Skolpsykologerna i Haninge har lyckats föra in psykologin i klassrummet.
-Vårt huvuduppdrag är att öka lärarnas relationskompetens, förklarar Tuija Lehtinen och Jenny Jakobsson Lundin.
För ett tiotal år sedan var Haninge rubrikernas kommun som en av Sveriges sämsta skolkommuner sett till elevernas resultat. Personalomsättningen var hög, inte minst bland psykologerna, och elevhälsan underbemannad med skolpsykologer som satt fast i högar av elevutredningar.
-Vi var som portvakter för remisser till Bup, säger skolpsykologen Tuija Lehtinen.
Gjorde skolpsykologerna anspråk på att ta en större plats i organisationen möttes de av motstånd.
-Vi fick kämpa oss in. Okunskapen om skolpsykologernas roll och kompetens var då stor bland både lärare och skolledning.
Sedan hände ett par avgörande saker. Skolförvaltningen antog ett policydokument med innebörden att det aldrig var den enskilde elevens fel om eleven inte nådde målen i läroplanen. Ansvaret var alltid skolans, det var där förklaringarna till misslyckanden skulle sökas. Strax därefter, 2010, kom den nya skollagen. I den framgick tydligt att en av elevhälsans viktigaste uppgifter var att arbeta hälsofrämjande, inte hälsovårdande. Skolpsykologernas fokus skulle ligga på kunskapsmål och inte på sjukvårdande mål.
-Det gav oss ramarna för att utveckla skolpsykologens roll till vad den är i dag i Haninge. Vårt huvuduppdrag är att öka lärarnas relationskompetens, att bygga kapacitet i klassrummet, och det är inte längre någon som ifrågasätter vår roll i organisationen. Vi är välkomna överallt, säger Tuija Lehtinen.
Haninge kommun har fortfarande en stor andel utlandsfödda med ofta låg utbildningsgrad och antalet nyanlända som lämnade nian var våren 2017 rekordhöga 8,3 procent. Men trots det visar Haninges skolor nu bra resultat och personalomsättningen bland skolpsykologer har helt stannat av.
En bidragande faktor har varit förstärkningen av den centrala stödavdelningen med skolläkare, skolpsykologer och specialpedagoger, i kombination med nya arbetssätt. Dessutom har psykologerna haft ett starkt stöd från både skolledning och chefen för den centrala stödavdelningen, som själv har en lång bakgrund som skolpsykolog.
-När jag började som skolpsykolog i Haninge 2008 fanns det fyra skolpsykologtjänster. Nu har vi nio tjänster, varav en arbetar mot förskolan, säger Tuija Lehtinen.
Tillsammans med kollegan Jenny Jakobsson Lundin kom hon 2016 ut med boken Psykologi för klassrummet (Lärarförlaget), där de beskriver hur psykologisk kunskap kan användas av lärare i de utmaningar de till vardags ställs inför. För det är lärarna, inte eleverna, som är skolpsykologens viktigaste målgrupp. Det är båda överens om.
-Det är lärarna som möter eleverna dagligen. Att med psykologisk kunskap hjälpa läraren att hitta rätt verktyg och bidra till bra relationer mellan lärare och elever har en större positiv effekt än om enskilda elever får ett psykologsamtal kanske en gång per månad, säger Jenny Jakobsson Lundin.
När skolpsykologen ändå träffar elever är det som regel tillsammans med lärare eller annan skolpersonal. Tuija Lehtinen:
-Som psykolog kan jag då ställa annorlunda frågor än läraren och kanske öppna läraren ögon för nya tankesätt. Vi har också en större medvetenhet än lärarna om hur själva språket påverkar samtalet.
Enskilda psykologutredningar görs när det finns tydliga indikationer på intellektuella funktionsnedsättningar, det som kallas särskoleutredningar. Under 2016 gjordes 36 sådana utredningar, 2015 var antalet 22. Då handlar det om ett elevunderlag på totalt cirka 11 000 grund- och gymnasieskoleelever i Haninge kommun.
-Det är främst den diagnosen som är intressant för skolan eftersom dessa elever följer grundsärskolans läroplan. Skolan måste hålla ögonen på sin boll: elevhälsans uppgift är skolrelaterade frågor, inte utredning och sjukvård, och vi är helt överens om att vi inte ska vara första linjens psykiatri, säger Jenny Jakobsson Lundin.
Men det är också en resursfråga, förklarar hon.
-Visst, hade vi haft ännu mer resurser skulle det ju inte vara negativt att vara mer synliga även för eleverna. Men går vi in i enskilda elevärenden och arbeta under Hälso- och sjukvårdslagen måste vi föra journal etc. Det händer att vi gör det men då måste man vara medveten om att det tar mer tid i anspråk och att vi därför når färre elever.
Att som tidigare utreda exempelvis om svag begåvning kan ligga bakom en elevs koncentrationssvårigheter i skolan är orimligt, menar Tuija Lehtinen.
