Juridiska oklarheter är en av orsakerna till att Sveriges Psykologförbund nu har beslutat att låta utreda momentet egenterapi inom ramen för psykologutbildningen. Det säger förbundsordförande Anders Wahlberg, som ska utreda frågan tillsammans med förbundsjurist Nils Erik Solberg, professionsansvarige Martin Björklind samt Studeranderådets ordförande.
– Vi vill se tydligare syften och mål med hur utbildningsterapimomentet bör utformas så att en kvalitetssäkring för kursen blir möjlig. En utvärdering av hur dessa mål uppfylls bör eftersträvas. Tydligare riktlinjer för momentet ger en ökad rättssäkerhet för den enskilde studenten. Vi anser också att det inte ska handla om ekonomiska resurser hos individen hur momentet ser ut, säger Anders Wahlberg och fortsätter:
– Att vi gör det nu är för att det sker förändringar på utbildningsorterna, det finns en oro bland studenter, och det har skett en överklagan om egenterapimomentet inom psykoterapeututbildningen. Dessutom kommer det att komma en proposition till kongressen om en utbildningspolicy. Frågan är väldigt aktuell och vi måste därför fundera hur vi kan bidra för att säkra en fortsatt hög kvalitet på utbildningen.
Hur ser uppdraget ut?
– Vår förbundsjurist och professionsansvarige ska utreda detta tillsammans med mig och Studeranderådet. Jag kan inte förekomma utredningen, men att vi har förbundsjuristen med är bland annat för att ha klart för oss de juridiska konsekvenserna. Sedan styr ju inte vi över dem.
Frågan om egenterapimomentetet på psykologutbildningen är laddad bland psykologer och studerande, och har varit så i många år. Varför tror du att frågan är så laddad i kåren? Och varför har FS inte tagit tag i frågan tidigare?
– Det väcker ibland känslor och framför allt engagemang. De oklarheter som finns kring momentet kan ha betydelse. Sedan ser vi olika på behovet av egenterapi utifrån inriktningar som man företräder, syn på utbildningen, syn på vad som behövs för att utvecklas etc. Men vi i styrelsen har inte undvikit frågan. Frågan finns med i vårt utbildningspolitiska handlingsprogram.
Har Psykologförbundet planer på att vara med som experter eller rådgivare i utvärderingsgrupper inom UKÄ, komma med remissförslag eller annat?
– Vi har en bra kontakt med utbildningsanordnarna och framför våra synpunkter till dem.
När ska utredningen vara klar? Och hur ska den presenteras?
– Frågan ska förhoppningsvis vara klar till nästa styrelsemöte i december. En del kommer med i utbildningspolicyn men exakt hur presentationen kommer att se ut kan jag inte svara på i dag.
Psykologförbundet om egenterapimomentet
Utbildningsterapi som moment på psykologutbildningen bör motiveras utifrån sitt värde för yrkesutövning, och inte ur ett behörighetsperspektiv för vidareutbildning. Utbildningsterapin innebär en stor kostnad för både institutioner och studenter. Nyttan av kursen bör därför fortlöpande utvärderas. Villkoren för momentet bör utformas så att studenten inte styrs av ekonomiska begränsningar.
Momentet bör syfta till att utveckla ett professionellt förhållningssätt i psykologrollen. Detta inbegriper inte bara rollen som behandlare utan även som utredare, handledare, utbildare och konsult m m. Detta förhållningssätt innefattar förmågan att reflektera kring den egna personen, att förhålla sig till sina beteenden och inte minst till sina emotionella reaktioner då de utgör en central del i att vara psykolog.
Momentet bör även syfta till att ge de studerande förståelse för patientperspektivet, samt möjlighet att utveckla sina terapeutiska färdigheter. Det sistnämnda kan låta sig göras exempelvis genom att iaktta en mer erfaren psykolog eller genom rollspel eller andra övningar i grupp. Tydligare syften och mål med utbildningsterapimomentet bör utformas så att en kvalitetssäkring för kursen låter sig göras. En utvärdering av hur dessa mål uppfylls bör eftersträvas. Vidare bidrar tydliga riktlinjer för momentet till en ökad rättssäkerhet för den enskilde studenten. Terapi inom ramen för detta moment ska alltid ges av en legitimerad psykolog.
Källa: Sveriges Psykologförbunds utbildningspolitiska handlingsprogram