Psykologen Johan Grant mötte studenterna i digitalt stormöte, ett år efter sitt turbulenta avslut på Lunds universitet.
–Jag är inte någon alt right-krigare, sa han till studenterna.
Ett drygt år har passerat sedan universitetslektorn Johan Grant tvingades bort från Lunds universitet. Men några psykologstudenter tycker det är ”ironiskt att ett universitetsprogram som utbildar professionella samtalare hanterar konflikter med sina lärare genom att sparka dem och låta drevet gå, snarare än att just samtala”.
Med denna ansats bjöd studenterna in Johan Grant till att föreläsa under en timme och därefter svara på frågor.
Johan Grant berättade om sin icke-akademiska bakgrund, hur han utbildade sig till psykolog och blev framgångsrik inom organisationspsykologi, med inriktning på Tavistockmodellen.
–Under 2012 blev jag rekryterad av Lunds universitet för att de ville få in en praktiker, berättade Johan Grant.
Kursutvärderingarna blev han nöjd med, men under sin sista omgång med momentet “Externatet” uppstod problem. Titeln ”Var är pappa” väckte anstöt och en student påpekade att den exkluderade homosexuella.
När Johan Grant dessutom ville åskådliggöra det kvinnliga och manliga med att berätta om en artist som, känd för sina androgyna framtoning, blivit fälld för kvinnomisshandel, ökade protesterna från studenterna.
–Det blev ett herrans liv, jag kände mig som Jordan B. Peterson, minns Johan Grant.
Men han ångrar inte att han uttryckte sig på det viset.
–Psykologstudenter behöver fostras i en miljö där de är trygga i konflikter, säger Johan Grant.
Några av studenterna vände sig till ledningen som grep in och befriade dem från kvarstående kursmoment. Att ledningen blandade sig i ledde, enligt Johan Grant, till att ”gruppdynamiken havererade”.
Någon vecka senare fick också Johan Grant besked från ledningen att han inte skulle få förnyat förtroende att leda kursen.
Johan Grant anmälde sig själv för kränkande särbehandling, alternativt diskriminering av studenter. Han är i dag besviken över dekanens utredningen.
–Utredningen är skriven för att ingen ska förstå den, säger han.
Johan Grant berättar att han utmålats som en ”högerperson” och ”alt right-krigare”.
-Men det är jag inte, det är helt fel, säger han.
Något som fortfarande stör Johan Grant är att ledningen, enligt honom, hävdade att studenter som blir kränkta under undervisningen också per definition är kränkta.
–Så kan det inte vara, det måste finnas en objektiv verklighet, säger Johan Grant.
Under frågestunden togs ämnet upp på nytt.
–Menar du att alla känslor inte är giltiga, den som känner sig kränkt är väl kränkt? undrade en student.
Johan Grant stod på sig och menade att dilemmat blir att en liten grupp studenter kan säga ”det här vill vi inte ha”, och då får ingen det.
Därefter ställde studenterna en rad kritiska frågor, bland annat anklagades Johan Grant för att ge en förskönande bild kursutvärderingarna. En student hävdade att bara lärarna fick prata om ideologier under den omtalade kursen, medan studenter som försökte göra samma sak blev nedtystade.
Oskar Jensen, psykologstudent och arrangör av seminariet, grep in och förklarade att många ville ställa frågor men att man medvetet hade valt ut de kritiska rösterna.
–Här gör ni fel. En student har sagt till mig att 80 procent av studenterna är tysta under utbildningen, det är bara minoriteten som låter, och det är precis vad ni gör även här, sa Johan Grant, varpå ett par medhållande röster släpptes fram innan seminariet avslutades.
Totalt 130 personer deltog i seminariet.
