DEBATT. Psykologers ord väger tungt och ska inte skapa oreda genom pseudovetenskapliga begrepp, skriver 13 professorer och psykologer som kritiserar användandet av begreppet föräldraalienation.
Detta är en opinionstext i Psykologtidningen. Skribenterna svarar för åsikter i artikeln.
Våld mot kvinnor och barn är ett omfattande folkhälsoproblem. Bara under årets första fyra månader har 12 kvinnor dödats av en närstående man. Barn drabbas genom att de i många fall fortfarande tvingas ha umgänge med förövaren, trots att de inte vill och uttrycker rädsla.
I Luleå dödades en åttaårig pojke av sin pappa under ett tvångsumgänge som beslutats av domstol. Bakom dessa domar och beslut finns ofta påståenden och anklagelser om att mamma, barnets trygga omsorgsperson, påverkat barnet. Barnets reaktioner eller utsagor bortförklaras med att de är påhittade eller orsakade av mammans negativa inställning till pappan. En argumentation som används bygger på pseudovetenskap om så kallad ’föräldraalienation’, vilket resulterar i att domstolar bortser från barns reaktioner och berättelser om rädsla, våld och övergrepp. I Sverige finns idag ett flertal förespråkare av ’föräldraalienation’, varav några är psykologer.
Parental Alienation Syndrome (PAS), Parental Alienation (PA) eller Alienating Behaviours (AB) är begrepp som används för att ifrågasätta barns vilja och egna upplevelser genom att föra in en alternativ hypotes om att den ena föräldern påverkat barnet att ta avstånd från den andra föräldern (Meier 2009). Internationellt används inte längre begreppet Parental Alienation Syndrome (PAS) eftersom den föreslagna diagnosen (syndromet) inte accepterats i de internationella diagnosmanualerna – DSM respektive ICD (Wood, 1993; Walker & Shapiro, 2010; APA, 2013; EAP, 2018; WHO, 2020). PA/AB innebär i korthet att boendeföräldern (vanligtvis mamman) beskylls för att måla upp en falsk bild av att den andre föräldern (vanligtvis pappan) skulle vara farlig. Detta för att få barnet att känna rädsla och inte vilja ha umgänge.
Idén om att mammor oftare ’alienerar’ barn än pappor grundas i den genusladdade ursprungsteorin PAS då det påstods att runt 90% av föräldraalienation utövas av mammor (Gardner, 2002: 193-194). Dessa fördomar har fortsatt influera familjerättsfall runt om i världen, såsom i USA, Canada, Storbritannien och Australien, där mamman är den som oftast utpekas som ’alienator’. När förhållandet är det motsatta, tas anklagelserna oftast inte på allvar (se exempelvis, Lapierre & Côté, 2016; Meier & Dickson, 2017; Milchman, 2017; Rathus, 2020; Barnett, 2020; Dalgarno m fl., 2023, 2024a).
Det som händer när PA används som förklaringsmodell, är ett fokusskifte. Våld eller andra omsorgsbrister hos umgängesföräldern tonas ner, medan den som varit utsatt och försökt skydda barnet, ofta beskrivs som psykiskt instabil och överinvolverad. Företrädarna för PA utgår ifrån att barnet inte på något sätt skulle fara illa av umgänge, tvärtom bör umgänge i princip alltid ske. Vidare hävdar företrädarna att domstolen i sådana fall bör flytta över vårdnaden till den förälder som barnet är rädd för, för att säkra barnets kontakt med denne och minska den andre förälderns inflytande och påverkan på barnet. Detta har internationellt använts som en form av ’behandling’ eller lösning, där flytt av vårdnad och ibland avbruten kontakt med boendeföräldern sägs vara en form av ’reunification therapy/treatment’ för att motverka PA/AB. I USA har även ’reunification camps’ etablerats (Dallam & Sillberg, 2016; Shaw & Geffner, 2022; Mercer, 2022; Grey, 2023).
PA är kontroversiellt eftersom teorin har ett bristfälligt eller rent av osakligt vetenskapligt underlag, samt utnyttjats som vapen i familjerättsliga tvister för att desavouera en förälders uppgifter om våld. Det som visat sig vara genomgående när barn anklagats för att vara alienerade är att man inte undersökt den faktiska situationen, de risker och potentiell skada barnen varit utsatta för (Barnett, 2020; Clemente & Padilla-Racero, 2015). Teorin har därför kritiserats för att urholka barns rätt till delaktighet och skydd samt förminska betydelsen av barns utsagor. Teorin har nyligen granskats av FN’s rapportör om våld mot kvinnor och flickor. I rapporten, som presenterats i FN´s råd för mänskliga rättigheter, konstateras att PA är pseudovetenskap och ett maktmedel för att underminera barns och kvinnors rättigheter (OHCHR, 2023).
