Endast tre av femton vinnare av Priset till yngre forskare i psykologi har gått till kvinnor. ”Könsfördelningen gör mig förfärad. Det är kanske dags att lägga ner priset helt”, säger psykologiprofessorn Petra Lindfors.
Sedan år 2003, då Nationalkommittén för psykologi vid Kungliga Vetenskapsakademien delade ut det första priset till yngre forskare i psykologi, har tre kvinnor och tolv män fått priset. Samtidigt är omkring hälften av alla som disputerar i ämnet psykologi kvinnor.
Nyligen presenterades 2017 års pristagare: Arvid Erlandsson vid Linköpings universitet. Att det åter blev en manlig pristagare, och att endast en av fem nominerade var en kvinna, har väckt debatt i bland annat sociala medier. En som reagerat starkt mot könsfördelningen är Petra Lindfors, professor i arbets- och organisationspsykologi vid Stockholms universitet.
-Med nästan ständigt manliga pristagare blir budskapet att kvinnor inte behöver göra sig besvär. Naturligtvis finns det förträffliga manliga forskare, men det finns även kvinnliga. De som delar ut priset borde nu verkligen göra något åt den här sneda könsfördelningen, säger Petra Lindfors.
Hon pekar på nomineringsprocessen, då institutionerna själva får nominera pristagare, som ett led där det borde ske förbättringar. Varje institution får utse en kandidat och själv bestämma över nomineringsförfarandet.
-Nomineringsförfarandet borde bli mer transparent och dessutom dokumenteras. Nu upplevs hela förfarandet som lite mystiskt, säger Petra Lindfors.
Hon tror att det är lätt att vara blind för problematiken kring hur män och kvinnor tilldelas priser och lyfts fram i olika sammanhang, och att bara köra på i gamla fotspår.
-Det här är ett ansvar som måste delas mellan institutionerna och Nationalkommittén för psykologi. Till och med Nobelkommittén har börjat se över sitt nomineringsförfarande gällande Nobelpriset, görs inget ifråga om priset till yngre forskare tycker jag nästan att det man bör lägga ner det. Eller införa två pris: ett för män och ett för kvinnor.
Det är Nationalkommitténs ledamöter, i stort sett lika många män som kvinnor, som beslutar om vem som ska få priset. Sedan år 2012 har Ann-Charlotte Smedler, professor emerita i psykologi vid Stockholms universitet, varit en av dess ledamöter. Hon medger att den ojämna könsfördelningen av pristagare är ett problem och något som Nationalkommittén bör diskutera tillsammans med institutionerna. Men hon inte säker på att själva nomineringsförfarandet är problemet.
-Min erfarenhet att könsfördelningen brukar vara relativt jämn sett till de nominerade, säger Ann-Charlotte Smedler.
Att endast tre av femton pristagare varit kvinnor, tror Ann-Charlotte Smedler till viss del har att göra med typen av forskning: män väljer i större utsträckning grundforskning och kvinnor mer tillämpad forskning.
-Det är ofta den forskning som ligger i framkant i teoriutveckling som belönas och då ligger det närmare till hands att det blir sådan med grundforskningskaraktär. Därför är jag absolut negativ till tanken på två priser, ett för män och ett för kvinnor, det skulle riskera att konservera den här uppdelningen. Vetenskapsrådet har till uppgift att stödja grundforskning och vill vi se en jämnare könsfördelning vad beträffar anslag från Vetenskapsrådet bör vi aktivt uppmuntra kvinnor att välja den typen av forskning, säger Ann-Charlotte Smedler.
Petra Lindfors ifrågasätter om det finns belägg för att kvinnor i större utsträckning än män väljer tillämpade ämnen. Och är grundforskning något som prioriteras så borde det också tydligt framgå i nomineringskriterierna, anser hon.
-Jag kan inte hitta något om det i Nationalkommitténs egen text där den efterfrågar nomineringar. Jag kan även konstatera att det i prismotiveringen för flera män som fått priset framgår att det handlar om tillämpad forskning. Så det är ett ohållbart argument, eller ett argument som enbart är giltigt vid utvärdering av kvinnors forskning.
En regel som många anser missgynna kvinnliga forskare är att pristagaren inte får vara över 40 år. Kvinnor startar ofta sin forskarbana senare än män och tar som regel längre föräldraledighet. Enligt Ann-Charlotte Smedler har Nationalkommittén haft uppe frågan om åldersregeln med Kungliga Vetenskapsakademien, men där finns ingen önskan om att ändra den med hänvisning till att samma regler gäller för alla ämnesområden där pris till yngre forskare delas ut.
-Samtidigt är ju syftet med priset att stimulera unga forskare, och då är det kanske rimligt att behålla 40-årsgränsen. Både män och kvinnor tar ut föräldraledighet, en generell slutsats är väl därför att familjebildare missgynnas, säger Ann-Charlotte Smedler.
Priset till yngre forskare i psykologi är inte bara mycket meriterande och har en prissumma på 50 000 kronor, det ger forskaren även möjlighet att arrangera ett eget seminarium på Kungliga Vetenskapsakademien och få stor uppmärksamhet för sin forskning.
