På fängelset var Jonas Wallander Ks psykolog. K satt dömd för sexuella övergrepp mot sin son.
Nu berättar han Ks historia i ljudboken Fotografen.
– Det har inte varit självklart att ge ut den i eget namn, säger Jonas Wallander.
När Jonas Wallander träffar människor händer det att han tänker på dem som karaktärer i en bok. Med K förundrades han över att hans liv på ett sätt tedde sig normalt med arbete, familj och fritidsintressen. Att K var en person han skulle uppfatta som rätt trevlig om han stött på honom någonstans. Hans väldiga mörker var inget som gick att ana från början.
– Jag slogs av att vägen till sexualbrott kan se så olika ut och fick idéen att skildra Ks.
Efter att K muckat och Jonas Wallander slutat på fängelset, frågade han K om han var intresserad av att vara med i en bok. K svarade att om hans liv kan bidra till att andra får hjälp är det värt något.
Ännu endast utgiven som ljudbok blev historian nio timmar och 33 minuter lång. Handlingen hoppar i tiden. Mellan den trasiga pojken som förlöjligas och utsätts av sina närmaste; vägen mot sexualmissbruk, barnpornografi, övergrepp och darknet; och sessionerna hos psykologen.
–Det laddade ämnet har fått mig att tveka. De här personerna räknar själva med att folk hatar dem. Risken att det skulle bli ett drev mot mig – jag har egna barn. Vänner och bekanta kanske skulle tycka det var konstigt, som att jag höll honom om ryggen och förmildrade allvaret.
Men Jonas Wallander tycker att det är viktigt att bredda bilden av vem en pedofil kan vara, att det inte är en helt annan person som vi aldrig skulle komma i kontakt med, utan att de har tankar och känslor som vi andra.
– Jag menar inte att vi ska gå runt och vara misstänksam mot alla. Men vi kan inte tänka ”vi och dom”, och tro att vi är immuna.
Vilka överväganden har du gjort när du som psykolog skrivit om en tidigare patient?
– Så länge patienten ger sitt godkännande är det grönt ljus tänker jag. Jag har anonymiserat och under skrivandets gång skickat text som han fått tycka till om. Sen har jag haft en dialog med förlaget om vad som är rimligt. Men K är vuxen och har förstått vilken spridning det kan få.
Jonas Wallander tycker att vi behöver prata mer om vad som händer på darknet och hur lätt barn blir offer. Att det inte hjälper att lägga locket på. Fast han har inget hopp om att de som för förenklade diskussioner på nätet, kantade med hot, hat och äckel, ska läsa boken.
– Jag tror inte vi kommer någonstans med metoder som Dumpen som drivs av hat. Pedofiler behöver hjälp och behandling, inte bli fördrivna och isolerade.
I dagens stenhårda klimat ser han samtidigt en öppning.
– Vi har fått hjälptelefonen Preventell och en specialiserad mottagning. Samhället har också blivit öppnare.
Vad har du haft för känsla när du skrivit boken?
– Sorg, men också positiva minnen av K. Det har gått ganska bra för honom. Han har bytt bana i livet och inte återfallit. Sen i perioder har han mått mycket dåligt. Det var en lyckad behandling. Han har koll på sina sårbarheter och vad som driver honom att göra saker. Så jag har lite hopp ändå.
Text: Maria Jernberg