Barnett (2020) visar i en kartläggning hur familjedomstolar i England och Wales använt PA i sina domslut mellan 2000 och 2019. Begreppet dyker upp direkt kopplat till att man i lagstiftningen lyft barnets rätt till skydd från våldsutsatthet. Genomgående är det mammor som anklagas för att alienera barnen, då de ber om kontrollerat eller minskat umgänge med motiveringen att pappor har varit våldsamma, ibland även mot barnet. Till och med i fall där pappan bevisligen utövat svår misshandel förekom att domstolen hänvisade barnets motvilja att umgås med förövaren till mammans alienerande beteende. Om pappan hävdade att mamman alienerat barnet vann han vanligen tvisten, och barnet tvingades till umgänge eller boende tillsammans med honom. I det fåtal fall där mamman anklagade pappan för alienerande beteende var det däremot sällsynt att mamman vann processen (Barnett, 2020). Dalgarno m fl. (2024a) kom till samma resultat i sin empiriska forskning med 45 mammor som alla gått igenom familjerättsprocesser i relation till våld. I de fall där mamman anklagade pappan för alienation tog inte familjedomstolen dem på allvar, medan det i hela 39 familjedomstolsärenden undersökts om mamman alienerat barnet/barnen efter att hon bett om skydd från våldsutsatthet.
I en tidigare kartläggning i Sverige (Höijer & Röbäck, 2007) gjordes likartade fynd; barn som beskrevs som ambivalenta eller som inte ville träffa sin pappa ifrågasattes av rätten. Man lade ansvar för barnets åsikter på mamman som påstods ha påverkat barnet. Om barnet ville träffa sin pappa accepterades det som ett uttryck för barnets ’verkliga vilja’ men om barnet inte ville träffa sin pappa ifrågasattes om det var barnets ’verkliga vilja’. Det finns alltså en allvarlig risk för att teorin om PA/AB används för att underminera brottsoffers utsagor om våldsutsatthet, och om teorin påverkar familjerättsliga utredningar eller domstolars ställningstagande i vårdnadstvister riskerar man att försätta barn i situationer där de far illa. Också i Sverige ser vi att PA ibland tillämpas i familjerätters utredningar och domstolars beslut om vårdnad, boende och umgänge på ett sätt som strider mot barns rätt till skydd och delaktighet. Täta umgängen ibland med övernattningar utdöms mot barns vilja, utan tillgång till stöd och uppföljning. Tvingande åtgärder som gemensamma behandlingsplaceringar i återförenande syfte av barn som uttrycker rädsla eller motvilja och föräldrar som misstänkts eller dömts för våld förekommer också i vårt land.
Vi menar inte att det aldrig förekommer att föräldrar använder barnen som verktyg i vårdnadstvister men alternativa och väl beforskade förståelsesmodeller kan användas för att beskriva sådana tendenser (Katz, 2015; Dalgarno m fl., 2024b). Forskning på området talar också för att motsatsen är det vanligaste, det vill säga att när barn inte vill träffa en förälder beror det på barnets tidigare erfarenheter av föräldern i fråga. Så länge man inte gör seriösa riskbedömningar av barnets situation och tar barnets egen berättelse på allvar, kommer föräldrarnas påståenden att stå mot varandra, vilket gör det svårt för utredare och domstolar att avgöra vad som i slutändan är barnets bästa.
Tvångsåtgärder medför allvarliga negativa konsekvenser för barns hälsa på kort och lång sikt (Unizon 2022). Att tvinga barn till ett umgänge de själva uppger att de inte vill ha innebär alltid att barnet försätts i en svår situation. Att med tvång verkställa ett umgänge kan knappast förväntas leda till det som är det långsiktiga målet – att barnen ska få en trygg och långvarig relation till båda föräldrar. Uppföljning av barn som haft umgängesstöd, visar att de vanligtvis brutit kontakten med den förälder de tvingats umgås med så fort de blivit nog stora att själv bestämma. I värsta fall kan ett påtvingat umgänge till och med innebära att barnet utsätts för allvarlig fara. Målsättningen i rättsliga tvister om vårdnad, boende och umgänge måste vara att bedöma föräldrars förmåga att erbjuda en trygg omsorg och uppväxtmiljö, samtidigt som barnets vilja och integritet alltid respekteras.
