Hur kan en förlorad barndom sörjas? Hur kan det som gått sönder inom en människa lagas? Så inleder psykologen och journalisten Sophie Arnö sin nyligen utgivna bok Barn på flykt. Modernt krisstöd och traumamedvetet möte.
Det är djupt existentiella och på samma gång brutalt aktuella frågor som berör många barn och unga i Sverige som flytt undan krig och förnedring – och som drabbats av förluster och trauman bortom begriplighetens gränser.
Den här boken är ett resultat av psykologisk expertis och egna erfarenheter och upplevelser efter många års resande; från svenska transitboenden till Jordaniens flyktingläger, Greklands stränder och Italiens tillfälliga bosättningar – och i möten med dessa barn.
– Utgångspunkten var att jag själv blev så drabbad. Jag kände en plikt, en skyldighet att berätta om vidden av orättvisor, de strukturella bristerna i trygghetssystemet och det stora mänskliga lidandet som jag såg, säger Sophie Arnö, som tidigare var chefredaktör för Rädda Barnens tidning Barn, parallellt med sin kliniska verksamhet.
Att lyfta fram barnens egna röster och berättelser; låta dem bli mer än sin flykt, sina trauman var också »ytterst medvetet« i arbetet med boken, förklarar hon.
– De har varit med om fruktansvärda händelser, men de är inte bara offer. De är inte bara sin flykt. De är också det de var innan kriget, flykten. De är människor med olika intressen och egenskaper och med tankar på en framtid.
Med sin bok, som även varvar fakta, statistik och modern psykologisk forskning, vill Sophie Arnö öka kunskapen om vad som händer med barn som upplevt trauman och stress, och hur dessa barn med rätt stöd och hjälp kan känna trygghet – trots sitt bagage.
– Jag vill öka traumamedvetenheten hos alla som i sitt arbete möter dessa barn för att på så sätt skapa ett bättre bemötande och omhändertagande. Att ingjuta hopp om en framtid är också viktigt.
Med rätt stöd har barn en enorm förmåga att återhämta sig, betonar hon.
– Det är obeskrivligt fascinerande vilken kapacitet vi människor har. Jag har med egna ögon sett människor som förlorat allt och ändå fortsätter sätta den ena foten framför den andra, sett hur människor hjälper varandra på ett sätt jag inte trodde var möjligt.
Så. Sammanfattningsvis. Det är möjligt att läka även då allt gått sönder. Och det går att sörja en barndom. Men det går inte av sig själv.
– Jag hoppas att min bok kommer att finnas på alla berörda utbildningar. Om den dessutom kan bidra till ökad politisk medvetenhet, skulle jag bli jätteglad.
