Enkät: Föreningarna som vill bli specialister

Socialstyrelsen ska avgöra inom vilka områden psykologer kan bli specialister. 
Flera av de nationella föreningarna vill ha egna specialistbevis, visar Psykologtidningens enkät.

Text & bild: Lennart Kriisa

Att specialistutbildningen ska bli nationellt reglerad stod klart i

juni i år. Då presenterade utredaren Harriet Wallberg och sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson den 500 sidor tjocka utredningen.

– Det är uppenbart att specialistpsykologer behövs, konstaterade Harriet Wallberg, läkare och professor i fysiologi.

Kristina Taylor, Psykologförbundets ordförande, är mycket positiv till förslaget.

– Jag är stolt över att förbundets strategiska påverkansarbete i den här frågan varit så framgångsrikt.

Harriet Wallberg bekräftar att Psykologförbundet haft stor betydelse.

– Vi har haft en representant från Psykologförbundet i expertgruppen och kunnat testa våra förslag mot professionen, säger hon till Psykologtidningen.

Kristina Taylor bedömer sannolikheten som mycket hög att förslaget blir verklighet.

– Vi har träffat politiker från alla partier och alla har varit rörande överens om att det är rimligt med en nationell reglering.

Psykologtidningen har kontaktat de nationella föreningarna och frågat om de vill ha egna specialistbevis. Så här har de svarat:

Nationella föreningen för primärvårdspsykologer:

En stor andel av Sveriges psykologer verksamma inom hälso- och sjukvård arbetar inom primärvården. Med den utveckling vi sett de senare åren finns ingen anledning att tro att behovet av psykologer i primärvården kommer minska – tvärtom. Därför menar vi att en specialisering för primärvårdspsykologen är av stor vikt. Regeringens utredning God och nära vård – Rätt hjälp till psykisk hälsa (SOU 2021:6) lyfter många av de utmaningar primärvården står inför, bland annat kompetensförsörjningsfrågan och vikten av att rätt kompetens rekryteras och tas tillvara. Socialstyrelsen följde nyligen upp med en nationell målbild för omhändertagandet av psykisk ohälsa i primärvården; God och nära vård vid psykisk ohälsa, där psykologens roll i primärvården tydliggörs och betonas än mer. Specialistpsykolog är en mycket viktig och nödvändig roll i primärvården, som vi ser kan bidra till den utveckling av primärvården som är nödvändig för rätt hjälp för psykisk hälsa. Specialisering av psykologer är ett av många viktiga steg för att nå en primärvård där hög tillgänglighet, god bedömning och behandling, kontinuitet, samt hög vårdkvalitet är målen. En av utmaningarna som svensk primärvård står inför är att vårdutbudet i regionerna ser så olika ut, vilket också lyfts som ett problem i God och nära vård-utredningen. För att gynna en mer jämlik primärvård behöver vi se en psykologspecialisering som är skräddarsydd för primärvårdspsykologen. På liknande sätt som för allmänläkaren är primärvårdspsykologen i behov av en generalistspecialisering där den färdiga specialistpsykologenen innehar en stor kompetensbredd. Med den föreslagna nationella regleringen av psykologers specialistutbildning önskar vi se en adekvat primärvårdsspecialisering där psykologen erhåller spetskompetens i primärvårdsanpassade arbetssätt gällande bedömning, diagnostik och behandling. I tillägg är det önskvärt att psykologen fördjupar sina kunskaper i ledarskap, verksamhetsutveckling, handledning och organisationspsykologi för att kunna bidra till en väl fungerande primärvård.

Vi ser också positivt på att regionerna får lagstadgat ansvar att erbjuda ST-platser och statligt stöd för detta. Det ser vi som en förutsättning för att implementeringen av förslaget får genomslag.

Sofia Eithun Rönning, ordförande

 

SNPF – Sveriges neuropsykologers förening:

Neuropsykologi bli en egen specialitet eftersom:

