Känslomässig försummelse under barndomen kan senare i livet leda till medfödda neurologiska avvikelser hos de egna barnen, visar ny forskning. Barnen tycks bli predisponerade att lättare upptäcka hot redan från födseln.
Hjärnan formas inte bara av erfarenheter under våra egna liv. Även våra mödrars erfarenheter som barn kan påverka hjärnans utveckling hos oss, visar ny psykologiforskning från USA. Hos barn till mödrar som själva upplevt känslomässig försummelse i barndomen upptäcktes neurologiska avvikelser i delar av hjärnan som är centrala för att processa känslor redan vid den första månaden efter födseln.
I studien ingick 48 mödrar och deras nyfödda barn. Redan under den första trimestern fick mödrarna svara på en rad frågor för att utröna deras egna erfarenheter av övergrepp och känslomässig försummelse under barndomen. Även faktorer som prenatal stress och förekomsten av depression och ångest kartlades.
En månad efter födseln fick deras barn genomgå hjärnavbildning med en fMRI-teknik som kunde användas då barnen sov. De hjärnregioner som undersöktes – amygdala, prefrontala cortex och anteriora cortex cinguli (ACC) – är alla viktiga för att processa känslor.
Resultaten visade att barn till mödrar som själva upplevt känslomässig försummelse under barndomen uppvisade en starkare funktionell kontakt mellan amygdala och de kortikala regionerna. Ju mer känslomässigt försummad modern varit under barndomen, desto starkare var kontakten mellan amygdala och kortikala regioner hos deras barn. Däremot kunde man inte se samma mönster i de fall modern upplevt fysiska övergrepp under sin egen barndom.
Studien pekar på att känslomässig försummelse förmodligen kan leda till effekter på hjärnans struktur och funktion som ärvs av nästa generation. Men vad denna starkare funktionella kontakt mellan hjärnregionerna i praktiken innebär är oklar, uppger forskarna. En teori är att det handlar om en mekanism som ökar risken att känna ångest, en annan att det handlar om en kompensatorisk mekanism för att stärka förmågan till resiliens i händelse av föräldrars känslomässiga försummelse.
Vilken förklaring det än handlar om till dessa avvikelser så tycks moders egna erfarenheter av känslomässig försummelse under barndomen predisponera hennes egna barn att lättare upptäcka hot i omgivningen redan från födseln, kommenterar forskarna sina resultat, och understryker betydelsen av känslomässigt stöd tidigt i livet för såväl själva barnet som för framtida generationer.
Studien Maternal childhood adversity associates with frontoamygdala connectivity in neonates är publicerad i Biological Psychiatry: Cognitive Neuroscience and Neuroimaging.
