Sju av tio patienter med panikångest blir tydligt förbättrade av korttidsbehandling med psykoterapi, oavsett om den är KBT- eller PDT-baserad.
– Våra resultat visar att korttidsbehandling ger en god effekt även på lång sikt, säger psykologen Thomas Nilsson.
Det räcker med tolv veckors psykoterapeutisk behandling för att uppnå bra långtidsresultat för patienter med mångårig panikångest, visar en ny studie. Och det tycks inte spela någon roll om den är KBT- eller PDT-baserad.
– Gruppen som fick den KBT-baserade behandlingen visade bäst resultat vid behandlingsslut, men vid uppföljningen två år senare fanns det ingen skillnad mellan KBT- och PDT-gruppen, säger psykologen Martin Svensson som tillsammans med kollegan Thomas Nilsson genomfört studien.
Valet stod mellan PDT-behandlingen Panic Focused Psychodynamic Psychotherapy (PFPP) eller den KBT-baserade Panic Control Treatment (PCT). Hälften av patienterna fick själva välja behandlingsmetod, de andra slumpades till den ena eller andra metoden.
– Den delen av resultatet förvånade oss; de som själva valt PCT tenderade att ha sämre behandlingsutfall än de som slumpades till PCT. I PFPP-grupperna var det tvärtom, där tenderade de som själva valt metod ett bättre behandlingsutfall, säger Martin Svensson.
Thomas Nilsson:
– Man kunde kanske ha förväntat sig att fler skulle hamna ”rätt” när man i förväg fick läsa om hur behandlingen gick till, och kanske hitta likheter med på vilket sätt man kommit över problem tidigare i livet. Men så var det inte och det är svårt att spekulera om varför.
En teori är att behandlingsbeskrivningarna som patienterna fick läsa innan de bestämde metod fungerade bättre för PFPP-gruppen.
– Vi var noga med att inte själva påverka patientens val genom att svara på frågor eller bistå i valet mellan behandlingar, det skulle göra våra analyser mer svårtolkade. Det kan vara så att en del patienter behöver mer information och kanske diskutera kring val av metod, säger Martin Svensson.
De hoppas hitta förklaringar i de fortsatta analyserna, bland annat i de kvalitativa patientintervjuerna som genomfördes i efterhand. Men det viktigaste resultatet för tillfället är ändå långtidseffekten, anser de båda. 70 procent av patienterna var fortfarande tydligt symtomförbättrade två år efter avslutad behandling oberoende av behandlingsmetod, 45 procent hade inga eller minimala symtom på panikångest.
– Vi hade förväntat oss ett bättre resultat i PCT-gruppen än i PFPP-gruppen, eftersom PCT har testats och utvecklats mer. Och det var ju tydligt att PCT, som är mer fokuserad på symtom, hade bättre resultat vid behandlingsslut. Vid PFPP, som mer kopplar symtom till individens långvariga relationsmönster, kan det ta lite längre tid att nå förändring, säger Thomas Nilsson.
Martin Svensson:
– Patienterna i vår studie hade haft panikångest en längre tid och var i många fall väldigt belastade av svårigheterna, och långtidsuppföljningen visade att patienterna mådde bättre på många sätt. Även andra problem som är vanligt vid panikångest minskade kraftigt, såsom depression.
Behandlingsstudien har pågått i tio år. Totalt ingår 221 patienter, tre fjärdedelar är kvinnor, och inkluderar 15 mottagningar och ett 50-tal behandlare i södra Sverige. Bortfallet är lågt: 80 procent av patienterna har deltagit från behandlingsstart till uppföljningarna vid 6, 12 och 24 månader.
– Det är en av de större behandlingsstudierna som gjorts i Sverige. Generellt så finns det en brist på välgjorda långtidsuppföljningar av psykoterapi och många gånger är bortfallen stora. Vårt begränsade bortfall, att 80 procent av patienterna deltar vid 24 månaders uppföljning är mycket bra och ger en god bild av behandlingseffekter över tid, säger Martin Svensson.
Både Martin Svensson och Thomas Nilsson är doktorander vid Lunds universitet och ska disputera under 2021.
Förändring över tid på det primära utfallsmåttet Panic Disorder Severity Scale (PDSS), 0 = före behandling, 3 = behandlingsavslut, 9 = 6 månaders uppföljning, 15 = 12 månaders uppföljning, 27 = 24 månaders uppföljning.
FAKTA
Projektet ”Psykoterapeutiskt utfall och självvalseffekter” har en så kallad dubbelrandomiserad forskningsdesign, Doubly Randomised Controlled Preference Trial” (DRCPT), där patienter randomiseras antingen till ett val mellan behandlingar eller till slumpmässig fördelning till en av behandlingarna, anses vara en av de mest lämpliga studiedesignerna för att undersöka effekterna av patienters behandlingspreferenser.
”Psykoterapeutiskt utfall och självvalseffekter” genomfördes i södra Sverige under åren 2010–2019. Totalt ingår 221 patienter och inkluderar 15 mottagningar och ett 50-tal behandlare i södra Sverige.
I forskningsgruppen bakom studien ingår även professor Rolf Sandell, professor Sean Perrin, docent Håkan Johansson och lektor Gardar Viborg, verksamma vid institutionen för psykologi vid Lunds universitet. Samt professor Fredrik Falkenström, institutionen för psykologi, Linné Universitetet, Växjö.
Studien The Effect of Patient’s Choice of Cognitive Behavioural or Psychodynamic Therapy on Outcomes for Panic Disorder: A Doubly Randomised Controlled Preference Trial är publicerad i tidskriften Psychotherapy and Psychosomatics 2021;90:107–118.
