LEDARE. Oerhört viktig verksamhet, oerhört svårt att få till arbetsvillkoren. Det är väl så sorgebarnet Bup närmast kan beskrivas. De svarta rubrikerna är oräkneliga. Göran Rydén, mångårig verksamhetschef för Bup Stockholm, måste vara stryktåligare än de flesta. I det senaste nyhetsbrevet från Bup Stockholm, beklagar han sig dock över medierna eftersom rapporteringen »till största delen präglas av kritik och negativa aspekter av vården«, vilket enligt honom kan leda till att barn och unga i värsta fall drar sig för att söka vård. Nja. Om det är relevant att skriva om brister i en verksamhet, då ska vi göra det, oavsett konsekvenserna.
I Psykologtidningen har vi rapporterat många gånger om arbetsvillkoren inom Bup, och i det här numret gör vi det igen. Arbetsmiljöverket har specialgranskat Bup under de senaste månaderna, bland annat på grund av rapporteringarna i media. På den punkten har de negativa rubrikerna gjort nytta.
Inspektörerna har bland annat undersökt hur arbetsgivarna hanterar personalens etiska stress. Det gör även psykologen Anna Hydén Nordhall i sitt viktiga specialistarbete Uppdrag Moment 22 – etisk stress i samband med den neuropsykiatriska utredningen.
Hon har intervjuat åtta Bup-psykologer och en av dem säger: »det kan bli så att man rör sig mot de diagnoser där man vet vad man ska göra när man har satt dem«.
Den meningen säger en hel del.
Ytterst är politikerna ansvariga för att cheferna inom Bup får tillräckligt med resurser för att hinna med arbetsmiljöarbetet. Där finns uppenbarligen en del kvar att önska.
