Svårigheter för ett spädbarn att dela upplevelser med vuxna kan indikera en riskökning för autism, framgår av forskning vid Uppsala Barn- och Babylab. Huruvida resultaten kan få ett kliniskt värde är dock för tidigt att säga.
I en ny publicerad studie från Uppsala Barn- och Babylab vid Uppsala universitet har forskarna undersökt förmågan till delad uppmärksamhet hos spädbarn med storasyskon som har diagnosen autism. Att ha ett äldre syskon med autism ökar sannolikheten att själv få diagnosen jämfört med befolkningen i stort, även om de flesta av dessa barn utvecklas normalt. Totalt ingick 81 småsyskon (10, 14 och 18 månader gamla) i studien. Kontrollgruppen bestod av 31 barn med storasyskon utan autismdiagnos.
Barnen som ingick i studien fick sitta i sina föräldrars knä, när en udda och färgglad lampa plötsligt började blinka och som till synes var utom synhåll för experimentledaren. Lampan blinkade i tio sekunder för att barnet skulle få tid att försöka visa sin förälder och initiera delad uppmärksamhet om det ville det. Barnens blick registrerades med en så kallad eye tracker, ett instrument som mäter blickens rörelser.
De spädbarn som senare inte utvecklade autism tittade ofta fram och tillbaka mellan det blinkande ljuset och experimentledaren, som om de försökte att påkalla experimentledarens uppmärksamhet och dela upplevelsen med denne, vilket också var det förväntade. De spädbarn som senare fick autismdiagnos, 22 av de 81 barnen, tittade fram och tillbaka mellan lampan och experimentledaren mycket mer sällan, vilket antyder att barn med autism inte skapar lika många kommunikativa situationer med vuxna när de är spädbarn.
På gruppnivå är resultaten statistiskt säkerställda, men på individnivå var träffsäkerheten för låg för att kunna förutsäga utvecklingen och forskarna menar att det är för tidigt att uttala sig om metodens eventuella kliniska värde.
Studien Joint attention in infancy and the emergence of autism är publicerad i Biological Psychiatry.
