Föräldrakurser i lågaffektivt bemötande kan öka föräldrarnas upplevelse av kontroll i föräldraskapet. De kan även öka förståelsen för barnet och minska föräldrars upplevelse av att barnets utagerande beteende är ett problem. Det visar en studie vid Psykologenheten för föräldraskap och små barns hälsa i Göteborg och den ligger till grund för ett specialistarbete av psykologen Linda Knuts.
Psykologer inom mödrahälsovård (MHV) och barnhälsovård (BHV) i Västra Götalandsregionen har i uppdrag att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa hos barn. Det ska göras genom tidiga och korta insatser till blivande föräldrar samt barn i förskoleåldern. Relativt många av de föräldrar som söker stöd inom psykologverksamheten gör det med anledning av det som brukar kategoriseras och benämnas som utagerande beteenden beteendeproblem eller problemskapande beteenden. Hos små barn yttrar sig sådana beteenden genom exempelvis känslomässiga låsningar utbrott och kraftig trots.
Barn som uppvisar problemskapande beteenden tidigt i livet löper förhöjd risk att drabbas av svår och långvarig problematik även senare i livet [1]. Det är mycket viktigt att Psykologenheten har en anpassad insats att erbjuda dessa familjer. Särskilt viktigt för förståelsen av problemskapande beteenden hos barn är förmågan till affektreglering [2,3,4]. Tidiga brister i denna förmåga korrelerar med både externaliserade och internaliserade psykiska problem senare i livet [5]. Utvecklingen av affektreglering sker kraftigt under förskoleåren och påverkas av en rad olika faktorer, till exempel temperament exekutiva förmågor [6] och förälderns förmåga att hjälpa barnet att reglera sina affekter [7]. Interventioner som inriktas på att förbättra den emotionella kommunikationen mellan förälder och barn, och på att öka barnets förutsättningar att utveckla förmågan till affektreglering, har visat sig minska barnets beteendeproblem [8,9].
Lågaffektivt bemötande
Lågaffektivt bemötande tar sin utgångspunkt i just affektregleringens betydelse för problemskapande beteenden, där problembeteenden ses som uttryck för hög affektnivå och förlorad självkontroll. Detta förstås i sin tur utifrån bristande förmågor (exempelvis affektreglering) hos barnet och för höga eller felaktigt ställda krav från omgivningen. Med denna utgångspunkt ligger fokus inom lågaffektivt bemötande på att hjälpa barnet att hålla nere eller få ner affektnivån och att behålla eller återfå självkontrollen. Det sker genom att bemötande miljö, kravnivå och hjälp anpassas efter barnets specifika förmågor och behov [10,11,12,13].
Syftet med lågaffektivt bemötande är inte primärt att förändra barnets beteende utan att på ett konstruktivt sätt bemöta hantera och förebygga problembeteenden. Målet är att minska intensiteten av det problematiska beteendet och minska negativa konsekvenser. På så sätt skapas så goda förutsättningar som möjligt för barnet att må bra och utvecklas i en positiv riktning [14].
Föräldrakurs i lågaffektivt bemötande
Under 2017 utvecklade Psykologenheten för föräldraskap och små barns hälsa (tidigare Psykologenheten för mödra- och barnhälsovård) i Göteborg en föräldrakurs i lågaffektivt bemötande. Det skedde efter att en grupp psykologer inom verksamheten upplevt att insatserna som erbjöds familjer som sökte stöd utifrån problemskapande beteenden inte var tillräckligt anpassade efter målgruppen. Upplevelsen var att insatserna i för stor utsträckning utgick från ett dikotomt tänkande. Fokus riskerade att hamna på antingen arv eller miljö, barn eller förälder och med antingen utvecklingsbedömning eller generellt föräldrastöd som insats. Detta är problematiskt i synnerhet när det gäller barn med problemskapande beteenden där det ofta föreligger både en tydlig medfödd regleringssvårighet hos barnet och negativa samspelsspiraler med omgivningen [7].
Med fokus på de negativa samspelsspiralerna samt barnets problematiska beteenden och emotionsreglering ska föräldrakursen erbjuda en tidig preventiv insats som tar båda delar i beaktande. Innehållet i föräldrakursen är huvudsakligen baserat på Bo Hejlskov Elvéns (med fleras) böcker om lågaffektivt bemötande [10,12,13]. Den är fördelad på fyra tillfällen där fjärde tillfället är en uppföljning efter fyra veckor.
Många fördelar med gruppformat
Det beslutades att interventionen skulle ges i grupp. Det gjordes dels för att effektivisera verksamhetens insatser, dels för att erbjuda en möjlighet för föräldrarna att få dela sina erfarenheter och funderingar med andra föräldrar i liknande situation. På så sätt kan de känna sig mindre ensamma om sina upplevelser och få stöd av gruppen. Gruppformatet kan ge osäkra föräldrar stöd i att återfå kontrollen över sin situation och stärka sin kompetens och självkänsla som förälder vilket medför bättre förutsättningar för positiva föräldrabeteenden [15,16].
Med utgångspunkt från den neuropsykologiska förståelseramen kring lågaffektivt bemötande skulle barnet, för att föräldern skulle erbjudas interventionen, bedömas ha svårigheter såsom ett extra utmanande temperament eller svårighet med affektreglering. Familjer med problematik som primärt bedömdes handla om annat till exempel anknytningsproblematik eller social problematik skulle erbjudas annan lämplig intervention.
Utvärderades i studie
Föräldrakursen Lågaffektivt bemötande utvärderades mellan våren 2018 och våren 2019 som del av enhetens verksamhetsutveckling, och som underlag för ett specialistarbete (Lågaffektivt bemötande – utvärdering av en föräldrakurs inom Psykologenheten för mödra- och barnhälsovård). Syftet med studien/specialistarbetet var att undersöka vilken påverkan ett deltagande i föräldrakursen hade på förälderns upplevelse, deras förståelse för barnets problemskapande beteenden samt förmåga att hantera dessa. Även omfattningen av barnets problemskapande beteenden undersöktes. Målet var att få ett bättre underlag för att bedöma om interventionen är en lämplig preventiv intervention att erbjuda inom Psykologenheten för mödra- och barnhälsovård.
Studien är i huvudsak en kvantitativ utfallsstudie utan jämförelsegrupp. Förändringar i förälderns upplevelse, förståelse och förmåga att hantera sitt barns problemskapande beteenden undersöktes genom för- och eftermätning med två utvalda frågeformulär (Parental Locus of Control scale samt Eyberg Child Behavior Inventory Short Form) [17,18]. Fokus låg på förälderns upplevelser av kontroll i föräldraskapet, förälderns upplevelse av barnets utagerande beteenden som ett problem samt omfattningen av barnets utagerande beteenden. Föräldrarna fick även fylla i en kursutvärdering vid sista tillfället. Frågorna handlade om hur föräldern upplevde att interventionen hade påverkat förståelsen för barnet, trygghet/kompetens i föräldraskapet och positiva stunder i relationen med barnet, hur nöjda de var med föräldrakursen och hur de upplevde föräldrakursens användbarhet i vardagen. Det fanns även möjlighet för föräldern att lämna kommentarer efter varje fråga. En deduktiv analys gjordes sedan av dessa kommentarer.
Utvärderingen baseras på 15 genomförda grupper inom Psykologenheten för mödra- och barnhälsovård i Västra Götalandsregionen. Antalet föräldrar som tackade ja till kursen var 121. Av dessa valde 85 föräldrar att delta i studien och 26 av dem var föräldrapar. För att underlätta analyserna samt undvika beroende i data valdes en förälder per barn vilket resulterade i ett underlag på 59 föräldrar. Projektet är inte etikprövat. Samtliga deltagare som deltog i studien gav sitt informerade samtycke och Psykologförbundets yrkesetiska principer var vägledande i utformandet av studien.
Resultat
Sammanfattningsvis hade föräldrarnas upplevelse av kontroll i föräldraskapet ökat med stor effektstorlek efter deltagande i föräldrakursen. Förälderns upplevelse av barnets utagerande beteenden som ett problem hade samtidigt minskat med måttlig effektstorlek. Förälderns skattning av förekomsten/omfattningen av barnets utagerande beteenden hade minskat med liten effektstorlek.
