Anknytningsteorin används ofta felaktigt vid utredningar och risker leda till fel beslut för barnet, uppger en stor grupp forskare i ett internationellt konsensusyttrande. De presenterar tre principer för hur teorin bör användas och efterlyser ett ökat samarbete med berörda professioner.
I ett gemensamt konsensusyttrande riktar 70 forskare i 23 länder nu kritik mot att anknytningsteorin används i så stor utsträckning och dessutom ofta på ett felaktigt sätt vid utredningar och beslut om barn. Det kan till exempel handla om vårdnadsutredningar eller vid beslut om familjehemsplaceringar.
– Visst har anknytningsteorin något bra att bidra med som ett generellt ramverk. Men den tycks i många fall utgöra ett överordnat perspektiv och när det kombineras med att det finns så många missförstånd kring anknytningsteorin blir det problem med tillämpningen, säger Tommie Forslund, psykolog och anknytningsforskare vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.
Han är en av forskarna bakom konsensusyttrandet som publicerats i tidskriften Attachment & Human Development. Enligt Tommie Forslund kan det handla om att forskning som gjorts på gruppnivå i praktiken tillämpas som om den kan överföras på enskilda barn, eller att anknytningsinstrument används för att bedöma anknytning hos enskilda barn trots att det inte finns några säkra metoder för det.
– Det finns forskning som visar att barnets beteende i anknytningsobservationer kan påverkas av en rad faktorer, såsom stress eller om det är krassligt på något sätt. Jag har själv medverkat i forskning som indikerar att barn med adhd kan felkoda i anknytningsinstrument. Instrumenten kan inte användas som någon sorts magisk spegel för hur barnet blivit bemött av föräldrarna, säger han, och fortsätter:
– Idag finns det inget anknytningsinstrument som har tillräckligt bra sensitivitet och specificitet för att på ett tillförlitligt sätt kunna säga hur ett enskilt barn anknyter till en förälder.
Sedan 1 januari 2020 är Barnkonventionen lag i Sverige och enligt den ska barnets bästa vara en vägledande princip. För att bedöma barnets bästa används ofta anknytningsteorin.
– Det finns ett behov av att kunna luta sig mot psykologiska teorier och forskning när man gör BBIC-utredningar inom socialtjänsten. Men man måste operationalisera vad man menar med barnets bästa intresse i varje enskilt fall, säger Tommie Forslund.
Används anknytningsteorin felaktigt och onyanserat riskerar barn i stället att förlora viktiga anknytningspersoner och att situationen blir rättsosäker, hävdar forskarna. Att bedöma ett individuellt barns anknytning är svårt och kräver mycket utbildning, och bör aldrig enskilt ligga till grund för ett beslut.
– Om en bedömning tyder på otrygg anknytning bör bedömningen främst användas för att rikta stödjande insatser till familjen, säger Tommie Forslund.
I konsensusyttrandet presenterar forskargruppen själva tre principer för anknytningsteorin som yrkesverksamma ska kunna utgå från för att ta vetenskapligt förankrade beslut:
- Barn behöver kontinuerligt kontakt med specifika, bekanta omvårdnadspersoner.
- Barn behöver ”tillräckligt god” omsorg, som inte ska förväxlas med ”optimal omsorg”.
- Det finns fördelar med att ett barn har ett nätverk av anknytningspersoner, snarare än ett ensidigt fokus på en ”psykologisk förälder”.
Principerna strider i viss utsträckning mot principen om att sträva efter en primär anknytningsperson för barnet.
– Att barnen behöver sina anknytningspersoner är självklart. Men strävar man efter den ”optimala anknytningen” kan en placering innebära en förlust av ett nätverk med viktiga anknytningspersoner och en riskfaktor för barnets fortsatta utveckling. De tre principer vi lyfter fram i vårt yttrande har ett mycket starkt stöd i forskning, säger Tommie Forslund.
Förutom att anknytningsteorin ofta används felaktigt så har den också fått en för dominerande funktion vid utredningsärenden av barn, på bekostnad av andra teorier inom utvecklingspsykologi och social inlärning, anser Tommie Forslund.
– Detta trots att anknytningsteorin är en smalare och mer specifik teori som fokuserar på vissa aspekter av relationen mellan barn och föräldrar, säger han.
Nu hoppas de 70 forskarna att konsensusyttrandet ska bidra till ett utökat samarbete mellan anknytningsforskare och yrkesverksamma, men även stimulera till ytterligare forskning och metodutveckling på området.
– Vi hoppas yttrandet ska leda till en konstruktiv diskussion om hur anknytningsteorin används i utredningsarbete och kanske även till forskningsprojekt som designas utifrån de yrkesverksammas behov, säger Tommie Forslund.
Artikeln Attachment goes to court: child protection and custody issues är publicerad i tidskriften Attachment & Human Development.
