På Socialstyrelsen har ansökningarna om bedömning av ukrainska psykologutbildningar ökat kraftigt efter krigsutbrottet. Men det tar flera år att få en svensk legitimation.
– Ett slöseri med kompetens, anser psykologen Lina Anyshchenko från Ukraina.
Text: Marika Sivertsson
Runt om i Sverige kämpar psykologer från Ukraina med att få en svensk psykologlegitimation. Flera beskriver processen som alltför trög.
– Med mindre byråkrati skulle vi i stället kunna få anställning inom vården. Vi behövs, säger Lina Anyshchenko.
Hon berättar om de ukrainska flyktingarna i Sverige, många av dem barn, som är i behov av psykologiskt stöd. Den svenska vården har inte resurser att möta behoven. I stället är det ukrainska psykologer, själva flyktingar, som står för stödet.
– De ukrainska psykologerna bär en stor börda. De behöver samtidigt söka jobb eller arbeta för sin försörjning, och strävar med sin anpassning till Sverige, säger Lina Anyshchenko.
Ett av kraven för en svensk psykologlegitimation är svenska på nivå C1, avancerad svenska. Lina Anyshchenko räknar med att det kommer att ta sex år för henne att nå upp till samtliga krav.
– Min första strategi är att lära mig svenska. Att klara nivå C1 kommer att ta mig tre-fyra år.
Lina Anyshchenko har en bakgrund som forskare. Hon har skrivit flera böcker, och varit ordförande för Association of body-oriented psychologists i Ukraina.
Under femton år drev hon en egen praktik i hemstaden Chernihiv.
I Sverige vill hon arbeta inom hälso- och sjukvården, alternativt fortsätta den akademiska karriär hon tvingades avbryta vid krigsutbrottet. Hon arbetade då på en avhandling om digitalt föräldraskap. Doktorerandet är uppskjutet, men genom nätverket Scholars at risk fick hon förra året en tillfällig anställning vid Luleå tekniska universitet.
– Nu är den anställningen avslutad. Jag fortsätter min privata verksamhet i Ukraina online, samtidigt som jag som volontär hjälper ukrainska flyktingar i Sverige.
Även Liubov Sokol arbetar volontärt. Månaden efter krigsutbrottet kom hon till Sverige med man och fyra barn. Parallellt med det ideella arbetet söker hon nu medel för att fortsätta sin forskningskarriär.
Den svenska legitimationen är fortfarande inte i sikte. Det är främst språket det hänger på, hon är nu på nivå D efter SFI-studier.
– Till skillnad från flera andra yrken finns det inte ett språkprogram för utländska psykologer. Jag har dessutom mest pratat engelska, eftersom jag arbetat med forskning i ett internationellt team på Stockholms universitet.
Att stanna inom akademin känns för henne som den bästa lösningen.
– Vi behöver försörja oss, särskilt om vi kommit med familj, så vi använder våra andra utbildningar för att hitta arbeten. Många psykologer har två utbildningar, exempelvis är en barnpsykolog ofta även pedagog, berättar Liubov Sokol.
Men framtiden är oviss. Att stanna i Sverige är inte en självklarhet.
– Många fortsätter att utbilda sig online med inriktning på traumabearbetning. Vi förstår att vi behöver ny kunskap den dag vi kan återvända till Ukraina, säger Liubov Sokol.
FAKTA/Ökning av ansökningar om validering
Socialstyrelsen har efter krigsutbrottet sett en ökning av ansökningar om validering av ukrainska psykologutbildningar. Ansökningarna registreras inte efter nationalitet, antalet är därför okänt.
Varje ansökan bedöms individuellt i fråga om utbildningens längd, nivå och innehåll. För att få godkänt på en granskning behöver utbildningen motsvara den svenska psykologutbildningen.
Själva granskningen tar upp till tre månader. Efter ett godkänt beslut behöver den sökande göra PTP under ett år, samma praktiska tjänstgöring som för svenska psykologer. Till kraven för legitimation hör också en författningskurs som tar två månader på heltid.
Läs mer:
