Det är av stor vikt att Socialstyrelsen kommunicerar ut till berörda professioner när man reviderat sina riktlinjer, skriver psykologerna Ann-Sophie Lindqvist Bagge och Malin Hildebrand Karlén och uppmärksammar att Socialstyrelsen blandat ihop två behandlingsmetoder.
2015 kom Socialstyrelsens riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende [1]. Vid översynen 2019 [2] stod det i riktlinjerna att hälso- och sjukvården samt socialtjänsten kan erbjuda psykodynamisk eller interaktionell terapi till personer med missbruk eller beroende av alkohol (prioritet 4) medan det i det vetenskapliga underlaget stod: »Tillstånd: Alkoholmissbruk eller -beroende. Åtgärd: Psykodynamisk (PDT) eller interaktionell terapi (IPT)«. Socialstyrelsen tycks därmed ha blandat ihop terapiformerna interaktionell terapi och interpersonell terapi (IPT).
2019 gavs följande beskrivning av interaktionell terapi:
»Psykodynamisk terapi (PDT) och interaktionell terapi (IPT) är två närliggande terapiformer som båda syftar till större medvetenhet om samt bearbetning och hantering av känslomässiga konflikter och reaktioner, vilka kan utgöra bakomliggande och vidmakthållande faktorer till alkohol- eller narkotikaberoendet. Syftet är att öka personens självkännedom och möjlighet att förhålla sig till och hantera sina reaktioner och livsomständigheter. Behandlaren är mer aktiv än vad som är vanligt i klassisk psykodynamisk terapi och behandlingen är ofta mer strukturerad.«
»IPT (som motsvarar interpersonell terapi vid till exempel depression) fokuserar framför allt på reaktioner och förhållningssätt i aktuella relationer. IPT bedrivs vanligtvis som gruppterapi och PDT bedrivs både individuellt och i grupp. Terapiformerna kan ges som korttidsterapi på cirka 8–15 sessioner eller som långtidsterapi på 1–2 år.«
Det första stycket ser ut att vara en beskrivning av interaktionell terapi. I det andra stycket har det skett en sammanblandning av interaktionell terapi och IPT, då IPT nämns som en evidensbaserad psykoterapimetod vid depression. Noterbart är att interaktionell terapi inte omnämns i riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom [3], där nämns däremot IPT.
För att beslutsfattare och professionen ska bibehålla ett högt förtroende för Socialstyrelsen bör fel i riktlinjer och efterföljande revideringar tydligt offentliggöras och förmedlas. I februari 2022 uppmärksammade vi Socialstyrelsen på att det skett en sammanblandning av interaktionell terapi och IPT i de nationella riktlinjerna från 2015, och att felet kvarstod vid översynerna 2017 och 2019.
I maj 2022 reviderades riktlinjerna, men när detta skrivs (sent i augusti 2022) kan ändringen endast härledas till en fotnot i 2019 års riktlinjer. De ursprungliga rekommendationerna gällande interaktionell terapi kvarstår, men förkortningen IPT och delar av beskrivningen av interaktionell terapi har tagits bort. Det saknas dock, såvitt författarna vet, en behandlingsmanual för interaktionell terapi, vilket gör att rekommendationen blir svår (rentav omöjlig) att omsätta i praktiken.
Vi misstänker att en del kollegor inom missbruksvården i likhet med oss utgått från att det är interpersonell terapi (IPT) som avsetts i riktlinjerna. Det är av stor vikt att Socialstyrelsen alltid tydligt kommunicerar ut till berörda professioner när man reviderat sina riktlinjer för olika behandlingar. I detta fall kan det förändra hur professionen uppfattar evidensläget för de terapiformer som rekommenderas vid missbruks- och beroendetillstånd.
Ann-Sophie Lindqvist Bagge, legitimerad psykolog och docent i psykologi vid Göteborgs universitet och Malin Hildebrand Karlén, legitimerad psykolog och docent i psykologi vid Göteborgs universitet.
- Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende. Stöd för styrning och ledning. Artikelnr: 2015-4-2. Stockholm: Socialstyrelsen; 2015.
- Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende. Översyn 2019. Artikelnr: 2019-1-16. Stockholm: Socialstyrelsen; 2019.
- Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom – Stöd för styrning och ledning. Artikelnr: 2021-4-7339. Stockholm: Socialstyrelsen; 2021.
Läs Socialstyrelsens svar här.
Fotnot: Debattartikeln publicerades först i Läkartidningen
