Fråga: Hur ska vi agera, som enskilda psykologer och som kår, om de restriktiva förslag angående begränsade rättigheter till bland annat vård och skolgång för papperslösa, som flera partier föreslagit, går igenom efter valet? Jag upplever en sådan utveckling som helt i strid med våra yrkesetiska principer och andra dokument om mänskliga rättigheter.
Kristina Taylor, Etikrådets ordförande svarar:
För ett yrkesförbund är frågor som berör partipolitik ofta känsliga och inte så enkla att bemöta, eftersom organisationen samlar och representerar människor med vitt skilda politiska och ideologiska uppfattningar. Det är därför viktigt att kunna samlas under ett professionsgemensamt paraply och inte ta ställning i politiska frågor eller för/emot partier eller block. Partipolitiken tangerar dock även allmänna moral- och värdefrågor som i högsta grad rör psykologisk kunskap och enskilda psykologers praktik, och dessa värden/principer måste vi våga prata om och stå upp för när vi upplever dem hotade.
Därför är frågan relevant för oss som psykologer, inte bara för de av oss som möter papperslösa i våra psykologuppdrag, utan även generellt för vår profession och kår, eftersom principen om alla människors lika värde utmanas när samhällsdebatten och politiska beslut förändras mot att göra tydliga skillnader mellan olika grupper av människor när det gäller just vilka rättigheter och samhällstjänster dessa grupper ges tillgång till.
I en intervju publicerad i SvD den 25 oktober 2017, berättar Hédi Fried, psykolog och överlevande från Förintelsen, om sin bok Frågor jag fått om Förintelsen (Natur & Kultur, 2017), där hon besvarar frågor som ungdomar har ställt om hennes upplevelser och tankar under de skolbesök Hédi gjort under cirka trettio års tid. Mötet med skolelever under flera decennier verkar ha bidragit till en framtidstro hos Hédi, trots hennes fruktansvärda erfarenheter från Auschwitz, och trots hennes upplevelse av en ökande intolerans och främlingsfientliga tongångar i Sverige och många andra delar av världen: Jag har stort hopp om att det växer upp en ungdom som är klokare än dagens befattningshavare. Som har blivit av med de vuxnas fördomar och känner ansvar för det som händer i världen, och som tänker kritiskt framför allt.
Jag vill stämma in som kör bakom Hédis klara röst, och liksom hon uppmuntra till att alltid tänka fritt och kritiskt omkring såväl samtal vi tar del av i vår vardag, som ideologiska och partipolitiska förändringar som vi upplever krockar med vår yrkesetik och som riskerar att kring-skära mänskliga rättigheter på olika sätt. Jag talar nu inte om att gå emot vissa partier eller specifika politiska beslut eller förslag, utan om kritiskt tänkande som en generell livshållning, och om att vara på vår vakt mot att vänja oss vid gradvisa skiftningar som nu eller på sikt hotar människors hälsa, liv och frihet att vara sig själva. Det finns många skeenden i världens historia, som har lärt oss hur lätt, och hur farligt, det är att vänja sig och rätta in sig i ledet.
Våra yrkesetiska principer konstaterar att: Psykologen är medveten om det professionella och vetenskapliga ansvar han/hon har inför sina klienter och till den organisation och det samhälle, som han/hon lever och arbetar i. Detta innebär att vi som psykologer har ett ansvar att reflektera över, och hjälpa till att medvetandegöra, vad samhället riskerar att göra med människor och människors rättigheter, och påtala konsekvenser av politiska beslut och förändrad praxis, utifrån vår vetenskapliga bas och vår yrkesetik.
Har du en fråga till Etikrådet? Mejla etikfragan@psykologforbundet.se
Eller skriv till: Etikrådet, Sveriges Psykologförbund, Box 3287 103 65