För att förändra situationen för våldsutsatta barn behövs kunskap om risker och våldets processer. Det krävs differentiering vad gäller barns behov, generellt och specifikt vid våldsutsatthet. Vi vill särskilt betona betydelsen av att lyssna på barns egna upplevelser. Vi anser vidare att barns rätt till skydd från alla former av våld, alltid ska ha företräde före kontakt med en potentiellt våldsam förälder samt att inget barn mot sin vilja ska tvingas till boende eller umgänge med en förälder, särskilt inte då barnet själv uttrycker rädsla.
Psykologisk kunskap är kritisk och avgörande i frågor som rör utsatta barns komplexa behov. Psykologers ord väger tungt och ska inte skapa oreda genom pseudovetenskapliga begrepp. Psykologer bör därför gemensamt instämma i följande ställningstagande från FNs särskilda rapportör,”States legislate to prohibit the use of parental alienation or related pseudo-concepts in family law cases and the use of so-called experts in parental alienation and related pseudo-concepts.”(OHCHR, 2023).
Kjerstin Almqvist, senior professor i psykologi, leg. psykolog, specialist i behandling, leg. psykoterapeut, Institutionen för sociala och psykologiska studier, Karlstads Universitet
Ulf Axberg, Professor, leg. psykolog, leg. psykoterapeut
Dr Sonja Ayeb-Karlsson, Associate Professor in Policy and Intersectionality, University College London, forskningsled for ’UCL Everyday Disasters and Violences’ forskningsgrupp och expert medlem i ’SHERA’ forskningsgrupp, akademisker och forskare inom mänskliga rättigheter, familjerätt, (mental) hälsa, samt effekter av våld och övergrepp mot kvinnor och barn.
Sofia Bidö, leg psykolog, leg psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi med inriktningen behandling/psykoterapi, verksamhetschef Rädda Barnens Centrum för stöd och behandling.
Anders Broberg, professor emeritus, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi, Psykologiska Institutionen, Göteborgs Universitet
Maria Eriksson, professor i socialt arbete, Marie Cederschiöld högskola
Josefine Hjälmeskog, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, specialist i psykologisk behandling/psykoterapi
Malin Holm, leg. psykolog
Ole Hultmann, Fil Dr, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, psykologiska institutionen, Göteborgs Universitet
Åsa Landberg, leg psykolog, leg psykoterapeut
Moa Mannheimer, leg psykolog
Johan Melander Hagborg, leg. psykolog, Fil.dr i psykologi/Universitetslektor
Anna Norlén, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, verksamhetschef, rektor Ericastiftelsen
Nätverket Gömda kvinnor
Referenser
American Psychiatric Association (APA) (2013). Diagnostic and statistical manual of mental disorders, 5th ed. Arlington: American Psychiatric Association.
Barnett, A. (2020). A genealogy of hostility: parental alienation in England and Wales. Journal of Social Welfare and Family Law, 42(1), 18-29. https://doi.org/10.1080/09649069.2019.1701921
Clemente, M., & Padilla-Racero, D. (2015). Are children susceptible to manipulation? The best interest of children and their testimony. Children and Youth Services Review, 51, 101-107. https://doi.org/10.1016/j.childyouth.2015.02.003
Dalgarno, E. Katz, E., Ayeb-Karlsson, S., Barnett, A., Motosi P., Verma A. (2023). ‘Swim, swim and die at the beach’: family court and perpetrator induced trauma (CPIT) experiences of mothers in Brazil. Journal of Social Welfare and Family Law, 46(1), 11-38. https://doi.org/10.1080/09649069.2023.2285136
Dalgarno, E., Ayeb-Karlsson, S., Bramwell, D., Barnett, A., & Verma, A. (2024a). Health-related experiences of family court and domestic abuse in England: A looming public health crisis. Journal of Family Trauma, Child Custody & Child Development, 1-28. https://doi.org/10.1080/26904586.2024.2307609
Dalgarno, E., Meier, J.S., Ayeb-Karlsson, S., Pollack, D. & Katz, E. (2024b). From ‘Parental Alienation’ to [Abusers] Child and Mother Sabotage (CAMS) as a preferrable term for how perpetrator fathers intentionally sabotage the child-mother connection. https://www.shera-research.com/latest-news/from-parental-alienation-to-abusers-child-and-mother-sabotage-cams-as-a-preferable-term-for-how-perpetrator-fathers-intentionally-sabotage-the-child-mother-connection
Dallam, S., & Silberg, J. L. (2016). Recommended treatments for “parental alienation syndrome” (PAS) may cause children foreseeable and lasting psychological harm. Journal of Child Custody, 13(2-3), 134-143. https://doi.org/10.1080/15379418.2016.1219974
European Association for Psychotherapy. (2018). Statement on Parent Alienation Syndrome, (PAS) – Parental Alienation (PA). https://www.europsyche.org/quality-standards/eap-guidelines/parent-alienation-syndrome-pas-parental-alienation-pa/ (Hämtad 2024-04-10)
Gardner, R.A. (2002). Denial of the parental alienation syndrome also harms women. American Journal of Family Therapy, 30(3), 191-202.