• Det uppstod tidigt (1989) ett behov att organisera neuropsykologer i en yrkesförening. Det torde vara ett tecken på erkännande av en väletablerad avgränsning.
• Neuropsykologi: Vi är en av de största nationella föreningarna på över 600 medlemmar, med verksamhetsområden som spänner sig från små barn till de allra äldsta. Vår kompetens behövs och efterfrågas inom både psykiatri och somatik.
• Vi har specialkunskaper inom bland annat neuroanatomi, kunskap om patologi och rehabilitering som borde vara unikt för vår inriktning och motivera specialistgrund.
• Sverige skulle också, med neuropsykologi som en specialitet, ansluta sig till hur kunskapsfältet uppfattas internationellt.
• Behovet av psykologer kompetenta inom neuropsykologi kommer högst sannolikt att öka mot bakgrund av demografiska faktorer och skulle i sig kunna motivera en specialitet.
• Neuropsykologer finns redan omnämnda i åtminstone nationella riktlinjer för epilepsi.
• Neuropsykologisk kompetens och neuropsykologiska test och undersökningar omnämns i ett antal andra ett antal nationella riktlinjer (prioritet 1-3), såsom demens, stroke, adhd och autism, men vi har inte funnits ”på riktigt” som statligt reglerad specialitet – detta blir alltså ett led i att arbeta efter det Socialstyrelsen själva rekommenderar.
• Psykologprogrammet är en bred generalistutbildning – vi i SNPF menar att en statligt reglerad neuropsykologisk specialitet skulle bidra med spetskompetens i hälso- och sjukvården, till gagn för patienter och vårdgivare. Våra insatser kan utgöras av komplicerade ställningstaganden till arbetsförmåga och bilkörningsförmåga, men också till vilka anpassningar som behöver göras för att vardagen ska fungera bättre för individen i hem, skola eller på arbete, samt behandling av kognitiv och emotionell problematik. De här insatserna kan vara avgörande för individen och närstående, och är en viktig kugge i teamarbetet. En specialist bidrar även med att handleda kollegor som är nyare i psykologyrket samt med metodutveckling, och säkerställer därmed kvaliteten på insatserna i kliniken. För att höja kvaliteten och bidra med likriktning inom det neuropsykologiska verksamhetsområdet ser vi att den statliga regleringen behövs för neuropsykologer.
• En reglerad neuropsykologisk specialistutbildning blir likriktad, så att arbetsgivare och patienter vet vad de får; det blir en kvalitetskontroll av utbildningen och kompetensen.
• Vi förespråkar inte att dela på specialiteten som i Danmark (vuxen/barn). Till exempel behöver de som jobbar med vuxna även kompetens om utveckling etc. Eftersom neuropsykologi inriktas på sambandet mellan hjärna och beteende behövs ett livsloppsperspektiv för att kunna ta ställning till vanlig utveckling respektive klinisk problematik. Detta ökar patientsäkerheten vid bedömning, utredning och behandling.
• Vi har jobbat med psykologförbundet i frågan sen åtminstone 2015, varit med och skrivit lärandemål (en av de få nationella föreningar som gjorde det) och länge framfört vikten av ovanstående.

Kristina Hedman, ordförande

 

Sveriges Geropsykologers förening:

Vi tycker att äldre vuxnas psykiska hälsa har en självklar plats i arbetet med psykologers specialistordning, på samma sätt som det är självklart att specialisering kring äldre vuxna är självklart för andra vårdyrken. Men, till skillnad från andra vårdutbildningar förbereder psykologutbildningen oss i mycket begränsad omfattning för arbete med äldre vuxna. Vi tycker därför att Sverige behöver specialister i klinisk geropsykologi som kan arbeta inom primärvård, kommuner samt somatisk och psykiatrisk specialistvård. Våra grannländer Norge och Danmark har redan sedan många år en sådan specialistinriktning.  Vi tycker också att samtliga specialistinriktningar som rör vuxna måste inkludera kompetens om äldre vuxnas specifika behov inom den specialiteten. En femtedel av befolkningen är 65 år och äldre och inom tio år kommer antalet personer 85 år och äldre att öka med en kvarts miljon individer. Äldre vuxna har ofta komplexa vårdbehov med samtidiga somatiska sjukdomar, kognitiva sjukdomar och existentiella frågeställningar där utredning och behandling måste anpassas, och i den skärningspunkten har geropsykologer sin kärnkompetens.

Johnny Pellas, ordförande i Sveriges Geropsykologers förening

Psifos – psykologer i förskola och skola:

