Psykologtiteln må väga tungt i många sammanhang men domstolar låter sig inte imponeras av titlar. Snarare råder motsatsen. Den slutsatsen är möjlig att dra efter att ha gått igenom samtliga domar där så kallad föräldraalienation har hävdats inför rätten.
Om pappan eller mamman har anlitat en psykolog eller professor som sakkunnig, som instruerar hur domstolen ska agera, då verkar domstolen tända snett.
Domstolen vill hålla sig till lagstiftningen, att se till barnets bästa, och vet att föräldrarnas blick är grumlig efter åratal i skyttegravar.
Skälet till genomgången är debattartikeln om föräldraalienation i det förra numret. Debattartikeln blev raskt omdebatterad och engagerade även en riksdagspolitiker, som vände sig till justitieminister Gunnar Strömmer med uppmaningen att förbjuda begreppet i vårdnadstvister. Justitieministern svarade att fri bevisprövning ska fortsätta att råda.
Debattartikeln har även gett många reaktioner på sociala medier och visar en sällan skådad polarisering. Den ena sidan menar att föräldraalienation är en misogyn pseudovetenskap, den andra att motståndet beror på en feministisk konspiration. Nja.
Som journalist kan man hamna i positionen att det ena lägret hävdar att det regnar, medan det andra hävdar att så inte är fallet. Att bara citera deras åsikter ger inte läsarna särskilt mycket. Bättre att själv kliva ut och känna efter. Därav denna genomgång.