Samtliga föräldrar som besvarade kursutvärderingen upplevde att kursen hade gett dem ökad förståelse för barnet. I kommentarerna framträdde upplevelser av både ökad kunskap, förståelse och insikt. Samtliga föräldrar upplevde en ökad trygghet och kompetens i föräldraskapet, med fler och bättre verktyg att hantera konfliktsituationer. Nästan alla upplevde att positiva stunder med barnet hade ökat. Samtliga upplevde att de hade haft användning av kursen i sin vardag och i relation till barnet och skulle rekommendera kursen till andra föräldrar.
Diskussion
Barn med problemskapande beteenden har ofta särskilda utmaningar i sitt fungerande, såsom svårigheter med affektreglering [24] och irritabelt temperament [1]. De behöver extra mycket hjälp av sin omgivning för att den egna sårbarheten inte ska bli övermäktig eller utvecklas till beteendeproblem. De här barnen blir också mer påverkade av sin omgivning än andra barn vilket innebär att de både är mer sårbara för negativa föräldrabeteenden och drar mer fördel av positiva föräldrabeteenden [19].
Även föräldrarna till dessa barn är en grupp som behöver uppmärksammas då de löper ökad risk för föräldrastress samt minskad upplevelse av kontroll och kompetens i föräldraskapet [15]. Det ökar risken för negativa föräldrabeteenden, såsom bristande lyhördhet hotfullhet och bristande psykologisk kontroll [16]. Det skapas ofta negativa samspelsspiraler runt barn med problemskapande beteenden, där barnets sårbarhet och förälderns negativa reaktioner förstärker varandra i en växelverkan. Det är därför av stor vikt hur omgivningen lyckas möta de här barnen. Bemötande spelar troligen en roll för vilken påverkan som barnets utmaningar kommer att ha på den fortsatta utvecklingen [15].
Att föräldrar till barn med problemskapande beteenden tidigt får hjälp att bryta negativa samspelsspiraler och optimera matchningen mellan barnets temperamentsdrag/förmågor och förälderns respons [20] kan vara avgörande för dessa barns fortsatta utveckling. En tidig insats inom barnhälsovården framstår således som en god investering.
Studiens resultat pekar på att föräldrakursen Lågaffektivt bemötande med sina relativt få tillfällen och korta tidsspann [21] kan vara en lämplig preventiv intervention för målgruppen. Resultaten visar att föräldrar som deltagit i kursen överlag var nöjda med föräldrakursen och upplevde den som användbar i vardagen. Främst framkom positiva förändringar avseende förälderns upplevelse av barnets beteendeproblem samt egen förmåga att hantera dessa. Viss förändring observerades även gällande omfattningen av barnets problemskapande beteenden, även om det inte var det primära syftet med interventionen.
Slutord
Föräldrakursen Lågaffektivt bemötande bedöms kunna ha en viktig plats inom Psykologenheten för mödra- och barnhälsovård och motsvarande verksamheter som möter föräldrar som söker med anledning av problemskapande beteenden hos sitt barn i förskoleålder. Syftet med interventionen är att tidigt förbättra förutsättningarna för barn som befinner sig i en riskzon för långvarig utagerande problematik [22].
Ytterligare studier med randomisering och kontrollgrupp behövs för att klargöra kursens faktiska påverkan på förälder barn och relationen dem emellan. En långtidsuppföljning är nödvändig för att kunna uttala sig mer om effekterna på lång sikt. Det hade även varit värdefullt att undersöka om det finns något samband mellan förändringar i upplevd föräldrakontroll, upplevelsen av barnets beteenden som ett problem och omfattningen av barnets problemskapande beteenden. Att mer ingående undersöka vilken målgrupp som är bäst hjälpt av interventionen, exempelvis avseende ålder på barnet och problembeskrivning, vore också värdefullt.
Linda Knuts, psykolog, specialist i psykologisk behandling/psykoterapi
Referenser (Fullständig referenslista)
1. Stringaris A & Goodman R. Three dimensions of oppositionality in youth. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 2009;50, 216-23.
