Björnar Olsen lämnar den norska Psykologtidningen efter tolv år som chefredaktör. En artikel om psykologtitlarna ledde till att tidningens oberoende nu är ifrågasatt, enligt Björnar Olsen.
Varför slutar du som chefredaktör?
– Psykologföreningens styrelse har formulerat en ny paragraf för tidningen, att tidningen ska ”utgöra en kontrast och ett korrektiv till de mer onyanserade framställningarna av psykologiämnets innehåll, utövande och plats i samhället.” Eftersom styrelsen inte förklarat varför de vill införa en ny paragraf, och inte heller involvera oss nämnvärt i arbetet, är det en signal om att styrelsen önskar en annan redaktionell profil än den jag stått för i tolv år. Alltså är det naturligt att jag lämnar min tjänst.
Vad tycker du om den föreslagna formuleringen?
– Som ett hastverk, utan grund i några ändringar av pressetiken. Jag förstår inte heller vad den innebär, formuleringen är för diffus. Men det var förnuftigt att skjuta upp beslutet till slutet av februari, jag hoppas att den inte påverkar det redaktionella oberoendet.
Du ser den risken?
– Ja, det verkar som att det är intressepolitik och inte pressetiken som lett fram till den nya paragrafen. Bakgrunden är förmodligen en artikel vi publicerade på nätet, om rätten att kalla sig psykolog. Norsk praxis är att det bara är auktoriserade psykologer som får kalla sig psykologer. Detta gäller även de så kallade bindestreckspsykologerna, till exempel hälsopsykologer och organisationspsykologer. Även om du har en master i organisationspsykologi har du inte rätt att kalla dig psykolog, och skälet är patientsäkerheten. Vi publicerade en artikel om att Helsedirektoratet (motsvarande Socialstyrelsen, red anm) vill tillåta sammansatta titlar även utan auktorisation, till exempel arkitektpsykolog eller klimatpsykolog, om titeln ligger långt från det kliniska och det inte finns någon risk att patienter tror att de kan få behandling av dessa. Signalen från styrelsen var att vi inte borde ha publicerat den artikeln, åtminstone inte som den var formulerad. Det är därför jag tror att den nya paragrafens syfte är att minska tidningens oberoende.
Varför är det viktigt med en oberoende psykologtidskrift?
– I annat fall förlorar vi vår trovärdighet, det blir inte längre en redaktionell produkt. Våra läsare ska kunna lita på att det är redaktionen som bestämmer vad som ska publiceras, inte ägaren. Jag har under alla år varit tydlig med vad Psykologföreningen vinner på en självständig tidning som kan publicera artiklar i strid med ägarens intressen. Jag ser det som en plikt att även publicera artiklar som kan skapa oro, så länge det finns ett allmänintresse och följer pressetiken, oberoendet är en garanti för det öppna och offentliga samtalet.
Vad ska du göra nu?
– Jag gör mitt sista nummer av tidningen i februari, därefter ska jag slutföra några redaktionella manus och förbereda för en ny chefredaktör. Efter det? Ingen aning.
Fotnot: För ett knappt år sedan avskedades Hannele Peltonen från den finska Psykologtidningen, efter att hon vägrat låta ordföranden läsa artiklarna före publicering. Ordförande för norska Psykologförbundet, Tor Levin Hofgaard, nekar i en intervju med norska tidningen Journalisten till att syftet skulle vara att begränsa tidningens redaktionella frihet.
