Psykologförbundets riktlinjer för psykologiska behandlingar och åtgärder, såsom kvalitetsstandarden för behandling av traumatiska minnen, upphör att gälla. Det beslutade styrelsen på sitt möte i mars. – Vi tror inte att det är förbundets roll att ta fram sådana här riktlinjer, säger ledamoten Thomas Drost.
Frågan om riktlinjer vid psykologisk behandling och åtgärder, som den kvalitetsstandard som Psykologförbundet antog 1999 om behandling av traumatiska minnen, har aktualiserats under senare tid, inte minst efter den så kallade Quick-debatten.
– Vid förbundsstyrelsens sammanträde i mars diskuterades om vi som förbund över huvud taget ska ha sådana här riktlinjer för psykologisk praktik, eller ställningstaganden för medlemmarna i aktuella vetenskapliga frågor, säger Thomas Drost.
Slutsatsen blev att samtliga nuvarande riktlinjer för behandling och åtgärder från förbundet upphör att gälla. Huruvida Psykologförbundet i framtiden bör ta fram sådana rekommendationer ska utredas vidare av styrelsen. I nuläget hänvisas i stället till de övergripande principer förbundet slagit fast: de yrkesetiska principerna och policyn för evidensbaserad psykologisk praktik. De är vägledande i frågor som berör de enskilda psykologerna i deras yrkesutövning. Psykologerna bör även själva hålla sig ajour med vetenskaplig forskning inom sitt område, anser styrelsen.
– Riktlinjerna togs fram i en annan tid och jag kan tänka mig att det fanns större behov av sådana riktlinjer tidigare. Det är i dag snarare Socialstyrelsens och SBU:s uppgifter att följa dessa frågor. Vi har i stället de mer övergripande principerna som förbundskongressen antagit. Det är varken önskvärt eller ens möjligt för förbundet att ta fram riktlinjer för alla frågor och att hålla dem uppdaterade, säger Thomas Drost.
Under styrelsemötet var ekonomin i fokus då verksamhetsrapporterna för 2013 gicks igenom.
– Psykologförbundet ökar i medlemsantal, vilket är mycket positivt. Sedan har vi en utmaning i att se till att verksamheten är i ekonomisk balans, det är något som vi absolut måste prioritera. Vi måste ha bättre kostnadskontroll och ta höjd för oförutsedda utgifter i kommande budgetarbete.
En annan fråga som togs upp är Psykologförbundets enkät till medlemmarna om deras PTP-tjänstgöring. (Läs även intervjun med Maria Lindhe, professionsansvarig, i Psykologtidningen nr 3 2014).
– PTP-enkäten visar på intressanta resultat – antalet PTP-platser ökar, och de flesta är nöjda med sin PTP. Dessutom har medvetenheten ökat om att man kan förhandla om lönen, säger Thomas Drost.
– Många upplevde att arbetsbelastningen är hög, och att det behövs mer handledning. Kanske behöver vi förtydliga chefens ansvar. Det är viktigt att man inte ser PTP-are som ren arbetskraft.
Hbtq-personers bemötande och behandling inom vården är ifrågasatt. Styrelsen har bildat en arbetsgrupp som arbetar med frågan och som bland annat planerar deltagande i årets Pride-festival.
Thomas Drost valdes in i styrelsen vid Psykologförbundets kongress i oktober förra året. Till vardags arbetar han som kvalitetssamordnare inom vuxenpsykiatrin i Gävleborgs län och har även erfarenhet från politiken som politisk sekreterare för Miljöpartiet i Stockholm.
– Jag personligen tycker att professionsfrågorna är oerhört viktiga. Vi påverkas så mycket av övergripande politiska beslut som möjliggör eller begränsar oss i vår yrkesutövning, särskilt inom vården. Det är viktigt att vi är med i de sammanhang där vi kan påverka detta. Förbundet bör arbeta dels för bättre arbetsmiljö, men också mer framåtriktat för att öka möjligheterna för psykologer på längre sikt.
Många psykologer är frustrerade över att deras kompetens inte tas tillvara fullt ut, enligt Thomas Drost:
– Vi verkar i hierarkiska system som inte alltid är baserade på kompetens. Men jag tycker att det går framåt! Det svåra är att hitta en balans för Psykologförbundet mellan alla olika områden man bör jobba med. Det rent fackliga arbetet är också väldigt viktigt.
Hur tycker du arbetet i styrelsen är så här långt?
– Det finns stor kompetens och många arbetar mycket och gör bra saker som gagnar medlemmarna. Vi behöver dock bli ännu bättre på att nå ut med allt som görs och att ta tillvara på enskilda medlemmars engagemang.
TEXT
Carin Waldenström