3 frågor till Hédi Fried, psykolog och hedersledamot i Psykologförbundet, som nominerats till Augustpriset 2017 i kategorin Årets svenska fackbok för boken Frågor jag fått om Förintelsen (Natur & Kultur, 2017). Vinnaren tillkännages den 27 november.
1. Grattis till nomineringen, Hédi Fried. Berätta om bakgrunden till boken Frågor jag fått om Förintelsen?
-Jag har kämpat för att sprida kunskap om Förintelsen sedan tidigt 1980-talet. Jag har skrivit böcker, gått ut i skolor och även träffat vuxenpublik. Men intresset från vuxna har varit svalt, folk har haft svårt att förstå att det som hände då även skulle kunna hända här. Ofta har jag fått svaret “prata inte om Förintelsen igen, jag vet, jag vet allt”. Men det visade sig att den som ”visste allt” var den som visste minst. Då tänkte jag på alla frågor som ungdomar ställt, de som verkligen ville veta mera.
2. Boken vänder sig till unga läsare. Vilka är de vanligaste frågorna som du får från barn och unga?
-Frågorna sträcker sig från de enklaste till de mera komplicerade, existentiella frågor.
De vanligaste har varit “vad hände med din syster, far, mor?”, “vad hände med din hund?”. Därefter kommer “varför gjorde dom det?”, “tror du att det kan hända igen?” “tror du på Gud efter det som har hänt?”, “vad ska vi göra för att det inte ska hända igen?” och “kan du förlåta?”.
3. Har frågorna varit olika beroende på barn och ungdomars ålder?
-Mina bästa åhörare, och de som har ställt flest frågor, är barn i åldrarna tio till tolv år. Ju högre åldrar desto färre frågor. De vuxna har varit svårast att sätta igång, trots min försäkran om att det varken finns dumma eller förbjudna frågor. Generellt sett har barn i yngre åldrar lättare att ta till sig min berättelse, de lyssnar med hjärtat och har ofta reagerat med kommentarer som “du kan vara lugn, vi kommer inte att tillåta att det händer igen”. Äldre elever har oftare lyssnat med hjärnan, frågorna har varit mer intellektuella och empatin har inte riktigt funnits med. Ju äldre, desto hårdare märkta av fördomar och desto svårare att identifiera sig med mig.
