagnostiska samstämmigheten mellan DSM och ICD. Svenska psykologer använder som regel både DSM och ICD i det kliniska arbetet med ptsd-patienter.
– De flesta ställer diagnos utifrån DSM men kodar enligt ICD och därför bör koderna matcha varandra, säger Kristina Bondjers.
Den nya versionen av DSM, DSM-5, har valt att bredda diagnosen. Och det med råge. Nu finns det hela 636000 variationer på symtom för att uppfylla ptsd, definierade som kärnsymtom (återupplevande, undvikande och hyperarousal) samt indirekta symtom såsom negativa känslor tankar och koncentrationssvårigheter.
– ICD-11, som förväntas träda i kraft 2022, går åt motsatt håll och snävar in ptsd-diagnosen. Samtidigt införs diagnosen komplex ptsd som innebär att kärnsymtomen för ptsd ska uppfyllas, plus ihållande problem med känsloreglering relationssvårigheter och en negativ självbild, säger Kristina Bondjers.
En riskfaktor för komplex ptsd är tidiga och upprepade traumatiska upplevelser, förklarar hon, men tillägger:
– Diagnosen baseras på symtom och kan även uppkomma efter händelser i vuxen ålder.
Arbetsgruppen bakom DSM-5 anser att manualen även fångar upp de med komplex ptsd enligt ICD-11. Kristina Bondjers har i sin forskning visat en måttlig samstämmighet mellan DSM-5 och ICD-11 och att bara 46 procent med diagnosen ptsd uppfyller kriterier enligt båda manualerna.
Däremot uppfyllde samtliga med diagnosen komplex ptsd enligt ICD-11 kriterierna för ptsd enligt DSM-5. Förklaringen tycks därför vara skillnader i hur diagnosen ptsd definieras.
– Bristerna i samstämmighet leder till förvirring. Det finns en risk för att diagnosen komplex ptsd ställs på svåra fall snarare än att man gör en noggrann symtombedömning, och att komplex ptsd blir en slasktrattsdiagnos, säger Kristina Bondjers.
Att klassificeringssystemen väljer att gå i olika riktningar kan leda till att vissa inte får en diagnos beroende på vilket system som tillämpas.
– Diagnosen fyller ju flera funktioner. Förutom behandlingsval handlar det om forskning rätt till sjukersättning och annat, säger Kristina Bondjers.
