En psykoterapeut som är jämnårig eller yngre än sin klient har lättast att uppnå en bra terapeutisk allians. Det visar en ny studie publicerad i Journal of Clinical Psychology. Men huruvida det även leder till ett bättre behandlingsresultat är oklart.
Det är forskare vid Pontifical Catholic University of Chile och Millennium Institute for Research in Depression and Personality i Santiago som försökt kartlägga hur kön, ålder och inkomst hos psykoterapeuten respektive klienten kan påverka den terapeutiska alliansen.
I studien ingick 28 psykoterapeuter och 547 vuxna klienter som ordinerats psykoterapeutisk behandling mot depression. Drygt 10 procent hade nyligen blivit inlagda på sjukhus till följd av depressionen och 90 procent använde antidepressiva läkemedel när studien inleddes. Samtliga psykoterapeuter var utbildade psykologer.
Innan den första sessionen inom ramen för studien fick både klienter och psykoterapeuter uppge ålder, kön och respektive familjers inkomster. De delades sedan in i man/kvinna, unga vuxna (18–25 år), medelålders (40–60 år) och äldre (över 60 år), samt låg-, medel-, och höginkomsttagare, samt en grupp ekonomiskt utsatta.
Från första behandlingsveckan till den sista i studien (efter sju veckor, även om själva behandlingen därefter fortsatte) fick klienterna varje vecka besvara ett skattningsformulär om den terapeutiska alliansen, baserad på i vilken utsträckning de instämde i terapeutens mål och medel för att uppnå målen, samt hur de skattade de emotionella banden till terapeuten.
I analysen av resultaten kontrollerades för hur allvarliga symtomen var, eftersom allvarlighetsgraden i sig kan påverka den terapeutiska alliansen. Resultaten visade att kön inte påverkade alliansen, annat än att manliga klienter som hade en kvinnlig terapeut skattade alliansen förhållandevis sämre under de första sessionerna men den skillnaden försvann från och med den fjärde sessionen. Studien gav inget stöd för att kvinnliga klienter skattar alliansen högre om även terapeuten är kvinna, vilket vissa tidigare studier har pekat på.
När terapeuten var jämnårig med klienten, eller yngre, gav studien evidens för att alliansen påverkades positivt under studietiden. Forskarna kan dock inte ge någon förklaring till den effekten. Även den socioekonomiska tillhörigheten hade betydelse. Men inte som var förväntat, det vill säga att en likartad socioekonomisk tillhörighet skulle vara mest gynnsam. Tvärtom visade resultatet att alliansen påverkades positivt om terapeuten hade en högre socioekonomisk tillhörighet än klienten, något forskarna kallar ”välstånds-effekten”.
Men resultaten ger inget svar på om dessa mätta faktorer, även om de tycks ha effekt på alliansen, även leder till bättre behandlingsresultat.