Olof Risberg driver pojkmottagningen i Stockholm. Socialtjänsten skickar både offer och förövare till honom – med varierande resultat.
– Det går bra för en del och dåligt för andra, konstaterar han.
Text: Anna Wahlgren
Avslöjandet att regissören Staffan Hildebrand utsatte minderåriga pojkar för sexuella övergrepp och vittnesmål om hockeyns förnedrande invigningsritualer har öppnat en dammlucka av tillbakahållna berättelser. Fyra år efter metoo börjar nu även männen säga »jag också«. Olof Risberg – som kanske är den psykolog i Sverige som har träffat flest pojkar som blir utsatta men också pojkar som begår övergrepp – välkomnar det.
– Nästan lika många pojkar som flickor blir utsatta för sexuella övergrepp allt från sexuellt ofredande till våldtäkter. Men det finns fortfarande ett tabu runt pojkars utsatthet. En kille förväntas vara stor och stark vilket bidrar till tystnaden. För pojkar finns det dessutom ibland en förvirrande laddning i att det är en man – för det är nästan alltid en man – som begår övergreppet.
Luttrade Olof Risberg är ärligt talat noll förvånad över att den uppburne filmskaparen visade sig vara pedofil.
– Pedofiler finns där barnen finns. Tyvärr har jag inga tillförlitliga siffror på hur vanligt det är med övergrepp inom till exempel idrottsvärlden. Jag har själv jobbat inom Alvik basket och där drog man igång ett bra projekt: POA prata om allt som bland annat innebär att spelare och föräldrar anonymt kan rapportera om missförhållanden.
Pojkarnas och männens metoo och så gängvåldet och pojkarnas misslyckande i skolan på det – Olof Risberg jobbar onekligen med de allra hetaste samhällsfrågorna.
– Jag tycker att det är konstigt att inte fler psykologer arbetar med det jag gör. Varför finns det inte pojkmottagningar över hela Sverige? Jag har visserligen registrerat varumärket men jag skulle önska att fler psykologer jobbade med det här det finns hur mycket som helst att göra.
Olof Risberg växte upp på en bergsmansgård utanför Falun – pappa var chef för Skattemyndigheten och mamma var speciallärare – långt ifrån det som är hans klienters vardag: utanförskap och övergrepp. Han gick psykologlinjen i Göteborg och när han så småningom praktiserade på Bup blev han golvad av den kraft som finns i terapi.
– Barn som har varit med om svåra saker behöver få komma till ett lugnt och tryggt ställe och träffa en terapeut som möter dem med uppmärksamhet värme och förståelse.
På dörrkarmen till Pojkmottagningen balanserar en plastdocka föreställande Freud. Det är det enda i rummet som för tankarna till en psykologmottagning. Olof vill att mottagningen ska vara trivsam så på väggarna hänger tavlor och på fönsterbrädan trängs dalahästar med krukväxter. Katten Kalle mjauar från lägenheten bredvid där Olof och hustrun Viveka bor. Den lugna atmosfären är en kontrast till ämnena som brukar avhandlas här inne. I Laminofåtöljen har det suttit åtskilliga pojkar som vittnat om våld och övergrepp.
– Min vanligaste klient är en ensam lite udda pojke som inte har erfarit goda relationer. Det är sällan jag träffar en pojke som är duktig i skolan eller som har ett stort socialt kontaktnät. De flesta har begått ett övergrepp vanligtvis mot ett barn i dess närhet. Men jag träffar också pojkar som har blivit utsatta eller varit vittnen till grovt våld i hemmet.
Våld är ett stående inslag i Olofs arbete. Han träffar pojkar som drabbats av grovt gatuvåld men också de våldsamma pojkarna och de som deltagit i gruppvåldtäkter.
– Gatuvåld kan ge mycket allvarliga konsekvenser förutom de rent fysiska skadorna. Ungefär en tredjedel av rånen innehåller förnedring det är förfärligt. Den typen av våld kan sarga mycket under en känslig tonårstid. Jag har också jobbat med pojkar som har deltagit i gruppvåldtäkter. Där handlar det oftast om killar som har en kriminell identitet som tar vad de vill ha oavsett om det är en BMW eller sex.
Namnet på mottagningen har stor betydelse menar Olof Risberg. Att det första hans klienter möts av är skylten »Pojkmottagningen«. »Va finns det fler som är som jag? En hel mottagning för oss?« brukar reaktionen vara.
Olof Risberg arbetar med traumafokuserad psykoterapi som bland annat handlar om att medvetandegöra. Han är fortfarande inspirerad av BUSA-modellen som utarbetades då Pojkmottagningen var en del av Rädda Barnen och går ut på att Beskriva övergreppet Uttrycka tankar och känslor Säga nej och Acceptera/Försonas med det som har hänt.
