Många yngre barn med autism utvecklas mer än vad man tidigare trott på en rad områden, visar en studie som använt en unik design. Men familjesituationen spelar en viktig roll. Resultaten öppnar upp för nya sätt att tänka kring interventioner för barn med autism, enligt forskarna
I en av de största longitudinella studierna i sitt slag har drygt 270 barn (86 procent pojkar) med diagnosticerad autismspektrumtillstånd (AST) följts från det att de var mellan två och cirka fem år till dess att de fyllt tio år. Barnen rekryterades från en rad kanadensiska kliniker tidigt efter diagnosen.
Till skillnad från de flesta andra studier på området, då utvärderingar som regel fokuserat på förekomst/frånvaro av AST-symtom och kognitiva förmågor och med ”bra resultat” som utfallsmått, är den kanadensiska studien unik på flera sätt. Forskarna har bland annat varit mer intresserade av utvecklingen över tid hos det enskilda barnet, och använt ”bra färdigheter” (doing well) som utfallsmått för kriterier som är mer oberoende av AST-symtom och kognitiv förmåga.
Kompetensnivå och utveckling baserades på fem områden: kommunikation, socialisering, aktiviteter i vardagen samt emotionell hälsa (internalisering och externalisering). Analyserna gjordes mellan 2018 och 2020. Resultaten visade att omkring 80 procent av barnen uppvisade en utveckling eller färdigheter på minst ett av dessa områden, 23 procent på fyra av fem områden.
Genom att använda annorlunda kriterier förändras föreställningen om vad framsteg hos dessa barn innebär till att bli mer nyanserad och holistisk, uppger forskarna bakom studien. Om narrativet förskjuts från att baseras på brister till att mer handla om utveckling och framsteg (bra färdigheter) kan det utgöra en grund för en fortsatt stegvis utveckling under hela livet.
Sociala faktorer och miljöaspekter i relation till barns utveckling har studerats mycket. Dock inte när det specifikt handlar om barn med AST. En parameter i den kanadensiska studien var därför familjesituationen. Resultatet visade att familjens ekonomi samt familjefunktion (till exempel kommunikationen och det stöd som familjemedlemmarna visar varandra) var viktiga prediktorer för hur bra barnen utvecklades. God familjeekonomi var bland annat förenat med utvecklad förmåga att externalisera hos barn med AST (enligt checklistan CBCL), en god familjefunktion var bland annat förenat med en utvecklad förmåga till socialisering (enligt VABS-II).
Resultaten öppnar upp för nya sätt att tänka kring interventioner för barn med AST, uppger forskarna, både när det handlar om mer flexibla och skräddarsydda insatser till barnen och olika sätt att ge riktat stöd till familjerna. Ett parallellt stöd till familjen vid planeringen av åtgärder för barnet kan öka möjligheten för barnets successiva utveckling i livet, menar de.
Ett viktigt nästa steg på AST-området är att uppnå konsensus om vad som ska anses att vara ”bra färdigheter” vid olika utvecklingssteg, skriver forskarna. En sådan konsensus skulle kunna ligga till grund för både utfallsmått vid framtida studier, då även sociala faktorer bör vägas in i större utsträckning, och för nya rutiner i hälso- och sjukvården.
Studien Association of Child and Family Attributes With Outcomes in Children With Autism är publicerad i JAMA Psychiatry. Den har letts av forskare vid The Hospital for Sick Children (SickKids) and the Centre for Addiction and Mental Health (CAMH) i Toronto, Kanada.
