REPLIK. Vi tycker att det är bra att psykologisk metod diskuteras. Så vi välkomnar debattartiklarna i förra numret av Psykologtidningen, skriver gruppen Lågaffektiva psykologer i en replik till Styrelsen för Sveriges kliniska psykologers förening och Olle Wadström.
Olle Wadströms artikel ställer en fråga till oss som vi gärna besvarar: Jo, en del av oss är inlästa på tillämpad beteendeanalys. Och vi känner till många single case-studier som stödjer olika mekanismer i lågaffektivt bemötande. Det är en del av av det vetenskapliga stöd vi anser att metoden har. Mycket av utvecklingen av lågaffektivt bemötande på nittiotalet byggde på tillämpad beteendeanalys. Vi ser dock inget större värde i att gå omvägen via tillämpad beteendeanalys i vår rådgivning. Det är betydligt enklare att beskriva lågaffektivt bemötande på andra sätt.
Sedan beskriver Wadström att det kan finnas risk för negativa konsekvenser av lågaffektivt bemötande. Vi ser gärna dokumentation för de risker Wadström antyder. Att en dålig implementering av en metod kan innebära risk är självklart. Det gäller även Olle Wadströms arbete med tillämpad beteendeanalys. Det är även en av orsakerna till att vi inte går omvägen via tillämpad beteendeanalys; vi ser risker för att de personal vi arbetar med använder aversiva metoder om vi går den vägen, och aversiva metoder vill vi till varje pris undvika.
Vi har dock inte sett någon dokumentation av att lågaffektivt bemötande i sig skulle innebära en risk, vilket vore rimligt för en sådan diskussion.
Vi vill också bemöta och kommentera Styrelsens för Sveriges kliniska psykologers dubbla anklagelse om offensiv marknadsföring och avsaknad av vetenskaplig förankring: ”Det vi vänder oss mot i detta sammanhang är att legitimerade psykologer offensivt marknadsför och implementerar psykologiska metoder som saknar vetenskaplig förankring”.
Lågaffektivt bemötande bygger på psykologisk forskning och teoribildning. Begrepp som affektsmitta är beskrivit i experimentell forskning sedan 1800-talet (se till exempel Olszanowski, Wróbel & Hess 2020 för en aktuell genomgång av forskningsläget). Fysisk närhet har i experimentella studier visat sig öka risken för våld (se till exempel Kinzel 1970 och Hayduk 1983). Så metoden har en tydlig vetenskaplig förankring. Fast det är nog inte det Styrelsen menar. De vänder sig nog mot bristen på effektforskning. Både de de-eskalerande och avledande metoder som lågaffektivt bemötande till stor del består av har dock utvärderats i studier, både i de single case-studier av enstaka mekanismer som Wadström hänvisar till och i mer direkt lågaffektiva single case-studier (som till exempel McDonnell et al 1998).
Även på gruppnivå finns studier som visat på goda resultat av de-eskalerande och avledande metoder (till exempel Nau et al 2010) och en aktuell systematisk reviewartikel konkluderar att de-eskalering minskar skador på både personal och klient, sjukskrivningar och personalgenomströmning samt minskar incidenters styrka (Engel, McManus & Herald 2020). Metoderna för hantering av aktivt våld har utvärderats med positiva resultat i single case-studier (till exempel McDonnell et al 1998). Det finns dock få gruppstudier överhuvudtaget på direkt våldshantering, och inga som tittat på antal incidenter, skador, sjukskrivning eller personalgenomströmning, oavsett metod. Av de få som finns visar studier på lågaffektiva strategier att personal blir tryggare (till exempel McDonnell et al 2007). Det finns även formella utvärderingar av hela det lågaffektiva paketet med positiva resultat (till exempel danska Socialstyrelsens och University College Copenhagens utvärdering: Ertman et al 2015). Vi rekommenderar inte en metod utan evidens. Vi rekommenderar en metod där vi anser att det finns en växande evidensbas i paritet med många andra metoder som utvecklats. Vi arbetar själva ständigt som scientíst-practioners och utvärderar löpande de insatser vi gör. Som psykologer ska enligt evidensbaserad praktik. Sedan ser vi fram emot mer forskning i lågaffektivt bemötande, även effektforskning.