– För den utsatta pojken handlar det om att gå igenom övergreppet »get it off your chest«. Det är läkande om pojken försonas med det som varit. »Jag har varit med om det det var vidrigt jag kommer aldrig att glömma men det var inte mitt fel och jag är helt okej ändå.« Målet är att pojken vet att han kan hantera sin situation och ha tillgång till strategier när smärtan åter drabbar. Ibland frågar den utsatta pojken: »Kommer jag aldrig att glömma det som varit?« och då måste jag vara uppriktig: »Nej tyvärr.« Men när minnena och flashbacks kommer ska pojken ha verktyg att hantera det.
För tillfället jobbar Olof Risberg regelbundet med sex pojkar som alla har dömts för sexuella övergrepp. Vanligtvis följer han en klient under lång tid helst i flera år.
– När jag jobbar mot soc vilket jag oftast gör går jag inte in i ett ärende om jag inte får kontrakt på minst ett år. Som längst har jag träffat en klient i nio år.
Socialtjänsten är alltså en viktig samarbetspartner. De förövare som Olof Risberg träffar har nästan alltid dömts eller tvingats till behandling.
– Det tycker jag är bra för i princip vill ingen gå hit frivilligt. För länge sedan skrev vi en bok om 64 pojkar som vi träffade på Pojkmottagningen. Noll procent av dem ville gå hit. Men soc tvingade dem och då blev det enklare för mig men också för pojkarna.
Det finns många orsaker till att vissa pojkar begår sexuella övergrepp eller utövar grovt våld.
– När vi sammanställde fakta kring de 64 förövarna fann vi att 28 procent själva hade blivit utsatta. Liknande siffror bekräftas i större studier. Sammantaget ser vi dock att en klar majoritet av unga förövare på något sätt har blivit kränkta. Många har blivit försummade och kommer från familjer där föräldrar inte orkat eller förmått sätta gränser. Många har upplevt våld i någon form. En hel del har en tydlig intellektuell funktionsnedsättning och dem ömmar jag särskilt för. De förstår inte och de löper en förhöjd risk både att begå och att utsättas för övergrepp. Pojken kan vara på en femårings nivå men i en femtonårig kropp. En dag brottas han med ett litet barn han blir sexuellt upphetsad och så sker ett övergrepp.
Olof Risberg känner en stor empati med sina klienter oavsett om de är utsatta eller förövare det skulle inte gå annars, menar han. Samtidigt konstaterar han att han jobbar med den yttersta formen av hänsynslöshet. Han vet hur allvarliga konsekvenser våld och övergrepp kan få.
– Sexuella övergrepp är särskilt knepigt. För det är ju nästan aldrig en främling som kränker barnet ofta finns det någon form av relation. Den som blir slagen är ett offer men den som utnyttjas sexuellt blir på något diffust och felaktigt sätt »delaktig« och känner ofta skam och skuld. Varför berättade jag inte? Varför bet jag inte? Slog?
Hur går det för pojkarna? Det är svårt att svara generellt på, menar Olof Risberg.
– Det är ganska vattentäta skott mellan barn- och vuxenpsykiatri och vi som jobbar med barn får sällan eller aldrig feedback från vuxenpsykiatrin eller kriminalvården. Det här störde mig redan under min första praktik på Bup 1985. Vid 18 års ålder försvann barnet till vuxenpsykiatrin och det var som om ingen var intresserad av vad Bup hade sett eller gjort.
Men det händer att klienterna själva hör av sig. Genom åren har Olof haft kontakt med många av dem.
– Det har gått bra för en del och dåligt för andra. Jag avslutar inte en terapi om inte klienten mår bättre men jag vet ju inte hur han mår om fem år. Det har hänt att jag har fått reda på att någon av mina gamla klienter sitter i fängelse för sexualbrott och det gör ont. Men många lever ett vanligt liv utan att kränka andra.
På höger arm har Olof Risberg en tatuering med namnen på sina familjemedlemmar: Viveka, Astrid och Mats. Att han har det jobb han har kanske ökat hans egen oro.
– Våra barn har tidigt fått lära sig allt det där runt »min kropp är min«. Jag menar att även om barn är oskuldsfulla så måste man tidigt in-formera om att det finns andra människor som kan göra barn illa.
De två vuxna barnen är numera utflugna men det spelar ingen roll att de är myndiga sedan länge. När de ska på fest kan Olof känna oro och om någon av dem ringer och behöver pengar till taxi swishar han direkt.
