Anna Bennich rådde en förtvivlad mamma att acceptera sonens önskan att ta med sina polyamorösa partners till släktkalaset.
Det svaret utlöste en läsarstorm.
-Jag har aldrig fått så många reaktioner, säger hon.
Anna Bennich har svarat på läsarfrågor i Dagens Nyheter under de senaste två åren. Reaktioner är vanliga, men hennes svar om polyamorösa relationer slog alla rekord.
Var du förberedd på att ditt råd kunde uppfattas som kontroversiellt?
– Ja, men kanske inte till den här graden. Jag har nog aldrig fått så många reaktioner även av negativ karaktär, och har i efterhand känt mig både lite illa till mods – som man såklart gör när ganska mycket ilska riktas emot en – och smått naiv faktiskt. Jag fattade inte riktigt hur provocerande det uppfattats av så många.
Finns det någon röd tråd bland de positiva och negativa reaktionerna?
– Ja, verkligen. Bland de positiva kommentarerna, som ju ändå är avsevärt många fler, återkommer en tacksamhet över att jag i svaret gör upp med föreställningen att det skulle handla om en massa lösa sexpartners som man har för att man är svajig och inte kan bestämma sig, och att lösningen inte ligger i att sonen bör dölja sig själv och sina livsval. De som är positiva tycker också att jag svarat på ett varmt sätt där jag vill hjälpa mamman att inte riskera förlora en relation som är så väldigt viktig för henne. Bland de negativa kommentarerna återkommer en uppfattning att jag lämnar min roll som psykolog och istället driver en politisk åsikt, och att jag, eftersom jag uppenbarligen tycker det är okej att man släpar med sig olika sexpartners till släktkalasen, sannolikt också tycker att barnäktenskap och pedofili är okej som nästa steg. En del tycker också att jag svarat kallt och oförstående till mamman som själv måste få bestämma vilka som ska få komma på hennes kalas, vilket hon ju får.
Svarar du alla som hör av sig?
– Nej, det är omöjligt när det kommer så mycket reaktioner, i både kommentarsfältet, i mina olika kanaler, in till DN-redaktionen osv. Jag jobbar ju på dagarna och skulle ha svårt att hinna med mina andra uppgifter. Men det är alltid lite svettigt när man gör så många upprörda. Jag vänjer mig nog aldrig vid det riktigt. Det är också svettigt att inte ha koll på alla reaktioner och diskussioner som förs. Hade till exempel ingen aning att jag fått ”En rak höger” av Ivar Arpi, förrän du hörde av dig och berättade det idag. Det är väl en känsla av kontrollförlust tror jag, som kan kännas lite jobbig.
Ångrar du hur du svarade på frågan eller att du valde att besvara den över huvudtaget?
– När jag skrivit klart innehöll texten 11000 tecken, jag har 7500 till mitt förfogande. Det är klart att en hel del försvinner då, som jag i efterhand tänker borde ha fått plats. Till exempel lite fler stöttande ord till kvinnan och kanske fler råd till henne om att förlika sig med det nya. Det finns med, men kanske inte så mycket som skulle behövas. Jag ångrar absolut inte att jag svarade på frågan. Med tanke på alla reaktioner så förstår jag att den är jätteviktig. Det behövs uppenbarligen kastas ljus på den, det behövs mycket mer kunskap för det är ju med den som ökad förståelse och acceptans kan uppnås. Det går att direkt översätta det här läget ifrån situationen för homosexuella och vad som hänt där de senaste trettio åren. Poly-frågan tycks verkligen ligga efter och behöva några rejäla puffar framåt.
Läs mer: Psykologer hyllade och hotade
