Psykologer och andra kontaktyrken löper en särskild risk att drabbas av psykisk ohälsa och samvetsstress, men forskningen om vad som kan minska stressen är bristfällig. I en studie från Linnéuniversitetet har två internetbaserade kurser prövats fram, varav den ena gav signifikant minskad samvetsstress.
Psykiatriska diagnoser utgör den vanligaste orsaken till sjukskrivning (1) och personer med kontaktyrken är särskilt utsatta (2). I och med den digitala frammarschen kan personer i dag erbjudas olika typer av hjälp på digitala plattformar. Inom ramen för ett specialistarbete testades två kurser, den ena med tekniker från compassionfokuserad terapi, cft, och den andra från kbt. Deltagarna var personer inom kontaktyrken, däribland psykologer.
Bakgrund
Samvetsstress
När vi inte kan agera enligt vad vi anser är moraliskt och etiskt rätt kan vi drabbas av samvetsstress (3). En annan definition av samvetsstress är när vi hindras från att erbjuda den vård som vi anser att våra patienter behöver (4), vilket tyvärr är en vanlig dag på arbetet för många inom hälso- och sjukvård. Faktorer som hindrar personalen kan vara motstridiga krav (5), hög arbetsbelastning, obalans mellan kontroll och autonomi eller organisationspolitik6.
Samvetsstress kan i sin tur leda till lägre arbetstillfredsställelse (3), otillräcklighetskänslor (4), frustration, skuldkänslor, försämrat självförtroende, osäkerhet och önskan om professionsbyte.
Samvetsstress får inte bara konsekvenser för personalen utan även för patienter genom bristande vård, behov som inte tillgodoses och förlängda vårdtider (5). Forskningen om vad som kan minska samvetsstress är emellertid bristfällig. Att skapa hjälpsamma interventioner kan vara en utmaning eftersom samvetsstress är subjektivt och aktiveras av olika omständigheter. Det kräver flexibla interventioner som tar hänsyn till individens behov (6).
Professionell livskvalitet
Med professionell livskvalitet menas de positiva och negativa aspekterna som uppstår i relationen till det hjälpande yrket individer kan utöva (8). Professionell livskvalitet delas i denna studie upp i medkänsla som ger tillfredsställelse och medkänsla som orsakar trötthet/empatitrötthet.
Medkänsla som ger tillfredsställelse handlar om positiva effekter som kan uppstå i hjälpandet av andra, medan medkänsla som orsakar trötthet berör negativa effekter för professionella i mötet med mänskligt lidande.
Medkänsletrötthet kan i sin tur delas upp i ställföreträdande traumatisering och utbrändhetsupplevelser. Ställföreträdande traumatisering berör sekundär exponering för traumatiska eller svåra händelser som den professionella ställs inför i sitt uppdrag. Utbrändhetsupplevelser kan vara symtom på hopplöshet, utmattning, ilska, frustration och depressivitet. Symtomen kommer ofta gradvis och leder till svårigheter att hantera arbetet (8). Den befintliga litteraturen ger olika förslag på interventioner för att öka den professionella livskvaliteteten men det finns inget entydigt svar på vad som leder till förbättring.
Arbetsrelaterad stress
Det finns en mängd olika teorier som förklarar den arbetsrelaterade stressen, vissa tar mer hänsyn till psykosociala faktorer, individuella olikheter och subjektiva tolkningar, än andra9. Arbetsmiljöverkets10 analyser visar att den arbetsrelaterade stressen har ökat och att vi i framtiden också kommer att se ökade fall av arbetsrelaterad dödlighet på grund av stress.
Självmedkänsla
Kristina Neff myntade begreppet självmedkänsla som består av följande delar: vänlighet mot sig själv, delad mänsklighet och medveten närvaro. Det innebär omsorg om sig själv, värme, acceptans, förståelse och en insikt om att smärta och lidande tillhör konceptet att vara människa.
Neff menar att vi inte är ensamma om att känna smärta och lidande utan att det finns en gemenskap med andra. För att kunna tillämpa ett sådant förhållningssätt krävs medveten närvaro. I stället för att legitimera eller undvika negativa tankar används medveten närvaro som ett sätt att möta och acceptera att det är som det är.
Personal inom hälsa och sjukvård blir ofta vittne till patienter som lider, eller på andra sätt har det mödosamt, vilket enligt forskning kan aktivera det egna smärtcentret i hjärnan (11). Det kan vara dränerande att behöva stå ut med empatisk smärta och det är därför förståeligt att vi utvecklar undvikande strategier. Det är här betydelsen av medkänsla aktualiseras. Att som vårdpersonal kunna agera med medkänsla kan även påverka mötet med patienten.
Bristande medkänsla hos vårdpersonal kan leda till negativa erfarenheter av vården, mer klagomål och sämre hantering av symtom hos patienten. Stress och utmattning kan i sin tur stå i vägen för att kunna agera med både självmedkänsla och medkänsla. Således finns det stora vinster med att tillse att personalen har ett gott välbefinnande (12). Ökad självmedkänsla leder också till en rad positiva effekter, bland annat förbättrad motståndskraft mot ångest och depression, ökat välbefinnande, minskade utmattningsupplevelser i olika former och ökad arbetsmotivation (13).
