Blivande psykologer, läkare och socionomer betonar vikten av ett så kallat biopsykosocialt synsätt på ohälsa, visar en studie av forskarna Claudia Fahlke och Sven G. Carlsson vid Göteborgs universitet. Samtidigt efterfrågas mer inslag från andra kunskapstraditioner i den egna grundutbildningen.
I en tidigare studie [1] fann vi att läkare, psykologer och socionomer i teamsamarbete kring beroendeproblem visserligen tenderade att betona den egna professionens betydelse, men att de också visade en tydlig tilltro till en biopsykosocial syn och ett behov av att samverka över professionsgränserna. Men hur förhåller det sig med de olika professionernas syn på ett vidare spektrum av ohälsa? Och med vilka attityder till ett biopsykosocialt synsätt går de blivande aktörerna inom människovården ut i yrkeslivet?
Vi har försökt belysa dessa frågor med hjälp av en enkät till sistaårsstuderande inom läkar-, psykolog- och socionomutbildningen. De fick ta ställning till den relativa betydelsen av biologiska, psykologiska och sociala faktorer för ohälsa i stort, och för några specifika tillstånd. De fick också ange hur de såg på inslagen av de tre kunskapsområdena i den egna utbildningen.
Av 309 webb-baserade enkäter blev 225 besvarade (73 procent): för psykologstuderande var svarsfrekvensen god (51 av 63, 81 procent), liksom för socionomerna (121 av 140, 86 procent) och av 106 enkäter till läkarstuderande besvarades 53 (50 procent), en svarsnivå som inte är ovanlig i enkätstudier av detta slag. Risken för att bortfallet skulle vara selektivt är liten, eftersom den ingress man kunde läsa innan man öppnade enkäten inte informerade om dess innehåll. En mindre andel lämnade ej fullständiga svar; enkäten tillät ej att man hoppade över någon fråga, men man kunde givetvis avbryta innan man var helt klar, en möjlighet som utnyttjades av totalt 17 procent av de svarande.
I alla tre grupper var det fler kvinnor än män som besvarade enkäten: läkarstuderande 65 procent, psykologstuderande 67 procent och socionomstuderande 91 procent.
Likartad syn på sjukdomsorsaker
Figur 1 visar medelvärden av de procenttal som angavs av de tre grupperna på frågan om vad som kan vara orsakerna till ohälsa i stort. De fördelar de biologiska, psykologiska och sociala orsakerna relativt lika. Socionomstuderande gav sociala orsaker en något större vikt än biologiska och psykologiska orsaker.
Figur 2a–c visar hur man såg på den relativa betydelsen av biologiska, psykologiska och sociala orsaker till tre specifika tillstånd: alkoholberoende, utmattningssyndrom och cancer. Vad gäller alkoholberoendets orsaker (figur 2a) var svaren likartade. Intressant var att inom alla tre studentgrupperna var medelvärdet något högre för sociala orsaker än för biologiska och psykologiska orsaker.
På frågan om möjliga orsaker till utmattningssyndrom (figur 2b) gavs de sociala orsakerna något tyngre vikt än biologiska och psykologiska. Sociala orsaker dominerade hos alla tre grupperna, och mest hos socionomer (mer än 50 procent). Något förvånande var att psykologstuderande inte lade större vikt vid psykologiska orsaker till utmattningssyndrom. I dag finns det starkt vetenskapligt stöd för att psykologisk sårbarhet kan vara en bidragande orsak till utmattningssyndrom.
Figur 2c visar hur respektive studentgrupp uppfattar orsakerna till det tredje tillståndet, cancer. Genomgående för samtliga var att de betonade biologiska orsaker till cancer (70 procent och mer). Likaså var svaren överensstämmande för sociala orsaker: ungefär 20 procent av respektive studentgrupp. Det är möjligt att studenterna associerade exempelvis miljögifter, rökning och problem med alkohol som möjliga sociala orsaker till cancer.
Syn på den egna utbildningen
Den sista frågan berörde inslag av olika aspekter på ohälsa i utbildningen: Ansåg studenterna att de hade fått för lite, lagom eller för mycket av något ämnesområde? Figur 3 visar den procentuella andelen av respondenter som valde svarsalternativet för lite. Resultaten pekar tydligt på att respektive studentgrupp ansåg att de har fått för lite av de andras ämnesområden på utbildningen (mellan 44 och 63 procent). Exempelvis angav psykologstudenterna att de fått för lite kunskap i de biologiska/medicinska och sociala aspekterna av ohälsa. Motsvarande mönster sågs hos läkarstudenter och socionomstudenter.
Tecken på samsyn överväger
Resultaten visar en ganska stor samsyn mellan de tre studentgrupperna när det gäller ohälsans orsaker. Kanske kunde man ha förväntat sig en större betoning av det egna kunskapsområdet. Den grupp som oftast skilde sig signifikant från de andra var de blivande socionomerna. Om vi värderar de observerade skillnadernas storlek genom att beräkna motsvarande effektstorlek (Cohen’s d) finns det otvetydiga olikheter (höga d-värden) mellan psykolog- och socionomstuderande i synen på sociala orsaker till ohälsa i stort, mellan läkar- och socionomstuderande i synen på biologiska orsaker och sociala orsaker till alkoholberoende, samt mellan läkar- och socionomstuderande i synen på biologiska orsaker till utmattningssyndrom.
