Rolf Sandberg, poliskommissarien som ledde utredningen, hävdar att Sven Å Christiansons roll var liten jämfört med barnpsykologernas.
– Jag pratade bara med honom två gånger.
Efter de inledande förhören med pojkarna undrade Rolf Sandberg hur han skulle gå vidare. Barnen hade berättat detaljerat för föräldrarna om vad som hände nere vid sjön, hävdar Rolf Sandberg, men inför polisen var de fåordiga.
– Jag behövde hjälp för att avgöra om det var lämpligt att gå vidare med fler förhör.
Rolf Sandberg kontaktade först en välkänd psykiater, men han ville ha
200 000 kronor för att läsa igenom förhören. Uppdraget gick i stället till professor Sven Å Christianson.
– Han meddelade att det kunde ge resultat om vi gick vidare med fler förhör, säger Rolf Sandberg.
När barnen hördes av polisen var barnpsykologerna alltid på plats. Rolf Sandberg minns inte att barnpsykologerna gick in och stoppade några förhör, annat än vid något enstaka tillfälle. Enligt honom var poliserna vid några tillfällen tveksamma, men fick grönt ljus av barnpsykologerna att fortsätta.
– Barnpsykologerna var måna om att vi skulle få dem att berätta, annars fanns risk att de skulle upprepa våldet. Fast jag vet inte om det där stämmer, det var inte vårt fokus, säger Rolf Sandberg.
I dag är han självkritisk till att polisen gick så hårt fram i förhören.
– Men det var en annan tid då, det fanns ett annat barnperspektiv, barnen hade inga juridiska ombud. Vi hade inte gjort likadant i dag.
Under presskonferensen förklarade Rolf Sandberg att »barn glömmer inte sånt här, men de kan förtränga, det gäller att skapa nycklar.«
– Jag menade bara att barnen hade svårt att berätta för oss, jämfört med hur de hade berättat för sina föräldrar. Bortträngda minnen pratade ingen om under hela utredningen.
Rolf Sandberg är medveten om att allmänheten har en annan bild.
– Jag får mejl där det står att jag är en snutjävel som kontaktade en minnesexpert för att plantera in falska minnen. Så var det inte.
TEXT
Lennart Kriisa