Frågeställning
Den aktuella studien ingick i Linnéuniversitets forskningsprojekt »Internet compassion-kurs för personal (ICOP)«, och var en pilotstudie för att undersöka genomförbarhet. Den genomfördes under handledning av psykolog och fil. dr Anna Bratt.
Studien bestod av två internetbaserade kurser som utvecklats inom ramen för projektet. Den ena var baserad på tekniker från compassionfokuserad terapi och den andra kursen byggde på kognitiv beteendeterapi. Studiens hade två syften:
Syftet med delstudie ett var att undersöka hur deltagarna reagerade på kursen, om de var nöjda, vad som kunde förbättras och hur praktisk genomförbar den var. Den andra delstudiens syfte var att undersöka om kurserna var associerade med en förändring i utfall avseende samvetsstress, arbetsrelaterad stress, självmedkänsla och professionell livskvalitet. Forskningen på området är bristfällig och det finns inget entydigt svar på vad som kan minska framförallt samvetsstressen och öka den professionella livskvaliteten.
Metod
För att kunna besvara frågeställningen i delstudie ett användes kvalitativa intervjuer. För att utvärdera effekterna av interventionerna och besvara frågeställningen i delstudie två användes en kvantitativ metod. Frågeformulär skickades före interventionens start och i samband med interventions avslut. De formulär som användes var: Self-compassion Scale (SCS), Stress of Conscience Questionnaire (SCQ), Copenhagen Psychosocial Questionnarie (COPSOQ-II) och Professional Quality of Life Scale (ProQOL), version 5. Veckovisa mätningar genomfördes däremellan och generella utvärderingsfrågor ställdes när kursen var avslutad.
Totalt intervjuades 12 deltagare i delstudie ett (CFT, n = 7, KBT, n =5). Urvalet bestod slutligen i delstudie två av 21 kursdeltagare (CFT n, = 13, KBT, n = 8, ålder 27–56 år; 88,9 % kvinnor) och 11 avhopp registrerades. Totalt inkluderas 32 individer i studien. De största yrkesgrupperna var sjuksköterskor och psykologer.
Kursdeltagarna tilldelades slumpmässigt en av de två kurserna. De fick veta att två likvärdiga stresshanteringskurser skulle prövas mot varandra, samt att målet var att förebygga psykisk ohälsa och hjälpa personal att hantera stress. Deltagarna kände inte till vilka utvärderingsmått som var aktuella.
Kurserna genomfördes via internet och bestod av text, rörligt material och ljudinspelningar. Deltagarna fick reflektionsfrågor, hemuppgifter och övningar. Kurserna pågick under fem veckor. Minst en gång i veckan hade deltagarna tillgång till en kursledare som de kunde lyfta problem, ställa frågor och erhålla stöd från. De fick individanpassad återkoppling och vägledning. Vissa deltagare behövde mer tid än fem veckor för att slutföra kursen vilket tillgodosågs. Att klienter får stöd av behandlare, främst terapeutiskt stöd, har visat sig vara betydelsefull för behandlingens effektivitet (14).
Resultat
Delstudie ett
Sammanfattningsvis var deltagarna nöjda med upplägget av kursen, både gällande innehåll och design, samt med att kursen var internetbaserad. Att kombinera grafiska bilder med rörligt material och texter var uppskattat. Textmängden i CFT-kursen kan betraktas som icke-hjälpsam utifrån deltagarnas svar och innehållet i KBT-kursen hade kunnat anpassas ytterligare till vårdpersonalen. Det som var särskilt framträdande och hjälpsamt var det direkta stödet från behandlaren, och några efterfrågade en utökad kontakt. En CFT-deltagare beskrev:
»Att han liksom skrev, han skrev fina svar och då kände man sig lite sedd och sådär.«
Det som inte var hjälpsamt var tekniska svårigheter och att vissa övningar upplevdes som tuffa eller inte personligt träffande. Avslutningsvis medförde kurserna för majoriteten av deltagarna beteendeförändringar som i sin tur påverkade det psykiska välbefinnandet i positiv riktning.
»Det har gjort att jag börjat gå hem i tid oftare. Jag har börjat säga nej när någon ber mig göra saker utöver det jag känner att jag hinner med. Jag har tagit tillbaka min uppsägning för att jag känner att jag har någon slags chans att vara där och ändå må bra. För att jag har ändrat min inställning i hur jag hanterar mitt jobb« (deltagare i kbt-kursen).
»Jag känner ett större lugn när jag är på jobbet. Om jag börjar bli stressad har jag lättare att lugna ner mig själv efter en sådan situation.« (deltagare i CFT-kursen).
Delstudie två
Individer som deltog i CFT-kursen uppvisade efter genomförd kurs en signifikant minskad samvetsstress och sekundär traumatisering, samt ökad självmedkänsla. Individer som deltog i kbt-kursen visade en signifikant minskad utbrändhetsupplevelse och ökad medkänsletillfredsställelse. Det gick inte att se någon skillnad i kursernas effekt på utfallsvariablerna.
