DEBATT. Att chefens arbetsmiljö skulle vara den främsta orsaken till destruktivt ledarskap saknar stöd i forskningen, skriver fem experter och ifrågasätter rekommendationerna som ges i en artikel på DN Debatt.
De fem forskarna, som har undertecknat debattartikeln i Dagens Nyheter (221201), har genomfört studier inom området för så kallat destruktivt ledarskap. Ett ledarskap som är en blandning av
arrogans, bestraffning, falskhet, feghet och otydlighet. Dessa destruktiva chefsegenskaper består av passiva (»låt gå«, osäker, feg, otydlig, rörig) och aktiva (arrogant, orättvis, hotar, bestraffar, kräver för mycket, självgod, falsk). I studien kom man fram till att så många som 35 procent av cheferna i privata företag och 38 procent i offentliga företag, ofta eller alltid beter sig enligt ovan (Lundmark et al., 2021).
Vidare argumenterar de fem forskarna för att det destruktiva ledarskapet beror på problem i arbetsmiljön. Man drar därefter slutsatsen att särskilt fokus bör riktas mot chefernas arbetsmiljö, utveckling av alternativa vägar för medarbetare att tycka till om chefen, samt utveckling av dialogen på arbetsplatsen. I en sammanfattning av forskningsprojektet säger forskarna: »När chefers arbetsbelastning är för hög eller rollen är otydlig kan stress och destruktivt ledarskap uppstå. Det är därför viktigt att skapa goda förutsättningar för chefer med en arbetsmiljö som präglas av en balans mellan krav och resurser. Det är också viktigt att identifiera och stötta stressade chefer, för att förhindra att stressen spiller över i destruktiva ledarbeteenden«.
Vi välkomnar forskning om både positiva och negativa former av ledarskap. Det är ett angeläget område som behöver belysas då konsekvenserna som följer av ledarskap är kritiskt för organisationers finansiella överlevnad och framgång, och är betydande för medarbetares prestation och välbefinnande på arbetsplatsen. Problemet uppstår när orsaken till destruktivt ledarskap härleds till ett perspektiv, i detta fall arbetsmiljön. Särskilt iögonfallande är det när uppmaningen till praktiker är att fokusera på att förbättra arbetsmiljön. Forskningen, även den egna som refereras till, säger nämligen något annat.
Vid en närmare granskning av en publicerad studie (Tafvelin et al., 2022) av samma forskare, visar det sig att man kommit fram till en delvis annan slutsats: »From our results, it would appear that organizational antecedents are less influential on active forms of destructive leadership compared to passive ones. It may be that engaging in active destructive leadership is more exclusively dependent on leader traits than organizational antecedents. In our analysis, both agreeableness and neuroticism were related to active destructive leadership, which is in line with the suggestion that certain personality traits can increase the likelihood of more aggressive leader behaviours« (Zhang & Bednall, 2016, sidan 12).
I artikeln framgår det alltså att personlighet har överlägset störst effekt på destruktivt ledarskap, inte arbetsmiljön. Och det trots att arbetsmiljön bedöms utifrån fyra aspekter och personligheten endast två aspekter. Man betonar också att dessa resultat är i enlighet med annan forskning.
Vi som skriver detta är både forskare och praktiker. Vi strävar dagligen efter att höja kunskapsnivån bland praktiker och för att på olika sätt göra evidens- och forskningsbaserad information tillgängligt för de som är i behov av den. Med utgångspunkt i ovanstående menar vi att det är olyckligt men också anmärkningsvärt att svenskt finansierad forskning (AFA Försäkring, Nummer: 180083) i modern tid drar slutsatser som saknar stöd, både i internationell forskning och i forskarnas egna studier, och därför ger rekommendationer till praktiker som saknar viktiga perspektiv. Personlighetens betydelse belyser till exempel vikten av att sätta rätt person på rätt plats från början, det vill säga att vara noggrann med personbedömningsprocessen i samband med rekrytering. Detta framkommer inte i debattartikeln.
Att både inneboende egenskaper och situation är viktigt är inte ny information. En av de mest citerade svenska forskarna inom personlighetsforskningen är professor emeritus Bo Ekehammar. Han skrev redan 1974 att det vore bra om forskningen framgent tog avstamp i att beteenden orsakas utifrån en samverkan mellan en individs personlighet och den situation som individen befinner sig i. Detta så kallade interaktionistiska perspektiv verkar dock inte ha fått fotfäste i dagens svenska forskning inom detta område, trots att det gått nästan 50 år.
Sammantaget är det oundvikligt att inte ställa frågan varför forskarna skriver en debattartikel baserat på resultat som delvis inte stämmer överens varken med andras eller deras egen forskning? Varför väljer man att lägga fram andra slutsatser än dem man själv dragit i sin egen publicerade forskning? Och varför ger man praktiker rekommendationer om åtgärder där viktiga(re) perspektiv har utelämnats?
Om detta kan man endast spekulera och oavsett skäl så gynnar det varken chefer, medarbetare, organisationer eller samhället i stort att ensidigt lyfta fram arbetsmiljön som den största »boven«. Vi ser fram emot mer forskning där man belyser hur personlighet och arbetsmiljön samverkar för att påverka hur vi tänker, känner och beter oss i arbetslivet.
Anna Dåderman, professor
emerita i psykologi
Sara Henrysson Eidvall,
leg psykolog/specialist i arbets-
och organisationspsykologi
Petri Kajonius, docent i psykologi
Anders Sjöberg, docent i psykologi
Sofia Sjöberg, fil.dr i psykologi
Referenser:
Lundmark, R. ( 1 ), Stenling, A. ( 1,2 ), Tafvelin, S. ( 1 ), & von Thiele Schwarz, U. ( 3 ). (2021). Appetite for Destruction: A Psychometric Examination and Prevalence Estimation of Destructive Leadership in Sweden. Frontiers in Psychology, 12.
Tafvelin, S., Lundmark, R., Schwarz, U. von T., & Stenling, A. (2022). Why do leaders engage in destructive behaviours? The role of leaders’ working environment and stress. JOURNAL OF OCCUPATIONAL AND ORGANIZATIONAL PSYCHOLOGY.
