Grova sexualbrott med okänd gärningsman: Praktik och vetenskap
KONFERENSRAPPORT. Joakim Sturup, kriminolog och forskare vid Regionala utredningsenheten (RUE), Region Stockholm, Polismyndigheten, presenterar sitt arbete och sin forskning kring grova sexualbrott med okänd gärningsman. Joakim arbetar 70% som forskare och 30% som analytiker vid Polismyndigheten (tjänstledig från RMV, forensisk socialutredare).
Det finns i nuläget inget register för grova sexualbrott. Joakim arbetar nu tillsammans med andra med att återetablera detta. Det finns en forskningsenhet inom Polismyndigheten, vilken inte är bemannad sedan ett år tillbaka i tiden. Dock finns det cirka tio personer som ägnar sig åt forskning och metodutveckling inom myndigheten. Något som försvårar forskningsmöjligheter inom Polisen är att de inte får samla/spara data såsom oftast är möjligt inom andra typer av myndigheter/verksamheter. Detta då de är en brottsbekämpande myndighet.
Förklaringsmodeller
Aktuella förklaringsmodeller för grova vålds- och sexualbrott utgår från en mängd olika relevanta fält såsom psykologi/rättspsykologi, kriminologi, rättsmedicin, statsvetenskap/terrorvetenskap, psykiatri/medicin och juridik/rättsvetenskap. Joakim betonar vikten av att koppla samman vetenskap och praktik, vilket är en utmaning då forskning inte är en integrerad del av verksamheten.
Vidare ger han exempel på pågående metodutveckling där man exempelvis tittar på mord med skjutvapen i kriminell miljö. (Sturup, Appelgren & Rostami, under förberedelse). Joakim beskriver hur det ser ut gällande sådant våld i Sverige idag och jämför det med andra länder. Exempelvis har sex personer skjutits till döds i Stockholm under årets tre första månader, vilket är relaterat till gängkriminalitet. Och i genomsnitt skjuts en person om året i Sverige som inte var den egentliga måltavlan. Bland annat beskriver Joakim att Sverige utmärker sig när det gäller användandet av handgranater. Under en tioårsperiod har minst nio personer dödats och 16 skadats, som inte är involverade i gängkriminalitet, till följd av granater. Vid frågor kring bidragande orsaker nämns att det finns en god vapentillgång i Sverige. Man har dock sett att när bevakning av landets gränser har skärpts så har denna införsel/tillgång minskat.
Argumentet att det beror på invandring i sig motbevisas av till exempel Berlin, som jämförelsevis har en högre invandring, men där dödligt våld med skjutvapen är lägre. En teori annan teori som finns är att omfattningen av skjutningar kan kopplas till gängstruktur – ju mindre struktur desto mer våld.
”Vågor av våld” och prioriteringar
Det stora problemet för Polismyndigheter är att när det kommer ”vågor av våld” sjunker uppklaringen. Ärenden att utreda går upp och befintliga resurser räcker inte till. Det pågår arbete för att hantera detta, men det gäller dock att hitta och utbilda rätt personer och fördela resurser effektivt. Bland annat har man sett att tillväga gångsättet för att klara upp olika typer av ärenden skiljer sig åt. Hur man väljer att gå tillväga (dörrknackning, förhör anhöriga, utforska kameraövervakning med mera) utgör faktorer som kan relateras till fällande dom. Som exempel anges att skjutningar oftast prioriteras framför exempelvis en anmäld våldtäkt, vilket på så vis har konsekvenser för uppklaringen av den senare. Gällande överfallsvåldtäkter av okänd gärningsperson i Sverige är uppklarningsfrekvensen cirka 5%.
Terrorhot och ”ensamagerare”
När det gäller terrorhot utgör enskilda hotaktörer, så kallade ”ensamagerare”, det största hotet idag. Det som forskningen visar är att dessa personer i större utsträckning lider av psykisk ohälsa jämfört med mer organiserade extremister. Hur ensamma dessa enskilda hotaktörer är varierar dock och man kan se vissa kopplingar med andra i enskilda fall.