Påståendet om offensiv marknadsföring är helt enkelt inte sant, utan en i bästa fall slarvig vidareförande av Isak Skogstads anklagelse mot Bo Hejlskov Elvén 2019, att marknadsföra implementering av lågaffektivt bemötande mot skolan, vilken sedan upprepades av Erik Helmerson i DN, inte mer sant för det.
Detta var en del av Isak Skogstads och Liberalernas kampanj för införandet av auktoritära metoder och utökade befogenheter att använda våld i skolan.
Bo Hejlskov Elvén har dock inte lagt en krona på marknadsföring av implementering av lågaffektivt bemötande i skolan. Vad vi känner till har inga legitimerade psykologer lagt en enda krona på marknadsföring av lågaffektivt bemötande i Sverige. Därför syns inga annonser för utbildning i lågaffektivt bemötande i Psykologtidningen heller. Vi har sett annonser för organisationens Läras utbildningar i lågaffektivt bemötande riktat mot LSS-personal, men i de utbildningarna är inga psykologer involverade.
Enskilda psykologers annonsering av sin kompetens och vad de erbjuder på egna hem- och facebooksidor torde knappast vara att betrakta som ”offensiv marknadsföring” eller vara Styrelsens för Sveriges kliniska psykologers avsikt att tysta?
Att utveckla forskningsstödda metoder för att hantera utmanande beteenden på sätt som är etiska och minimerar risken för våld och skador är brådskande. Vi som arbetar med lågaffektiva metoder har vigt vår profession åt detta. Vi välkomnar debatt och diskussioner. Vi tycker dock att de bör vara informerade och inte påhopp och osanningar.
Referenser:
Engel RS, McManus HD & Herold TD (2020). Does de‐escalation training work?
A systematic review and call for evidence in police use‐of‐force reform. Crimonology & Public Policy. https://doi.org/10.1111/1745-9133.12467
Ertman, B, Woetman, CZ, Pejstrup, S-E & Fischer, E (2015). Projekt Særforanstaltning – Udvikling af metode og effektmålingsværktøjer. Köpenhamn: Socialstyrelsen. https://socialstyrelsen.dk/udgivelser/afstemt-paedagogik
Hayduk LA (1983). Personal Space: Where we stand now? Psychological Bulletin 94, 293-235
Kinzel AF (1970). Body buffer zones in violent persons. American Journal of Psychiatry 127, 59-64
McDonnell AA, Reeves S, Johnson S & Lane A (1998). Managing challenging behaviours in an adult with learning disabilities: The use of a low arousal approach. Cognitive and Behavioural Psychotherapy 26, 163-171
McDonnell AA, Sturmey P, Oliver C, Cunningham J, Hayes S, Galvin, Walshe C & Cunningham C (2007) The effects of staff training on staff confidence and challenging behaviour in services for people with autism spectrum disorders. Research in Autism Spectrum Disorders 2(2), 311-319
Nau J, Halfens R, Needham I & Dassen T (2010). Student nurses’ de-escalation of patient aggression: A pretest–posttest intervention study. International journal of nursing studies, 47 (6), 699-708
Olszanowski M, Wróbel M & Hess U (2020). Mimicking and sharing emotions: a re-examination of the link between facial mimicry and emotional contagion. Cognition and Emotion 34(2), 367-376
Lågaffektiva psykologer genom legitimerade psykologer:
Cristina Andersson
Karin Almgren Bondesson
Stefan Boström
David Edfelt
Bo Hejlskov Elvén
Johanna Larsson Friberg
Amelie Fristedt
Axel Chipumbu Havelius
Johanna Norlin Hellberg
Malin Holm
Annika Kylberg Johnsson
Annica Kosner
Hanna Kviman
Annika Laestadius
Erik Rova
Alberto Sanchez
Anton Sjögren
Ulla Thorslund
Terése Österholm
