Att yngre nyanställda psykologer tjänar mer än äldre och mer erfarna kollegor är orimligt, anser Jaime Aleite, Psykologförbundets förhandlingschef.
-Vettiga ingångslöner är ett framsteg, men arbetsgivarna saknar logik i lönepolitiken, säger han.
Enligt Jaime Aleite bekräftar Psykologtidningens undersökning det som många haft på känn länge: det är inte ovanligt att psykologer inom Bup som sagt upp sig på grund av låga löner och svag löneutveckling ersätts av kollegor som får högre lön trots att de ibland kan vara både yngre och mindre erfarna än de som slutade.
– Det är ett helt orimligt agerande av arbetsgivarna och jag förstår egentligen inte varför man gör så här.
För att kunna locka till sig personal behöver väl Bup betala högre löner?
– Jo, och det är mycket bra om de erbjuder nyanställda bra löner. Men arbetsgivarna bör tänka ett steg längre. Även de som redan arbetar inom Bup bör ha rimlig ersättning för sitt mycket kvalificerade arbete och en bra löneutveckling. Många har inte det i dag, säger Jaime Aleite.
– Förutom att en svag löneutveckling gör att många ser sig om efter ett annat jobb, leder icke acceptabla löneskillnader till en sämre arbetsmiljö. Det blir snack och dålig stämning. Medarbetarna tappar förtroende för ledarskapet och löneprocessen. Är det dessutom en nyanställd manlig psykolog som erbjudits högre lön än mer erfarna och äldre kvinnliga kollegor kan arbetsgivaren åka dit för diskriminering på grund av kön eller ålder.
Flera psykologer berättar för Psykologtidningen att de höjde sina löner med flera tusen kronor i månaden när de slutade på Bup och började arbeta för en privat eller kommunal arbetsgivare.
I några fall handlade det om löneökningar på upp mot 10 000 kronor i månaden.
– Det visar att det finns en bra alternativ arbetsmarknad för psykologer som är anställda inom Bup. Samtidigt är det inte rimligt att man ska behöva lämna landstinget för att få en rimlig löne- och karriärutveckling, säger Jaime Aleite.
Hur kan man ändra på det?
– Från fackets sida behöver vi bli betydligt mer aktiva i löneprocessen och kommer därför att utbilda våra lokala löneförhandlare i hur de kan agera. Det är också bra om medlemmar hör av sig till oss innan lönesamtalen. Då kan vi kan vi coacha dem i vad som gäller och hur de bör bemöta olika argument.
– Men det gäller även att få till stånd bättre karriärvägar och utvecklingsmöjligheter för psykologer. Det måste gå att få högre lön utan att byta jobb eller bli chef.
Inte heller Lena Berglund Friberg, chef för barn- och ungdomspsykiatrin inom Region Västernorrland, är förvånad över resultatet i Psykologtidningens undersökning, det vill säga att de psykologer som anställdes inom Bup under 2017 fick högre lön än de som slutade året innan trots att de nyanställda i genomsnitt var yngre.
– Under de senaste åren har vi i Västernorrland infört en ny löneutvecklingsstruktur för psykologer. En del i den nya strukturen är att vi har höjt ingångslönerna med ett par tusen kronor i månaden.
Varför då?
– En orsak är konkurrensskäl. Tidigare låg vi lönemässigt under flera andra aktörer, till exempel primärvården och skolorna, och behövde höja lönerna av det skälet. En annan orsak är att det arbete som psykologerna utför är värt högre lön.
Är det bara nyanställda psykologer som har fått höjda löner?
– Nej. Under de senaste två åren har vi höjt lönerna för hela psykologkollektivet med i genomsnitt cirka 2 000 till 3 000 kronor i månaden, beroende på var i karriären man har befunnit sig. För oss har det varit viktigt att höja lönen för alla, inte bara för nyanställda. Dessutom ska lönen öka med stigande erfarenhet och skicklighet, och det gör den i den nya löneutvecklingsstrukturen.
Lena Berglund Friberg säger att många psykologer vid Bup i Västernorrland har en tuff arbetssituation.
– Vi har långa köer, vilket sliter mycket på personalen. Många barn och ungdomar som har stora behov får inte hjälp inom rimlig tid. De akuta fallen prioriteras, vilket i och för sig är rimligt, men det leder till att övriga får stå tillbaka precis som utredningsverksamheten.
Vad gör ni åt det?
– Även om det behövs mer resurser, tror jag inte att det räcker. Efterfrågan på utredningar ökar hela tiden, men det är inte samma sak som att även behoven av utredningar gör det. Jag tycker att det är hög tid att vi frågar oss om vi verkligen ska utreda barn och sätta diagnoser i den omfattning som sker i dag.
– Är det inte bättre att exempelvis bygga ut de stödstrukturer i skolan som barn kan behöva i stället för att fokusera på att de ska utredas och få en diagnos? Det skulle dessutom leda till att psykologerna får mer tid till behandlingsverksamheten än vad de har i dag.
Många psykologer inom Bup anser att de lägger ner för mycket tid på administration och för lite på kärnuppdraget?
– Det håller jag med om. Det är inte rimligt att en så stor del av bland annat psykologers, läkares och kuratorers arbetstid används till att fylla i papper. Vi behöver se över vad som kan tas bort när det gäller exempelvis dokumentation och vad som är absolut nödvändigt. Vi håller på att administrera ihjäl oss.
Text: Mikael Bergling
Läs mer:
“Därför slutade vi på Bup”
“Jag fick upp lönen direkt”
Lönelyft för avhopparna