Grova sexualbrott med okänd gärningsman
Varje år är anmäls 20 000-25 000 sexualbrott i Sverige. 2017 rörde 850 av dessa av fullbordade och försök till våldtäkter mot kvinnor utomhus. Det handlar i hög grad om överfallsvåldtäkter där förövare och offer inte känner varandra. Utifrån det material som Joakim har studerat utgör överfallsvåldtäkter cirka 5% av de anmälda våldtäkter. Vanligast är att de sker på vägen hem från krogen (58%), och därefter på väg mellan aktivitet (24%), joggande/promenerade (10%), övrigt (oftast taxibil, 2%) och på krogen (1-2%). Det är vanligast att det sker genom överraskning (44%), och därefter genom övertygande (40%) och i färre fall att det sker i form av överfall (16%). Målsägarna är alla kvinnor, med medelålder 27,6 år (9-60 år), 82 % födda i Sverige, och de attackerades i snitt 9 km från sin bostad (Range 100 m till 58 km), 40% var påverkade av alkohol och det görs i snitt 2,5 förhör/målsägare.
I cirka en tredjedel av fallen har förövaren någon form av forensisk medvetenhet, såsom att de använder kondom, handskar, täcker över ögon, hotar och använder maskering och munkavel. När det gäller utredningsåtgärder förekom detta i form av sjukvård (drygt 80%), hund (exempelvis spermahund, sökhund, sak-sökhund…, cirka 50%), BPU – Brottsplatsundersökning (mindre än 50%, man har ca en vecka på sig för att säkra bevis), kamera (cirka 40 %) och dörrknackning (cirka 10%). Joakim beskriver att det rör sig om en prioriteringsfråga – sexualbrott prioriteras lågt och få personer vill arbeta med detta. Detta till skillnad från exempelvis skjutningar som prioriteras i alla lägen – exempelvis om en våldtäkt sker/anmäls prioriteras denna ner i fall att en skjutning har skett i ett annat fall. När det kommer till gärningsmännen var alla dömda män, med medelålder 27 år (15-38 år), vilka attackerade offret i snitt 2,6 km från sin bostad (range 100 m till 13 km). De greps oftast genom traditionell spaning och utredning (8 st.), sedan via DNA-träff (5 st.) samt jakt (4 st.) och i ett fall med hjälp av allmänhet.
Sexualmord
Varje år sker ungefär ett sexualmord i Sverige. Våldet är mer instrumentellt när det gäller sexualmord mot obekant och något mer reaktivt när det sker i nära relationer. Joakim beskriver tre subtyper av sexualmördare (utifrån Tamsin Higgs), en sadistisk (sexualized- sadistic), en ilskedriven (grievance-anger) och en tillfällighetsdriven (rape-murder). Han beskriver vidare tre olika ”Approacheringstyper”, vilka utgörs av lurande/övertygande, (con), överraskande (surprise) och attack (blitz), vilka varierar när det gäller våldsnivå och frekvens. Sexualmorden begås av manliga förövare och uppklaringen är cirka 82% (övrigt dödligt våld cirka 83%). Gärningspersonerna har en medelålder på 27.5 år (16-42 år), är i 42% av fallen födda utomlands, är tidigare straffade i 75 % av fallen och när det gäller diagnos förekommer personlighetssyndrom i 70% och autismspektrum i 10% av fallen medan psykosdiagnoser inte alls är representerade. Någon form av missbruk förekommer i 35% hos sexualmördare. Vid sexualmord av yngre kvinnor är gärningspersonen runt 40 år och har mer psykopatiska drag jämfört med sexualmord av äldre kvinnor där gärningspersonerna är yngre och har mer schizoida drag.
Eventet hölls den 22 mars 2019, i Psykologförbundets lokal, Vasagatan 48, i Stockholm, med cirka 10 deltagare.
Sveriges Forensiska Psykologers Förening (SFPF)
Vid pennan
Karin Trägårdh
Styrelseledamot SFPF
Specialistpsykolog i Klinisk forensisk psykologi
Doktorand vid Sahlgrenska Akademin/CELAM
Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Rättspsykiatri, Rättspsykiatrisk öppenvård