Grey, R. (2023). “Catastrophic”: a qualitative exploration of survivors experiences of expert instruction in private law child arrangements proceedings. Journal of Social Welfare and Family Law, https://doi.org/10.1080/09649069.2023.2281832
Röbäck, K. (2007). Barn i kläm – hur uppmärksammas barn i mål om verkställighet av umgänge. Stiftelsen Allmänna Barnhuset Skriftserie 2007:1
Katz, E. (2015). Beyond the Physical Incident Model: How Children Living with Domestic Violence are Harmed By and Resist Regimes of Coercive Control. Child Abuse Review, 25(1), 46-59. https://doi.org/10.1002/car.2422
Lapierre, S., & Côté, I. (2016). Abused women and the threat of parental alienation: Shelter workers’ perspectives. Children and Youth Services Review, 65, 120–126. https://doi.org/10.1016/j.childyouth.2016.03.022
Meier, J.S. (2009). A Historical Perspective on Parental Alienation Syndrome and Parental Alienation. Journal of Child Custody, 6(3-4), 232-257. https://doi.org/10.1080/15379410903084681
Meier, J.S., & Dickson, S. (2017). Mapping gender: Shedding empirical light on family courts’ treatment of cases involving abuse and alienation. Law & Ineq, 35, 311. http://dx.doi.org/10.2139/ssrn.2999906
Mercer, J. (2022). Reunification therapies for parental alienation: Tenets, empirical evidence, commonalities, and differences. Journal of Family Trauma, Child Custody & Child Development, 19(3-4), 383-401, https://doi.org/10.1080/26904586.2022.2080147
Milchman, M.S. (2017). Misogynistic cultural argument in parental alienation versus child sexual abuse cases. Journal of Child Custody, 14(4), 211–233. https://doi.org/10.1080/15379418.2017.1416722
Rathus, Z. (2020). A history of the use of the concept of parental alienation in the Australian family law system: contradictions, collisions and their consequences. Journal of Social Welfare and Family Law, 42(1), 5-17. https://doi.org/10.1080/09649069.2019.1701920
Shaw, M. and Geffner, R. (2022). Alienation and reunification issues in family courts: Theory, research, and programs in child custody cases. Journal of Family Trauma, Child Custody & Child Development, 19(3-4), 203-213. https://doi.org/10.1080/26904586.2022.2151145
Unizon (2022). Umgänge – för barnets bästa? En rapport från Unizon, baserad på en Sifo-undersökning genomförd av Kantar Public. Stockholm: https://www.unizonjourer.se/stoppatvangsumgange/las-hela-rapporten-har/ (Hämtad 2024-04-10)
OHCHR (2023). Custody, violence against women and violence against children Report of the Special Rapporteur on violence against women and girls, its causes and consequences, Reem Alsalem. Geneva: UN General Assembly. Available at: https://www.ohchr.org/en/documents/thematic-reports/ahrc5336-custody-violence (Hämtad 2024-05-14)
Walker, L.E., & Shapiro, D.L. (2010). Parental alienation disorder: Why label children with a mental diagnosis? Journal of Child Custody, 7(4), 266–286. https://doi.org/10.1080/15379418.2010.521041
Wood, C.L. (1993). The parental alienation syndrome: A dangerous aura of reliability. Loy. LAL Rev., 27, 1367. https://digitalcommons.lmu.edu/llr/vol27/iss4/5
World Health Organization (WHO). (2020). Parental Alienation (Removed from ICD 11). https://www.who.int/standards/classifications/frequently-asked-questions/parental-alienation (Hämtad 2024-05-14)
Repliker:
“Föräldraalienation är ett välstuderat empiriskt fenomen”
“Att förneka föräldraalienation är att överge våldsutsatta barn”
Läs mer:
PSYKOLOGTIDNINGEN GRANSKAR. Så dömer domstolarna vid föräldraalienation