-Att göra en sådan utredning innan ärendet skickas vidare till Bup är både en resursfråga men också en fråga om vårt uppdrag som skolpsykologer. Sådana utredningar bidrar sällan till någon förändring i skolan. Och även om problemen kanske härrör från skolan, som inte lyckats anpassa situationen till den enskilde eleven, är det orimligt att vi ska fungera som portvakter för remisser. Men självklart ska vi arbeta för att elever får de anpassningar de behöver, säger Tuija Lehtinen.
Det är främst som konsulter och fortbildare skolpsykologerna i Haninge fört in psykologin i klassrummen. En vanlig arbetsdag kan handla om handledning i grupp, möten med skolledare och rektorer om metodimplementering och kanske bistå pedagoger för att lösa enskilda dilemman eller hantera en klass som blivit stökig. Både Jenny Jakobsson Lundin och Tuija Lehtinen upplever att den förändrade skolpsykologrollen lett till att de i dag kan använda hela det kompetensspann som grundutbildningen innehöll, allt från utvecklingspsykologi till organisations- och arbetslivets psykologi.
-Det är först som skolpsykolog jag känt det. Skolan är som en godisbutik för en psykolog, säger Jenny Jakobsson Lundin.
Två specifika metoder har fått en särskild ställning bland skolpsykologerna i Haninge: Collaborative & Proactive Solutions (CPS) för grundskolan och International Child Development Programmes (ICDP), även kallat vägledande samspel, för förskolan. Båda metoderna bygger på att genom ett ändrat förhållningssätt utveckla samspelet mellan lärare och elever, och vid CPS även lösa problem hos enskilda elever. Haninge är en av tre kommuner i landet som nu systematiskt inför CPS i hela grundskolan. De övriga är Uddevalla och Ekerö.
-Vi implementerar inte bara en metod utan förändrar en kultur och ett förhållningssätt. Det svåraste har varit att verkligen få spridning på metoden, skolan är otroligt ”förändringsskadad” och det finns forskning som visat att 80 procent av alla beslutade förändringar har fallerat. Vi vill inte bidra till fler sådana misslyckanden, säger Tuija Lehtinen.
Sedan CPS började införas 2014 har ett stort antal skolledare i Haninge varit i USA och både fått träffa metodens upphovsman, barnpsykologen Ross Greene, och fått se hur metoden används i praktiken. Därefter har implementeringen underlättats och i dag har två av tre grundskolor tagit till sig metoden.
Både CPS och ICDP bygger på att utbilda pedagoger som sedan utbildar sina kolleger. ICPD, som är inriktad mot förskolan, utgår dock aldrig från enskilda elever med problem utan har hela sitt fokus på ett hälsofrämjande arbete för att förebygga problem.
-Grunden i både CPS och ICDP är att alla barn utvecklas bäst när det befinner sig i goda relationer med sina nära vuxna. Med det är bara ett par exempel på hur psykologin får en allt starkare ställning i klassrummet. Vi fortsätter ju även att arbeta med konsultation och handledning vid enskilda elevärenden, konflikter, krishantering etc. säger Jenny Jakobsson Lundin.
Det finns ett växande intresse från lärarna att ta till sig skolpsykologernas kompetens som en del i arbetet för att uppnå kunskapsmålen, upplever både Tuija Lehtinen och Jenny Jakobsson Lundin. Men det handlar om två olika kompetensområden och de är noga med att inte försöka presentera färdiga lösningar.
-Vi ska hjälpa lärarna att hitta sina egna verktyg att användas på rätt sätt. Ju svårare problem det handlar om desto viktigare är det att hitta relationsnycklarna. Som psykologer har vi väldigt stor nytta av den kunskap vi har om exempelvis förändringsprocesser, säger Tuija Lehtinen.
Jenny Jakobsson Lundin brukar även hålla vissa tider i schemat öppna för lärare som själva vill boka tid och tala om elevärenden.
-Läraryrket är ganska ensamt och många vill ha stöd. Jag upplever att det finns en stor nyfikenhet för vad vi kan bidra med och det förekommer inget negativt revirtänkande. Det är viktigt att vi psykologer behåller respekten för lärarnas specifika kompetens.
En styrka har varit att Haninge har en samlad psykologgrupp, tror de båda. Förutom att det bidragit till ”en härlig gruppdynamik och en stark gemenskap” har det lett till en professionsutveckling som skulle vara svår att åstadkomma för en ensam skolpsykolog på en enskild skola och under ledning av en rektor.
-Jag tror det då skulle vara svårare att arbeta meningsfullt på lång sikt. Naturligtvis handlar det om vilken inställning den enskilde rektorn har, men risken är större att skolpsykologen får agera brandsläckare i stället för att jobba långsiktigt. Det ger en styrka att ha flera kolleger i ryggen; det skapar en känsla av att vi måste leverera och att stå för vår breda kompetens som psykologer, säger Jenny Jakobsson Lundin.
Läs även: Nu kommer riktlinjer för skolpsykologer
