Stalkning förekommer i alla kontaktyrken.
Psykologer är extra utsatta, menar Jakob och Benjamin Carlander, författare till den nya boken Stalkning och olaga förföljelse i yrkeslivet.
Varför denna bok just nu?
–Vi har själva överraskats av hur boken tycks ha sammanfallit med ett bredare samhällsintresse för ämnet stalkning. Vårt beslut att skriva den vilade dock huvudsakligen på de anekdoter vi fått ta del av från olika håll i Sverige i samband med att vi föreläst och utbildat om annat. Vi uppfattade det som ett växande problem för i synnerhet offentlig verksamhet, och att det saknades anpassad kunskap för att hantera det.
På vilka sätt kan psykologer råka ut för stalkning?
–Psykologer är en särskilt sårbar yrkesgrupp. Kontaktyrken i allmänhet löper en större risk att utsättas för stalkning, en risk som ökar markant när ens målgrupp till stor del består av människor med psykisk ohälsa. För psykologen rör det sig ofta om tidigare klienter som har svårt att acceptera de relationella gränserna som ett terapeutiskt arbete kräver. Dessa personer kan komma att exempelvis agera ut fantasier av att ha ett särskilt förhållande till sin psykolog genom att förfölja dem.
Hur ska psykologen agera sig i så fall?
–Det är oerhört viktigt att stå fast i sin yrkesroll och inte dras med i personens försök att förändra den terapeutiska relationen. Man behöver tidigt och tydligt markera att gränsöverskridande handlingar inte kommer att accepteras. Annars är risken mycket högre att klientens förföljande kommer att eskalera.
Huvudtipset från er är att aldrig svara på stalkerns kontaktförsök, det var ju precis så Felix gjorde i SVT-dokumentären Stalker och det blev bara värre. Varför?
–Rådet att aldrig interagera med sin stalker är lite som rådet att inte försöka släcka brinnande matlagningsolja med vatten: du kommer bara göra saken värre. Det betyder inte att branden kommer släckas av sig självt bara vi ignorerar den. Något som gör stalkning så svårhanterligt är att vi ofta är mycket begränsade i våra möjligheter att på egen hand motverka det. Därför är det oerhört viktigt att söka hjälp från sin omgivning, vare sig det gäller familj, vänner, arbetsplats eller polis, när man upplever sig utsatt för en stalker.
Ni berättar i boken om en psykolog som av en stalker blir anklagad för sexuella övergrepp, får sparken utan att kunna få ett nytt jobb. Hur gick det sen?
–Stalkers som anklagar sina offer för brott, vare sig det gäller sexuella övergrepp eller något annat, förekommer i tillräckligt hög grad att en majoritet av litteraturen ser det som sin egen kategori av förföljelsebeteende. Gällande exemplet i boken vet vi tyvärr inte om situationen någonsin förändrades, och vi har läst om andra exempel där konsekvenserna för offren var mycket långtgående.
Vilken psykologisk behandling är lämplig för en stalker som är klient?
–Det beror till stor del på vad som ligger till grund för stalkerns problematik. Människor som i vrede eller med hämndlystenhet förföljer sin före detta partner har ofta en narcissistisk problematik i bakgrunden, i vilket fall det kan vara gynnsamt att det terapeutiska arbetet fokuserar på relationella mönster. De som snarare förföljer utifrån vanföreställningar om att ha en särskild eller speciell relation till en annan person kan behöva mer konkret hjälp med att hantera sina beteenden här-och-nu, och både beteende-, kognitions- och mentaliseringsbaserade terapeutiska interventioner kan vara gynnsamma.
Vad bör göras på samhällsnivå för att motverka stalkning, det är väl inte helt lätt att få till ett kontaktförbud?
–På den politiska nivån tycks det ha påbörjats diskussioner om huruvida lagstiftningen behöver ses över för hur vi skyddar offer för stalkning, vilket vi ser som ett positivt framsteg. För samhället i stort ser vi det som oerhört viktigt med en dialog om hur mycket vi lämnar ut av vår privata information på nätet. Vi behöver också bli bättre med att hålla isär våra privata och professionella liv, annars gör vi oss mycket sårbara.
Hur kommer det sig att ni författare bär samma efternamn?
–Vi är far och son som valt att arbeta tillsammans kring detta ämne. Vi driver även ett gemensamt företag där vi föreläser och utbildar verksamheter, och en egen mottagning där vi båda erbjuder terapi. Vi kommer sannolikt att skriva fler böcker, om vilka ämnen återstår att se.
Text: Lennart Kriisa