2. Beauchaine TP, Gatzke-Kopp L & Mead HK. (2005). Polyvagal Theory and developmental
psychopathology: Emotion dysregulation and conduct problems from preschool to adolescence.
Biological psychology, 2005;75, 174-84.
3. Eisenberg N, Gershoff, ET, Fabes RA, et al. Mother’s emotional expressivity and children’s
behavior problems and social competence: Mediation through children’s
regulation. Developmental Psychology, 2001;37, 475–90.
4. Herman AM, Critchley D & Duka T. The role of emotions and physiological arousal in
modulating impulsive behaviour. Biological psychology, 2018;133, 30-43.
5. Aldao A, Gee D, De Los Reyes, A, et al. Emotion regulation as a
transdiagnostic factor in the development of internalizing and externalizing
psychopathology: Current and future directions. Development and Psychopathology,
2016;28, 927-46.
6. Bridgett DJ, Oddi, KB, Laake LM, et al. Integrating and differentiating aspects of self-
regulation: Effortful control, executive functioning, and links to negative affectivity. Emotion,
2013;13, 47–63.
7. Kiel EJ & Kalomiris AE. Current themes in understanding children´s emotions
regulation as developing from within the parent-child relationship. Current Opinion in
Psychology, 2015;3, 11-16.
8. Bariola E, Gullone E & Hughes EK. Child and Adolescent Emotion Regulation: The
Role of Parental Emotion Regulation and Expression. Clinical Child and Family
Psychology Review, 2011;14, 198.
9. Meuwissen A. How Do Parents Affect Preschoolers’ Self-Regulation? Establishing the Role of
Autonomy Supportive Parenting. Retrieved from the University of Minnesota Digital
Conservancy, 2017.
10. Hejlskov-Elvén, B. Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder.
Lund: Studentlitteratur, 2009.
11. Hejlskov-Elvén, B., & Kosner, A. (2017). Introduktion till lågaffektivt bemötande. I A.C.
Havelius (red.), Lågaffektivt bemötande, s. 47–66. Lund: Studentlitteratur.
12. Hejlskov-Elvén B, Veje H & Beier H. Utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar
och psykisk sårbarhet: om annorlunda barn. Lund: Studentlitteratur, 2012.
13. Hejlskov-Elvén B & Wiman T. Barn som bråkar. Att hantera känslostarka barn i
vardagen. Stockholm: Natur & Kultur, 2015.
14. McDonnell A & Anker R. Behaviour Management Versus Behaviour Change: A
Useful Distinction? The British Journal of Development Disabilities, 2009;55, 157-67.
15. Kiff CJ, Lengua LJ & Zalewski M. Nature and Nurturing: Parenting in the Context of
Child Temperament. Clinical Child and Family Psychology Review, 2011;14, 251-301.
16. Rueger SY, Katz RL, Risser HJ, et al. Relations Between Parental Affect and
Parenting Behaviors: A Meta-Analytic Review. Parenting, 2011;11, 1-33.
17. Campis L K, Lyman R D & Prentice-Dunn S. The parental locus of control scale: Development and validation. Journal of Clinical Child Psychology, 1986;15, 260–7.
18. Eyberg S & Pincus D. ECBI. Eyberg Child Behavior Inventory and SESBI-R. Sutter-Eyberg
Student Behavior Inventory-Revised. Professional Manual. Florida: PAR, 1999.
19. Slagt M, Dubas JS, Deković M, et al. Differences in sensitivity to parenting
depending on child temperament: A meta-analysis. Psychological Bulletin, 2016;142,
1068–110.
20. Broberg A, Almqvist K, Risholm-Mothander P, et al. Klinisk barnpsykologi. Utveckling på
avvägar (2:a upplagan). Stockholm: Natur & Kultur, 2015.
21. Axberg U. Assessing and treating three to twelve-year-olds displaying disruptive behaviour
problems. Opublicerad doktorsavhandling, Göteborgs universitet: Psykologiska institutionen,
Göteborg, 2007.
22. Webster-Stratton C & Taylor T. Nipping Early Risk Factors in the Bud: Preventing
Substance Abuse, Delinquency, and Violence in Adolescence Through Interventions
Targeted at Young Children (0–8 Years). Prevention Science, 2001;2, 165–92.
