Psykologiska insatser i sen graviditet eller inom sex veckor efter förlossningen kan minska risken för så kallad förlossningsdepression, framgår av en Cochrane-rapport. Av de psykologiska insatserna var det bara interpersonell psykoterapi (IPT) som hade en förebyggande effekt, och effektivast var insatsen om kvinnan hade screenats för depressionssymtom.
Av alla nyblivna mödrar i Sverige drabbas 8-15 procent av postpartumdepression, ofta även kallad förlossningsdepression. Depressionen inträder under de första månaderna efter förlossningen, och till skillnad från andra depressioner i livet så finns här ett spädbarn i ett utsatt läge. Enligt Socialstyrelsens riktlinjer bör nyblivna mammor screenas 6-8 veckor efter förlossningen i syfte att hitta mammor med depressiva symtom.
I en Cochrane-rapport presenteras en översikt över hur effektivt psykosociala och psykologiska interventioner i sen graviditet eller inom sex veckor efter förlossningen är för att förebygga förlossningsdepression. Majoriteten av de totalt 28 RCT-studierna, med totalt cirka 17 000 gravida eller nyförlösta kvinnor, är gjorde i Australien, England och USA.
Slutsatserna är att främst individuellt anpassade insatser som inleds kort efter förlossningen är mest effektiva. Gruppterapi före och efter förlossningen hade ingen förebyggande effekt. Interpersonell psykoterapi, IPT, var den enda psykologiska interventionen med tillräckligt starkt vetenskapligt stöd för att säga att metoden hade en förebyggande effekt. IPT är också en av Socialstyrelsens rekommenderade metoder för behandling av egentlig depression. Däremot var det vetenskapliga stödet för KBT och för debriefing otillräckligt för säga att metoderna kan förebygga förlossningsdepression.
Psykosocialt stöd i form av hembesök av vårdpersonal efter förlossningen förebygger symtom/minskar risken för insjuknande med 40 procent. Ett intressant fynd gällande psykosociala insatser var en amerikansk studie som visar att lekmannabaserat telefonstöd är effektivare för att förebygga förlossningsdepression än hembesök. Förklaringen kan vara att telefonstöd riktar sig direkt och enbart till mamman, medan hembesök mer fokuserar på barnet och hemmiljön.
Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, skriver i en kommentar till rapporten att överförbarheten av resultaten till svenska förhållanden kan ifrågasättas, eftersom de flesta studierna är gjorda i länder där hälsovården skiljer sig på flera sätt från svensk mödra- och barnhälsovård. SBU efterfrågar därför studier som bekräftar att de undersökta metoderna ger samma effekt bland svenska mammor.
TEXT
Peter Örn