Men tecknen på samsyn överväger, vilket innebär en gynnsam förutsättning för den samverkan som man kanske kommer att involveras i. Utan att ha några konkreta belägg tror vi att den samsyn som kommer till uttryck i enkätsvaren avspeglar en förändring som ägt rum under de senaste årtiondena, till exempel i hur läkarstudenter uppfattar den biomedicinska kunskapstraditionen.
Men mest uppseendeväckande är kanske respondenternas bedömningar av vad man saknat i den egna utbildningen. Drygt hälften av de blivande läkarna önskade sig mer psykologiska och socialt inriktade inslag i utbildningen, över 60 procent av de blivande psykologerna saknade medicinska inslag, och av de blivande socionomerna efterlyste bortåt hälften mer psykologi och medicin i sina kursplaner. Man kan kanske sammanfatta detta som tecken på en beredskap för en flerdimensionell, biopsykosocial, syn på ohälsa.
Biopsykosocialt synsätt i grundutbildningen
Om vi önskar ett ökat samarbete mellan olika professioner inom det människovårdande området så förmedlar resultaten från den här studien en del goda nyheter. Den ofta påtalade
enögdheten i synen på ohälsans natur tycks vara på väg att ersättas av en uttalad samsyn. För att ta vara på läkar-, psykolog- och socionomstudenternas intresse för det biopsykosociala perspektivet så är ett förslag att det biopsykosociala synsättet på förhållandet mellan biologiska, psykologiska och sociala faktorer blir ett naturligt inslag i grundutbildningen.
Sven G. Carlsson, psykolog, professor emeritus,
Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet
Claudia Fahlke, psykolog, professor i hälsopsykologi,
Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet
FAKTA
Den biopsykosociala modellen
Den biopsykosociala modellen lanserades av den amerikanske psykiatern George Engel år 1977 [2]. Han menade att den biomedicinska sjukdomssynen måste ersättas med en modell som lägger lika stor vikt vid hälsotillståndets psykologiska och sociala sidor, som vid dess medicinska. De tre aspekterna, menade Engel, är oupplösligt relaterade till varandra och samverkar i sjukdomsutvecklingen och måste alla beaktas vid utredning och behandling. Engels modell har bibehållit och kanske till och med ökat i aktualitet under de 40 år som gått sedan den lanserades [3]. Databasen Pubmed visar att bortåt 500 vetenskapliga artiklar innehöll termen »biopsychosocial« under år 2016, en fördubbling jämfört med 2006.
Synsättet accepteras av många men har svårt att tränga igenom i den kliniska verksamheten. Orsakerna har diskuterats. Bland annat har man pekat på den konserverande effekten av de traditionellt specialiserade och totalt åtskilda utbildningarna av till exempel läkare och psykologer [4,5,6]. Det har också framförts kritik mot att den biopsykosociala modellen är för vag för att generera testbara forskningshypoteser, och att samma vaghet gör den svår att konkretisera kliniskt. Men försök har gjorts, till exempel av den amerikanske psykiatern Hoyle Leigh, som på 1980-talet lanserade en manual, the Patient Evaluation Grid, där information om biomedicinska, psykologiska och sociala faktorer av tänkbar betydelse i bakgrund och närtid systematiskt sammanställs för att ligga till grund för diagnos och behandlingsplan [7,8].
Referenser
1. Fahlke C, Carlsson SG. Beroendeteamet: en bio-psyko-social smältdegel. Läkartidningen.2015;112:DIIX.
2. Engel G. The need for a new medical model: a challenge for biomedicine. Science. 1977; 196:129-136.
3. Fava AG, Sonino N. From the lesson of George Engel to current knowledge: The biopsychosocial model 40 years later. -Psychotherapy and Psychosomatics. 2017;86:257-59.
4. Searight HR. The biopsychosocial model: »Reports of my death have been greatly exaggerated«. Culture, Medicine, and Psychiatry. 2015;40:289-298.
5. White P (editor). Biopsychosocial medicine. An integrated approach to understanding illness. Oxford: Oxford University Press; 2005.
6. Borrell-Carrió F, Suchman AL, Epstein RM. The biopsychosocial model 25 years later: Principles, practice, and scientific inquiry. Annals of Family Medicine. 2004;3:576-582.
7. Leigh, H, Reiser MF. The Patient. Biological, psychological and social dimensions in medical practice. (3rd ed.). 1992. Plenum Medical Book Company, New York
8. Leigh H, Feinstein AR, Reiser MF. The patient evaluation grid: A systematic approach to comprehensive care. General Hospital Psychiatry. 1980;2:3-9.
