Tröskeln för att våga berätta är ofta högre än annars men de utsatta barnen drabbas minst lika hårt som vid övergrepp offline, berättar psykologiforskaren Malin Joleby vid Göteborgs universitet.
Antalet anmälda fall av utnyttjande av barn för sexuell posering ökade mellan 2008 och 2018 från 70 per år till 876 per år. En stor del av ökningen utgörs av nätbaserade sexuella övergrepp. De som utsätts mår generellt sett lika dåligt, eller till och med sämre, än barn som upplever övergrepp »offline«.
Det säger Malin Joleby, forskare i rättspsykologi och utvecklingspsykologi vid Göteborgs universitet. Hon är nu mitt i sitt avhandlingsarbete om psykologiska konsekvenser hos barn som utsatts för nätbaserade sexuella övergrepp.
– Forskning visar att barnen kan drabbas av ångest, ätstörningar, sömnbesvär, depressioner och självhat, och de rapporterar höga nivåer av PTSD, säger Malin Joleby.
Vid nätbaserade övergrepp har offret själv tvingats ta en aktiv roll, ibland efter hot från den offret kommunicerar med. Och hoten tar sig allt mer direkta former.
– Visst finns det grooming även på nätet, men fler och fler förövare går förbi den processen och riktar sig i stället omgående in på mycket grova hot. Det kan handla om hot om att mörda flickans mamma och liknande. Vi vuxna kan tycka att sådana hot inte behöver tas på allvar, att de bara är konstiga, men för ett barn i kanske sjuårsåldern upplevs sådana hot verkliga, säger Malin Joleby.
Hon har som en del i sitt avhandlingsarbete analyserat alla svenska domar från 2017 där brottsrubriceringen varit »utnyttjande av barn för sexuell posering«, det lagrum nätbaserade sexuella övergrepp mot barn ofta ryms inom. Totalt 50 domar. Medelåldern bland gärningsmännen var 34 år.
– Dömda gärningsmän uppger själva att strategin med direkta grova hot fungerar. Den verkar dessutom öka och man kan fråga sig om de blir inspirerade av varandra, om de kanske kommunicerar med varandra på olika forum?
För offret, som med hot tvingas vara aktiv, blir känslan av skuld och skam mer uttalad än annars. Vissa uttrycker en oro för att de själva gjort något olagligt eftersom de varit en aktiv part. Andra har själva tagit initiativet som en naturlig del av det egna sexuella utforskandet, i tron att motparten var en jämnårig.
Som en del av sitt avhandlingsarbete intervjuar Malin Joleby nu unga kvinnor och män som tidigare erfarit nätbaserade övergrepp.
– Jag har träffat kvinnor som fortfarande lider psykiskt av det, trots att det gått många år sedan händelsen. Det finns en rad faktorer som kan påverka sådant, som den enskildes sårbarhet eller om övergreppen filmades och spreds vidare på nätet, säger hon.
Malin Joleby anser att psykologer och psykoterapeuter alltför sällan tar upp frågan om erfarenheter av nätbaserade sexuella övergrepp med sina klienter.
– Våga fråga och var beredd att lyssna på barnets berättelse, säger Malin Joleby.
