– I dag finns en tydlig tendens att använda tid som ett styrmedel. Framförallt för att avskräcka.
Det menar Rebecca Stern, en av forskarna som under Järvaveckans andra dag, talar om tidens betydelse för människor på flykt.
Önver Cetrez, Rebecca Stern och Daniel
Hedlund. Foto: Maria Jernberg
Medan regnet smattrar på tälttak 1, pratar en tvärvetenskaplig forskargrupp från Uppsala universitet, om tiden som hinder eller stöd.
– Tid är en filosofisk fråga, men det är också en konkret faktor för migrationsprocessen. Den använd för att styra migrationen till ett land, samtidigt är det en subjektiv upplevelse för den som flyr, säger Rebecca Stern, professor i folkrätt.
Genom längden på uppehållstillstånd; försörjningskrav för familjeåterförening som innebär längre eller kortare väntan; resurser som staten tillför för att kunna handlägga i tid; samt olika typer av snabbspår, har Sverige idag en uttalad strategi att använda tiden för att påverka benägenheten hos flyktingar att söka sig hit. Oftast är målet att minska attraktionskraften.
Tiden är också en viktig faktor för de ensamkommande flyktingbarnen, säger Daniel Hedlund, lektor i socialt arbete. Den är avgörande när personen ska åldersbestämmas och den används för att bedöma trovärdigheten i de ensamkommandes berättelser. Han ger exempel på vad de kan få höra:
– ”Du avreste för snabbt, du skulle kunna ha prövat att fått skydd där.” Eller ”du stannade kvar efter den här incidenten, och inget hände, du kunde varit trygg där.” Hur barnet har hanterat sin tid i en specifik händelse påverkar dess trovärdighet. Men det görs inte på ett objektivt sätt, säger han.
Önver Cetrez, docent i religionspsykologi, beskriver tiden som möjligt stöd och hur olika asylsökande upplever sin tid. Han återger en ordväxling han hade med ett barn från Syrien, när han arbetade på ett litet flyktingcenter i Istanbul.
– Vilket är ditt favoritminne från sommarskolan?
– Vad menar du jag förstår inte, säger barnet.
– Vad är det vi gjort som du minns bäst?
– Mitt bästa minne är avslutningen med teater.
(Avslutningen med teater hade dock ännu inte ägt rum.)
– När vi säger minne menar vi något som redan hänt, inte som ligger framför oss, säger Önver.
– Nej det är fel, jag tänker framåt, säger barnet.
Med dialogen vill han visa att glömskan också har en positiv kraft och hur viktigt det är att kunna prata om framtiden.
Önver Cetrez understryker vikten av att ta sig tid för de som flytt.
– Det kan låt klyschigt men det tar tid att förstå den enskildas utmaningar och möjligheter.
Innan seminariet avslutas får forskarna frågan vad tid då inte används till, om den i allt större grad används för kontroll?
– Det är nog det Önver pratar om. Tid i relation till hälsa är totalt nedprioriterat iallafall på makronivå, svarar Rebecca Stern.
Text: Maria Jernberg