När behörighetsutredningen lämnat över sitt slutbetänkande så höjdes genast röster inom vår medlemskår. Dels hurrarop då många över lång tid följt förbundets idoga arbete med att få till en nationell reglering av psykologers specialistutbildning. Att få arbetsgivare att förstå värdet av specialistutbildade psykologer och att få olika utbildningsaktörer att se värdet av att skapa sammanhållna specialistutbildningar för psykologer. Då vår kår har en sådan bredd i kunskap, kompetens samt sektorer som vi är verksamma i så är det inte svårt att förstå att det är en ordentlig utmaning att få till ett sammanhållet arbete i frågan om regleringar av specialistutbildningar för psykologer. PSIFOS har följt förbundets arbete och fört samtal med representanter i behörighetsutredningen från kansliet. Inom kåren, inom ramen för de föreningsdemokratiska principer vi arbetar efter, har dialog och diskussioner förts kring om vi ska tillåta förbundet att driva frågan främst för kliniska inriktningar då möjligheten nu har funnits. Kanske på bekostnad, just nu, av de andra inriktningarna. Samtidigt som man kan tänka att det får bereda väg för de andra. Med det sagt så har även oroliga röster hörts och vi som förening och styrelsen kommer naturligtvis att lyssna till dessa och bevaka frågan. Vi behöver tillsammans tänka kring hur vi skulle vilja att det ser ut gällande specialistutbildning inom pedagogisk psykologi. Fortsatta samtal med berörda personer inom förbundet kommer att ske och vi välkomnar våra medlemmars tankar i frågan. Vi uppmanar er att ta kontakt via de kanaler vi har och att hålla frågan levande i er vardag med kollegor. Närmast har vi våra kompetensdagar som en naturlig samlingspunkt där vi i styrelsen samt representanter från kansliet och förbundsstyrelsen kommer att finnas tillgängliga för att prata om just denna fråga.

Lena Svedjehed, ordförande

Sveriges kliniska psykologers förening:

Här kommer några reflektioner från oss inom den Nationella föreningen för kliniska psykologer. Det är viktigt att betona att detta inte är färdigförankrade ställningstaganden, utan tankar vi haft historiskt i styrelsen under de senaste 10 åren:

1. Vi ser det som rimligt att specialistlegitimationen för psykologer utgår från en uppdelning mellan klinisk psykologi vuxen respektive klinisk psykologi barn och ungdom.
2. Specialistkompetensen bör inte bara innebära ett fördjupat patientarbete, utan också inkludera ett tydligt ansvar för att leda utvecklingsarbete, säkra vårdflöden och bidra till ökad patientsäkerhet (d.v.s. arbets- och organisationspsykologi).
3. För att uppnå detta ser vi behov av en bredd i utbildningen. Specialistpsykologen bör ges fördjupade kunskaper inom:

• Arbets- och organisationspsykologi (t.ex. systematisk rekrytering, kompetensförsörjning, patientsäkerhet),
• Funktionsnedsättningens psykologi (t.ex. erfarenhet från habilitering),
• Beroendepsykologi (t.ex. bedömning och behandling),
• Ja listan kan expanderas även till som forensisk psykologi, neuropsykologi, elevhälsa etc.

4. En möjlig modell kan vara att specialistutbildningen består av några få huvudinriktningar, med möjlighet till subspecialisering. Exempel:

• Klinisk psykologi vuxen med inriktning mot habilitering
• Klinisk psykologi barn och ungdom med inriktning mot pedagogisk psykologi

Inriktningar som psykologisk behandling och arbets- och organisationspsykologi skulle kunna utgöra obligatoriska delar inom samtliga huvudinriktningar, snarare än vara egna specialistgrenar.

5. Sammanfattningsvis: två huvudinriktningar – vuxen respektive barn och ungdom – med möjlighet till fördjupning inom olika fält, skulle kunna skapa både tydlighet och flexibilitet.

Som sagt är detta tankar under utveckling. Vi ser fram emot att bidra till en fortsatt diskussion om hur psykologprofessionen bäst kan stärkas för framtidens vårdbehov.

Erik Andersson, ordförande

 

Nationella föreningen för Arbets- och Organisationspsykologer:

Styrelsen för Nationella föreningen för Arbets- och Organisationspsykologer ser det som oerhört viktigt att fortsätta driva frågorna gällande specialistutbildningen och ackreditering inom området arbets- och organisationspsykologi för psykologer. Styrelsen för dialog med Psykologförbundet gällande dessa frågor och ser ett värde i att även specialiseringen för arbets- och organisationspsykologi blir erkänd på nationell nivå. Dock kvarstår frågor gällande hur utbildningen kommer att se ut i framtiden samt var denna ackreditering ska ligga när Socialstyrelsen blir behörig myndighet för psykologer inom hälso- och sjukvård.

Betydelsen av att arbets- och organisationspsykologer specialiserar sig handlar inte bara om att fördjupa sin kunskap – utan är även ett sätt att möta samhällets ökande behov av psykologisk expertis, och samtidigt stärka den professionella ställningen. Nedan följer några centrala skäl som styrelsen vill framhålla gällande detta:

1. Fördjupad kompetens i ett komplext yrke

Arbetsplatser och organisationer står inför komplexa utmaningar som kräver specialiserad kunskap för att hantera. Grundutbildningen för psykologer ger en generalistkompetens, medan specialiseringen inom arbets- och organisationspsykologi stärker kompetensen samt gör det möjligt att analysera och hantera mer komplexa situationer inom organisationer för att främja hälsosamma arbetsplatser.

