Relationsvåld är en hög riskfaktor för ptsd. Men inom sjukvården ställs frågan om våld alltför sällan.
– Orsaken är ofta rädslor och osäkerhet, säger Ylva Elvin-Nowak, psykoterapeut och fil. dr. i psykologi.
Patienten kan ta illa upp. Den rädslan ligger bakom att vårdpersonal ofta undviker frågor om våld. Men det handlar också om osäkerhet om hur frågan ställs och en okunskap om hur våld journalförs. Det menar Ylva Elvin-Nowak, biträdande verksamhetschef vid Akademiskt primärvårdscentrum och chef för dess enhet Våld i nära relationer.
– Många gånger finns det inte någon handlingsplan för hur man ska agera om man upptäcker tecken som kan vittna om bakomliggande våld, såsom långvarig smärta eller då patienten uppsöker vård vid upprepade tillfällen, säger Ylva Elvin-Nowak.
Det saknas också kunskap om normaliseringen av relationsvåld och varför det är svårt för den våldsutsatta att själv berätta om det.
– Genom att ställa frågor om våldsutsatthet signalerar vårdpersonalen att det är något som går att prata om, säger Ylva Elvin-Nowak.
Akademiskt primärvårdscentrum ska förse hela hälso- och sjukvården samt tandvården i Region Stockholm med bland annat fortbildning. Och det finns ett stort önskemål om mer kunskap om relationsvåld. Enheten för våld i nära relationer har redan hela 2020 fulltecknad med kurser. Nu utvecklas dessutom en särskild webbutbildning
– Vi riktar oss just nu främst in oss på husläkarmottagningar mödrahälsovården och psykiatrin. Där gör vi mest nytta just nu, säger Ylva Elvin-Nowak.
Socialstyrelsen rekommenderar rutinmässiga frågor om våld inom mödravård barnpsykiatrin och psykiatri för kvinnor, vid övrig hälso- och sjukvård då det finns misstanke om våld. Men en svårighet är att man inte skiljer på nytt och gammalt våld, anser Ylva Elvin-Nowak.
– Inom psykiatrin ställs exempelvis frågor om tidigare våld då man tar upp tidigare trauman men de som lever med våld just nu fångas inte upp i samma utsträckning, säger hon.
Våldtäktsoffer löper en mycket hög risk för ptsd. Upp emot 50 procent drabbas. Men för den gruppen har möjligheten att få långsiktig psykologisk hjälp försämrats. Åtminstone i Stockholm.
– Tidigare kunde mottagningen för våldsutsatta vid Södersjukhuset skicka patienter till Kris- och traumacentrum, men sedan 2018 har det inte längre något avtal med regionen. Nu vet de inte riktigt vart de ska hänvisa våldtagna för fortsatt psykologisk hjälp, säger Ylva Elvin-Nowak.
Bland de viktigaste förbättringarna som måste till är bättre rutiner för att fånga upp våldsutsatta och mer kunskap om vart patienter ska hänvisas, anser Ylva Elvin-Nowak, men också en bättre samverkan mellan olika aktörer.
– Det behövs en lokal samverkan mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst. Sekretessproblematiken försvårar en samverkan, men med patientens samtycke borde det vara fullt möjligt, säger Ylva Elvin-Nowak.