Diskussion
Sammanfattningsvis var deltagarna i studien generellt nöjda med kurserna. Det finns emellertid ändringar som kan göra dem mer effektiva. Kurserna associerades med en minskning på olika utfallsmått.
Urvalet för denna studie är litet och behöver tolkas med viss försiktighet. En större studie behöver följa upp långtidseffekterna av interventionerna och innefatta kontrollgrupp i form av väntelista. Även om majoriteten av de som deltog i studien var nöjda, samlades inte orsaker till avhopp in. Deltagare har därför kunnat hoppa av på grund av missnöje med innehåll och praktisk genomförbarhet. Det finns vidare förändringar som kan göra kurserna mer effektiva och användbara i deltagarnas vardag. Att öka behandlarstödet är en sådan förändring. cft-kursen textmängd behöver även kortas ned och kbt-kursen anpassas ytterligare efter hälso- och sjukvårdspersonal.
Avslutningsvis
Psykologer var den näst största gruppen som deltog i studien, vilket gör den till ett viktigt bidrag för professionen. Trots psykologers gedigna utbildning är vi inte immuna mot att själva drabbas av samvetsstress, arbetsrelaterad stress eller att inte låta vår professionella livskvalitet påverkas. Som blivande specialistpsykolog kan det vara bra att ha detta i åtanke och arbeta förebyggande i det dagliga arbetet med mentorskap, handledning och verksamhetsutveckling, men också som kollega och i patientarbetet. Framför allt behöver vi ta hand om oss själva för att orka ett helt yrkesliv och föregå med gott exempel för den kommande yrkesgenerationen.
Cecilia Gunnarsson, stp-psykolog i klinisk vuxenpsykologi
1. Försäkringskassan (2016). Psykisk ohälsa. (2016:2). Försäkringskassan.
2. AFA Försäkring (2014). Psykiska diagnoser i kontaktyrken inom vård, skola och omsorg. Stockholm: AFA Försäkring.
4. Glasberg, A. L., Eriksson, S., Dahlqvist. V., Lindahl, E., Strandberg, G., Söderberg, A., Sørlie, V., & Norberg, A. Development and initial validation of the Stress of Conscience Questionnaire. Nurs Ethics. 2006 Nov;13(6):633-48. doi: 10.1177/0969733006069698. PMID: 17193804.
5. Deschenes, S., Gagnon, M., Park, T. & Kunyk, D. (2020). Moral distress: A concept clarification. Nursing ethics, 27(4), 1127–1146. https://doi.org/10.1177/0969733020909523
6. Sasso, L., Bagnasco, A., Bianchi, M., Bressan, V., & Carnevale, F. (2016). Moral distress in undergraduate nursing students: A systematic review. Nursing ethics, 23(5), 523–534. https://doi.org/10.1177/0969733015574926
7. Morley, G., Field, R., Horsburgh, C. C. & Burchill, C. (2021). Interventions to mitigate moral distress: A systematic review of the literature. International journal of nursing studies, 121, 103984. https://doi.org/10.1016/j.ijnurstu.2021.103984
8. Stamm, B.H. (2010). The Concise ProQOL Manual: The concise manual for the Professional Quality of Life Scale, 2nd Edition. https://proqol.org/proqol-manual
9. Mark, G. M. & Smith, A. P. (2008). Stress Models: A Review and Suggested New Direction. In J. Houdmont & S. Leka (Eds.), Occupational Health Psychology: European Perspectives on Research, Education and Practice. Vol. 3. EA-OHP Series. Nottingham: Nottingham University Press, 111-144. https://studylib.net/doc/18406042/stress-models–a-review-and-suggested-new-direction
10. Arbetsmiljöverket. (2019). Arbetsrelaterad dödlighet – delrapport 2. Framtida effekter av dagens arbetsmiljö. (1650-3171). Arbetsmiljöverket. https://www.av.se/globalassets/filer/publikationer/kunskapssammanstallningar/arbetsrelaterad-dodlighet-rap-2019-4-del-2.pdf
11. Neff, K. & Germer, C. (2019) Mindful self-compassion. Så bygger du inre styrka och hållbarhet med självmedkänsla (1 uppl.). Natur och Kultur. Stockholm.
12. Sinclair, S., Kondejewski, J., Raffin-Bouchal, S., King-Shier, K. M., & Singh, P. (2017). Can Self-Compassion Promote Healthcare Provider Well-Being and Compassionate Care to Others? Results of a Systematic Review. Applied psychology. Health and well-being, 9(2), 168–206. https://doi.org/10.1111/aphw.12086
13. Babenko, O., Mosewich, A. D., Lee, A., & Koppula, S. (2019). Association of Physicians› Self-Compassion with Work Engagement, Exhaustion, and Professional Life Satisfaction. Medical sciences (Basel, Switzerland), 7(2), 29. https://doi.org/10.3390/medsci7020029
14. Vernmark, K., & Bjärehed, J. (2013). Internetbehandling med KBT (1 uppl). En praktisk handbok. Natur och kultur Läromedel.