– Ibland tycker de att jag nojar för mycket men jag har förklarat att jag aldrig kommer att sluta lägga mig i. Jag vet hur snabbt livet kan förändras och hur en olycklig slump kan få stora konsekvenser.
Jobbet har absolut färgat honom men trots att han har jobbat med det här i flera decennier blir han fortfarande berörd av sina klienter. Den dagen man drabbas av empatitrötthet ska man inte längre jobba som psykolog resonerar han.
– Jag kan beröras av barnets lidande ledsenhet skuldkänslor och förtvivlan. Jag kan bli väldigt uppgiven när jag ser hur oddsen sjunker för att det ska gå bra för ett barn. Den som kränker och utsätter ett barn välter ner en helvetes massa sten i barnets ryggsäck. Många av mina klienter har det svårt och de kommer fortsatt att ha det svårt. Men kanske inte lika svårt som de skulle ha haft om de inte hade gått i terapi.
Och belöningen får han när han då och då ringer runt till »sina« pojkar för att höra hur de mår.
– Det är rörande när en pojke som blivit sexuellt utnyttjad är förälskad och har inlett en bra relation. En kärleksfull relation är otroligt läkande ibland kanske till och med viktigare än terapi.
OLOF RISBERG
ÅLDER: 61 år.
BOR: Stockholm.
FAMILJ: Hustrun Viveka barnen Mats 25 år och Astrid 26 år samt Naji 23 år som kom från Somalia till Olofs familj som ensamkommande flyktingbarn för sex år sedan. Och katten Kalle.
YRKE: Legitimerad psykolog och psykoterapeut. Jobbar halvtid med Pojkmottagningen och halvtid på Brizad.
BAKGRUND: Har jobbat med våld och övergrepp bland barn och unga i mer än trettio år suttit i RFSU:s styrelse samt varit ledamot av Ersättningsnämnden som beslutade om ersättning till personer som i barndomen for illa när de var omhändertagna för samhällsvård.
3 X OLOF RISBERGS JOBBVARDAG
POJKMOTTAGNINGEN
Pojkmottagningen startades av Rädda Barnen i början av 1990-talet och Olof Risberg började ett par år senare. Då var det en behandlingsenhet som erbjöd terapi till sexuellt utnyttjade pojkar. År 2010 avvecklade Rädda Barnen verksamheten och den togs över av Olof. Pojkmottagningen har fortsatt stötta pojkar som utsatts för övergrepp men även pojkar som begått vålds-brott och sexuella övergrepp.
PODDEN »POJKMOTTAGNINGEN«
I somras drog Olof Risberg och hustrun Viveka igång podcasten »Pojkmottagningen« som redan nu har mer än 27 000 lyssningar.
— Med podden vill vi få folk att förstå att terapi kan vara nödvändigt. Vi vill dessutom lyfta upp problemområden som vi tycker är viktiga. I första säsongen följer vi Emil som är medlem i Nordiska motståndsrörelsen och misstänkt för flera grova brott. Jag är mig själv och »Emil« spelas av en professionell skådespelare.
BRIZAD
Olof Risberg jobbar också som handledare och utbildare på Brizad som erbjuder förstärkt familjehemsvård för barn som har haft det särskilt svårt.
— Jämfört med institutionsvård tycker jag att det här ofta är bättre. Poängen är att en vuxen är hemma på heltid vilket skap-ar trygghet och kontinuitet.
3 X ATT JOBBA MED POJKAR OCH SEXUELLA ÖVERGREPP
SÄTTA ORD PÅ ÖVERGREPPET
Jag tycker att det är viktigt att klä det traumatiserande i ord. Att prata om det som faktiskt har hänt det är centralt i trauma-terapi. Däremot stannar jag inte kvar vid övergreppet när det en gång har kommit upp så finns det mellan oss. Och det finns förstås barn som inte klarar av att prata om det då räcker det att de vet att jag vet.
UTTALA HÖGT
Låt säga att Johannes har blivit utsatt av en slöjdlärare som heter Leif då är jag noga med att uttala namnen. Jag säger inte »han« om slöjdläraren. Samma sak när jag jobbar med förövare som försöker beskriva vad som har hänt: »Sen hände det där.« »Vadå?« undrar jag då. »Ja våldtäkten.« Att göra det verkliga verkligt är en del av terapin.
PRATA OM KONSEKVENSERNA
En viktig del i behandlingen är att prata om konsekvenserna av övergreppet. Många av dem jag träffar särskilt de som har en intellektuell funktionsnedsättning vet inte hur allvarligt ett sexuellt övergrepp är. De har aldrig förstått vad samtycke betyder vad som är rätt och fel och de kanske har svårt att dra den viktiga gränsen mellan lek och övergrepp.
