Nina Möller och Emma Jacobsson-Jensen är de första med psykologiskt ledningsansvar på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
– Psykologin har fått en helt annan roll i psykiatrin på senare år. Då måste man också övervaka hur metoderna används säger Nina Möller.
Psykologiskt ledningsansvar har funnits inom elevhälsan i cirka åtta år. Inom psykiatrin har det gått desto trögare. Först ut var Bup i Värmland som införde funktionen 2017.
På Sahlgrenska initierades PLA av verksamhetssamordnaren Johannes Lundell. Han var då utbildningsansvarig och grubblade över implementering och långsiktighet.
– Det fanns metoder vi skulle jobba utifrån men vi hade ingen aning om vi i praktiken gjorde det. Sjukvården är ett komplext system. Forskning visar att det är svårt och tidskrävande att införa nya arbetssätt. Jag tänkte att här behövs en funktion som tar ett helhetsgrepp.
Idén var lättsåld till cheferna. Däremot fanns farhågor för hur den skulle tas emot av psykologgruppen och övriga professioner. För en PLA arbetar inte bara med psykologisk behandling som utförs av psykologer utan även med den som andra yrkesgrupper ger.
Martin Björklind, professionsstrateg på Psykologförbundet, menar att en PLA har som uppgift att övervaka psykologiska insatser.
– Det kan vara frågor om vem som får använda psykometriska test eller längden på en psykoterapi. I slutändan handlar det om patientsäkerhet, säger han.
Tanken är att psykologin inte längre ska verka under det medicinska paraplyet utan sida vid sida med läkarvetenskapen, som också framgår av Psykologförbundets rapport »Tänk nytt kring psykiatrin«.
Nina Möller, psykolog och blivande specialist i neuropsykologi, ägnar hälften av sin arbetstid som PLA på Verksamhetsområde psykiatri psykos.
– Bland annat inventerar jag behandlingsmetoder som används i England för att se om någon kan passa här. När det gäller psykosvård händer mer internationellt än i Sverige, berättar hon.
Uppdraget som PLA innebär att bevaka det psykologiska fältet på ledningsnivå. Nina Möller ska utveckla verksamhetens behandlings- och utredningsrutiner utifrån aktuell forskning, se till att metoderna når ut och efterföljs samt hitta system för utvärdering. Hon är dessutom studierektor för psykologerna. Budget- eller personalansvar har hon däremot inte.
– Så jag har inget eget att röra mig med utan måste förankra varje beslut hos cheferna.
På systerkliniken Beroende finns Emma Jacobsson-Jensen, psykoterapeut och specialist i klinisk vuxenpsykologi. Hon är PLA sedan två år tillbaka och kallar befattningen för en samarbetstjänst.
– Mandat får jag genom min kunskap och mitt relationsbyggande.
Liksom många psykologer har hon haft idéer om hur vården skulle kunna bli bättre.
– Innan hade jag inte tiden eller rätt forum för att göra något av dem. Jag visste inte riktigt hur jag skulle gå till väga.
Nu befinner hon sig i sammanhang där hon kan påverka mer. För Nina Möller var det lockande att stå närmare en förändring.
– Och så är det roligt att få utveckla en roll som är i sin linda.
Emma Jacobsson-Jensen funderade på om hennes kollegor skulle känna sig kontrollerade.
– Det handlade ju om att formalisera det var och en själv kunnat styra i. Men feedbacken har överlag varit positiv. Psykologerna tycker att deras insatser snarare uppvärderats och känner sig inte detaljstyrda.
Nina Möller tror att psykologernas bild är att hon framförallt är deras resurs,
medan Emma Jacobsson-Jensen upplever att flera yrkesgrupper ser henne som sin.
– Och där står jag och balanserar mellan psykologerna, läkarna och cheferna.
Dagarna som PLA innehåller många möten och en lång att göra-lista att pricka av.
– Jag kan sakna den omedelbara bekräftelse som det kliniska arbetet ger. Man säger att det tar sju år att implementera en ny metod så jag jobbar ju i lite andra cykler nu, säger Emma Jacobsson-Jensen som är PLA på 90 procent.
PLA-tjänsterna på Sahlgrenska har varit på prov. Nyligen utvärderades de och rapporten visar på goda resultat.
– För cheferna finns ständigt nya bränder att släcka. Med en PLA tappas inte det långsiktiga perspektivet bort. Det blir en helhet och en rörelse framåt, säger Johannes Lundell.
Nina Möller och Emma Jacobsson-Jensen tror att funktionen är här för att stanna, även om den kanske kan utföras på andra sätt än genom en PLA.
– Någon behöver bevaka att vi använder säkra och bra metoder, säger Nina Möller.
Text: Maria Jernberg
