Skolkuratorerna bjöd in skolpsykologerna till samarbete under en debatt om framtidens elevhälsa. Och de visade sig ha en hel del gemensamt.
Vad skolpsykologer generellt ägnar sig åt är höljt i dunkel.
-Det sägs att det finns lika många sätt att arbeta som skolpsykolog som det finns skolpsykologer, konstaterade Joel Rutschman, ledamot i Psifos, psykologer i förskola och skola, under dagens debatt om Elevhälsan.
Därför har han och psykologen Jonas Olsson skrivit ihop en kvalitetsmodell för psykologernas arbete i elevhälsan.
Men Hans-Åke Scherp, lektor i pedagogik och debattör i skolfrågor, var måttligt imponerad.
-Jag har läst den och blev förvånad. Den handlar mest om att marknadsföra psykologer, inte om hur kvalitet skapas, ansåg han.
Jonas Olsson betonade syftet med modellen, att visa vilka processer som alla skolpsykologer behöver engagera sig i. Målet är att skolpsykologer ska jobba mer hälsofrämjande och förebyggande än individinriktat.
-Vi menar inte att alla skolpsykologer ska jobba på exakt samma sätt, sa Jonas Olsson.
Han fick medhåll från Ulla-Maija Madison, ordförande i Sveriges skolkuratorers förening, som blev inspirerad av kvalitetsmodellen och övervägde att skriva något liknande för skolkuratorernas räkning.
-Vi ska ta det bästa från er och skapa något ännu bättre, lovade hon.
Ulla-Maija Madison efterlyste dessutom samarbete mellan skolpsykologer och skolkuratorer. I dag är det obefintligt, ansåg hon.
-Våra styrelser borde åtminstone träffas över en lunch, uppmanade hon och riktade blicken mot Joel Rutschman.
Under debatten visade de sig ha en del gemensamt. En handuppräkning, initierad av moderatorn Per Kornhall, visade att både skolkuratorerna och psykologerna vill ha rikttal för antalet elever per skolpsykolog/skolkurator.
Men skolpsykologen Arild Werling, som satt i publiken, undrade om det verkligen gör någon skillnad om antalet skolpsykologer ökar inom elevhälsan.
-Klart det gör, svarade Patrik Lönn, psykolog och chef för elevhälsan i Haninge kommun, som stolt kunde redovisa en ökning från fem till nio skolpsykologer i sin kommun.
-Nu har vi möjlighet att satsa på professionsutveckling, sa han och förespråkade lagstiftning om elevhälsans resurser, eftersom skolor med större utmaningar än andra inte har större resurser.
Anna Jonsson, som representerade SKL, vill inte säga något om den saken, utan berättade att hon rest runt i landet och sett samma skolor med goda resultat, år efter år, och undrade varför inte fler skolor låter sig inspireras av dessa.
Det fick debattören Hans-Åke Scherp att återigen tända till.
-Ni på SKL pratar bara om de bästa skolorna, allt ska vara konkurrens, att vara bättre än andra. Ni borde i stället lyfta de skolor som är bäst på att utvecklas, dundrade han.
Erik Nordlund från Sveriges Elevråd, instämde i att stressen i skolan är påtaglig och att elevhälsan behövs.
-Fast det är ett väldigt fokus på hur dåligt alla mår i skolan. Den elev som är glad och lycklig undrar vad det är för fel på honom eller henne.
Anna Jonsson konstaterade också att den psykiska ohälsans utveckling i skolan inte är helt säker.
-Ena dagen får vi höra att den psykiska ohälsan ökar jättemycket, nästa dag att det inte är så. Vi behöver ta reda på hur det verkligen ligger till, sa hon.
