Varje månad kontaktas den neuropsykiatriska mottagningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala av personer som vill bli av med sin adhd-diagnos.
– De känner inte igen sig i diagnosen längre eller så vill de söka en utbildning som adhd:n utestänger dem från, säger Claudia Ring, psykolog på kliniken.
Text: Maria Jernberg
Organisationen Sveriges Kommuner och Regioner, Riksförbundet Attention samt enskilda psykologer och läkare – samtliga rapporterar om ökningen till Psykologtidningen, att allt fler patienter vill bli kvitt sin adhd-diagnos.
I SKR:s nätverk började frågan dyka upp för två år sedan. Nu är företeelsen aktuell i alla landets regioner. På Akademiska sjukhuset i Uppsala har en kö bildats.
– Vi har svårt att hinna med dem med stora vårdbehov, så hur ska vi prioritera dessa som säger sig vara friska? Kanske kan vi ta emot runt 20 procent, säger Claudia Ring.
Samtliga som Psykologtidningen tillfrågat tror på en fortsatt ökning.
– Med tanke på hur svajig hela utredningsbranschen är, det är ju ett slags Klondyke, finns nog en hel del felställda diagnoser. Vi har ett vårdskuldberg som växer, säger psykologen Jenny Klefbom.
Hon medverkade 2017 i dokumentärfilmen Diagnosen om en ung kvinna som fått fel diagnoser. Efter den visats hörde över 200 personer av sig som ansåg sig feldiagnosticerade.
– Ett par av dem verkade vara oresonliga rättshaverister men de flesta var människor som tycks ha blivit felbehandlade och farit illa.
Barnpsykiatern Henrik Pelling är verksam på Gotland och har mött frågan om avdiagnosticering ett flertal gånger. Han menar att det är en missuppfattning i samhället att adhd och autism är konstanta tillstånd. Mognad, strategier att hantera symtomen och hjärnans plasticitet gör att många inte uppfyller kriterierna som vuxna.
– Vi måste börja betrakta dem som relativa tillstånd och luckra upp de stereotypa föreställningarna.
För att avskriva en adhd–diagnos tycker han att det räcker med ett samtal där en kliniker går igenom kriterierna med den sökande. Han ser det som vårdens skyldighet att erbjuda till dem som vill.
– Vi som en gång ställt diagnoserna måste ta vårt ansvar. Det här snacket om vad som är uppdraget eller inte – vårt uppdrag är att hjälpa människor!
Ing-Marie Wieselgren, samordnare för psykisk hälsa på SKR, säger däremot att det i princip inte är vårdens uppgift att avdiagnosticera adhd.
– För vilken annan diagnos behöver du gå till doktorn och be om att bli avdiagnosticerad? Det har blivit något konstigt med det här. För oss i vården är diagnosen ett arbetsverktyg, sedan måste flygvapnet eller polisen eller vad det nu är göra en egen funktionsbedömning – är den här personen lämplig för den här utbildningen? Det ska inte hänga på diagnosen.
Psykologerna Claudia Ring och Jenny Klefbom anser att en utredning där frågeställningen rör borttagande av diagnos bör vara lika gedigen som när den fastslås.
– Vi ska inte sätta vår underskrift på något vi inte är säkra på, säger Claudia Ring.
På mottagningen där hon arbetar har ett standardiserat utredningsförfarande tagits fram. Ett krav är att det ska ha gått minst två år efter att diagnos ställts, innan den kan komma på tal för att tas bort.
Jenny Klefbom understryker att adhd klassificeras som en funktionsnedsättning. Det skiljer den från andra tillstånd som till exempel depression och ångest, vilka är sjukdomar och kan botas.
– Även om många forskare anser att adhd kan »växa bort« så ska den utredande psykologen försäkra sig om att det är relativt stabila personlighetsdrag som personen kommer att behöva ta hänsyn till under livet.
Från Attention föreslås ett system med långtidsuppföljning för att komma till rätta med situationen.
Andra är tveksamma till om ytterligare skattemedel ska gå till att ställa eller ta bort neuropsykiatriska diagnoser.
– Redan läggs jättemycket skatte-pengar på det här, ska vi nu också ha second opinion, third -opinion och ja, var ska det sluta, säger Jenny Klefbom.
Claudia Ring är inne på samma tankegångar och beskriver hur det kan vara på kliniken.
– Det är ganska vanligt att avdiagnosticerade kommer tillbaka för att de behöver sin diagnos igen och vill ha tillbaka den. Så då kan man undra – ska vi hålla på med det här?
Ing-Marie Wieselgren talar om en generation där för många fått diagnos vilket gör att efterfrågan på avdiagnosticering är stor, men att samma problem förhoppningsvis inte kommer finnas i framtiden.
– Med det nya vårdprogrammet för adhd vill vi införa stegvis vård. Man utreder inte mer än vad som behövs och behandling påbörjas parallellt. I många fall räcker psykosociala insatser och då är en diagnos inte nödvändig. Färre kommer att få diagnos.
Detta händer vid diagnosticering:
• Inskränkningar i möjligheten att utbilda sig till brandman, militär, pilot, buss- och lastbilschaufför, lokförare och sjöman.
• Utestängd från polisutbildning även om diagnosen tagits bort.
• Behöver lämna särskilt läkarintyg för körkortstillstånd.
• Får ej ta fallskärmscertifikat.
Personer med autismdiagnos söker också för avdiagnosticering men det är inte lika vanligt som att personer med adhd gör det.
SKR lanserade ett nationellt vård- och insatsprogram för adhd 11 februari 2021.
Källor: SKR, Transportstyrelsen, Attention, magasinet Filter feb/mars 2021, psykolog Claudia Ring.