2. Bättre insatser och högre kvalitet

Specialistutbildningen innebär ett vetenskapligt kunskapstillskott, vilket höjer kvaliteten på insatser från arbets- och organisationspsykologer. Specialiseringen bygger på evidensbaserad praktik samt säkerställer att arbets- och organisationspsykologer är uppdaterade med den senaste forskningen och kan tillämpa den effektivt i sitt arbete för högre kvalitet.

3. Stärkt professionell ställning

En reglerad specialistutbildning skapar struktur för arbets- och organisationspsykologer yrkesutveckling. Det gör yrket mer attraktivt och långsiktigt hållbart. En nationellt erkänd specialisering för arbets- och organisationspsykologer stärker inte bara psykologers yrkesutveckling utan även deras roll samt tydliggör även deras ansvar inom organisationer vilket bidrar till en stärkt professionell ställning.

Josefine Eriksson, ordförande

 

ANDTS-psykologer (alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel):

Vi ANDTS-psykologer framhåller att kompetens inom missbruks- och beroendepsykologi utgör både en generell specialistkompetens, relevant för samtliga specialistinriktningar i hälso- och sjukvården, och en särskild specialistinriktning. Det förstnämnda motiveras av problematikens omfattning, dess höga grad av samsjuklighet samt det uttalade behovet av tidiga insatser. Det sistnämnda baseras på att bedömning, behandling, konsultation och handledning vid beroendetillstånd utgör ett område som kräver särskild expertis, vilken förvärvas genom riktad vidareutbildning och praktik inom relevanta verksamheter.

Vi ANDTS-psykologer har förståelse för Psykologförbundets beslut att, under nuvarande organisering av specialistutbildningen, införa ett antagningsstopp till specialistinriktningen. Samtidigt har vi tillförsikt till den pågående behörighetsutredningens möjligheter att, med utgångspunkt i samhällets behov av denna specialistkompetens, skapa förutsättningar för en högkvalitativ specialistutbildning för psykologer verksamma inom missbruks- och beroendeområdet.

Till följd av att samsjuklighetsutredningen nu är beslutad kommer hälso- och sjukvården kommande år att få ett utökat ansvar för bedömning och behandling av substansbrukssyndrom. Detta förstärker ytterligare behovet av specialistkompetens inom missbruks- och beroendepsykologi inom vården, både generellt och som särskild inriktning. Det krävs för att möta de krav som ställs på kvalitet och tillgänglighet i vårdens insatser till denna patientgrupp. Specialistpsykologer kan också komma att vara en viktig resurs i den kompetensförsörjningsutmaning som övergången kommer att innebära.

Emma Jacobsson-Jensen

Ledamot i styrelsen för ANDTS-psykologerna

MBHV, Psykologer för mödrahälsovård & barnhälsovård:

Vi har svårt att passa in i detta vårdfokus med diagnoser som utgångspunkt. Vi arbetar hälsofrämjande. Vi har samtidigt en positiv trend och blir allt fler. Nu är vi 239 psykologer i föreningen.

Veronika Fagerberg, ordförande

POMS – Nationell förening för habiliteringspsykologer:

Vi är otroligt positiva till förslaget. Vilken milstolpe! Men för oss är det ingen stridsfråga att få en egen specialitet i detta skede. Däremot behövs en nationell strategi för habiliteringen.

Karin Settergren, ordförande

Digitala psykologer:

Som nationell förening ser vi inte att digital psykologi bör utgöra en egen specialitet. I stället menar vi att digitala arbetssätt och kompetenser bör vara en integrerad del av samtliga specialiteter och specialisttjänstgöringen för psykologer. Det är avgörande för psykologprofessionens framtid och förmåga att möta förändrade behov i hälso- och sjukvården.

Utredningen Effektiv och behovsbaserad digital vård (Ds 2023:27) föreslår förändringar i HSL som innebär att digital vård blir ett förstahandsalternativ i många sammanhang. Det förutsätter att alla psykologer har digital kompetens – inte bara ett avgränsat fåtal.

Vi deltar gärna i det fortsatta arbetet för att säkerställa att digital kompetens ges rätt plats i framtida specialistutbildning.

Kristofer Vernmark, ordförande