Personliga faktorer har större betydelse än faktorer kring själva brottet för vår benägenhet att skuldbelägga våldtäktsoffer. Det visar psykologiforskaren Kerstin Adolfsson i en doktorsavhandling.
Kerstin Adolfsson på Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet har i tre delstudier försökt svara på vad som ligger bakom varför våldtäktsoffer skuldbeläggs, ett skuldbeläggande som leder till att många drabbade helt avstår från att anmäla brottet.
Två av delstudierna var så kallade experimentella studier: I en fick 877 respondenter ta del av en nedskriven fiktiv våldtäktssituation och svara på frågor om händelsen. Åldersspannet var från gymnasieåldern till pensionärer och med ungefär lika många män som kvinnor. I den andra delstudien användes en befintlig medborgarpanel med 2 928 deltagare som tog del av ett liknande material.
Resultatet visar att personliga faktorer spelar en större roll än faktorer som har med själva våldtäktssituationen att göra, såsom kvinnans ålder eller förekomsten av våld.
– Exempelvis de som tror på så kallade våldtäktsmyter, som att bara vissa typer av människor våldtar eller att de flesta anklagelserna är falska, skuldbelägger mer än de som inte tror på sådana. Det visar hur viktigt det är att vi vidgar begreppen för våldtäkt och hur en sådan definieras, säger Kerstin Adolfsson.
I fråga om benägenhet att tro på våldtäktsmyter fanns det ingen skillnad mellan könen eller mellan respondenternas utbildningsnivå.
– Vi har alla fått i stort sett samma sexualundervisning under skoltiden och som vuxna är sexuella övergrepp inget vi talar om. Vi tar del av ny information via massmedia, och då handlar det oftast om överfallsvåldtäkter som i sammanhanget svarar för en väldigt liten del av antalet våldtäkter. Så det förvånar mig inte att utbildningsnivån inte hade någon betydelse för benägenheten att tro på våldtäktsmyter.
Personer som utsätts för gruppvåldtäkter blir ofta mer skuldbelagda än andra våldtäktsoffer. Det har tidigare visats i intervjustudier och bekräftas nu i Kerstin Adolfssons forskning.
– Jag har sett att det är så men har i min studie inte specifikt frågat om varför. En teori är att vi som individer tror på »en rättvis värld«, och försöker förstå orsaken till att någon blivit utsatt för ett brott för att inte vår egen världsbild ska hotas. Då kan det ligga nära till hands att skuldbelägga en kvinna som hamnar ensam med flera män, säger Kerstin Adolfsson.
I den tredje delstudien vände hon sig till polis, åklagare och sjukvårdspersonal. Det fanns i dessa grupper en medvetenhet om att rutinerna vid bemötandet av våldtäktsoffer kan uppfattas som ett skuldbeläggande.
– Det är svåra brott att arbeta med, rättsprocessen tar lång tid och den drabbade kvinnan förhörs många gånger och av olika personer. Det kan upplevas mycket negativt av kvinnan. Samtliga efterfrågade mer kunskap om sexualbrott. Av åklagarna hade 80 procent genomgått någon form av vidareutbildning om sexualbrott, bland poliserna bara 10 procent.
Eftersom myter om våldtäkt spelar en viktig roll för skuldbeläggande tror Kerstin Adolfsson att mer kunskap i skolan och bland yrkesgrupper som möter våldtäktsoffer, kan leda till en förändring.
– Börjar vi där så kan det förhoppningsvis spilla över på resten av befolkningen, säger Kerstin Adolfsson.
Titeln på avhandlingen är Blaming victims of rape: Studies on rape myths and beliefs about rape.
