FORSKNING. Utmattningssyndrom kan leda till ett livsförändrande existentiellt tillstånd med känslor av maktlöshet, meningslöshet och sårbarhet. Men i vården är det ett perspektiv som sällan uppmärksammas. Det visar en doktorsavhandling av Ann-Kristin Eriksson vid Mittuniversitetet.
Ann-Kristin Eriksson på avdelningen för hälsovetenskap, Mittuniversitetet i Sundsvall, vill med sin avhandling ge en fördjupad förståelse av vad utmattningssyndrom kan innebära för den drabbade med fokus på ett existentiellt perspektiv. Hennes forskning bygger på kvalitativa intervjuer med vårdtagare och vårdgivare om upplevelser, den drabbades behov och betydelsen av att uppmärksamma de existentiella behoven i rehabilitering.
Hon visar att utmattningssyndrom väcker existentiella frågor kring mening, existens och livsval hos den som drabbas. Förutom upplevelsen av meningsförlust i det egna livet upplever de även en existentiell tomhet i samhället.
– Detta skapar ett behov av att förstå sin livssituation för att kunna hantera den. För vårdtagare kan reflektion kring existentiella frågor och möjligheten att dela erfarenheter vara avgörande för att kunna komma ur utmattningstillståndet, säger Ann-Kristin Eriksson i ett pressmeddelande.
Det dominerande biomedicinska paradigmet bland vårdgivare innebär att det ofta saknas kunskap om värdet av existentiella perspektiv. Det påverkar även hur vårdtagare uttrycker sin ohälsa. Sammantaget leder det till att existentiella perspektiv i vården osynliggörs.
En bearbetning av existentiella frågor kan fungera som en väg tillbaka till en inre drivkraft och motivation, visar Ann-Kristin Eriksson i sin avhandling, vilket är nödvändigt för att kunna starta en hälsofrämjande process.
– Det visar vikten av att också uppmärksamma den existentiella utmaning som personer genomgår vid utmattningssyndrom och att fokusera på betydelsen av den drabbades behov att skapa mening, säger Ann-Kristin Eriksson.
Titeln på avhandlingen är Vid utmattningens gräns. Utmattningssyndrom som existentiellt tillstånd. Vårdtagares och vårdgivarens erfarenheter av utmattningssyndrom och rehabilitering med en existentiell ansats i svensk vårdkontext.
TEXT
Peter Örn