FORSKNING. Pappor känner sig ofta utanför och osynliga i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård, vilket delvis beror på att vården fokuserar på mammans gravida kropp. Det visar doktoranden Stefan Björk, Institutionen för psykologi vid Umeå universitet, i en ny avhandling.
Utifrån en narrativ analys av tio intervjuer med pappor visar Stefan Björks forskning att mödrahälsovårdens fokus på de fysiska aspekterna av graviditet och förlossning i många fall medför att pappan kan ha svårt att hitta en plats i mötet med barnmorskan som känns meningsfull.
– Svårigheterna för papporna att känna sig delaktiga har inte att göra med att de är män, utan att det inte är de som är gravida, säger Stefan Björk i ett pressmeddelande.
Han visar hur blivande pappor försöker finna en plats i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård, och som gör graviditet, förlossning och spädbarnsomvårdnad till en gemensam angelägenhet för båda blivande föräldrarna.
Detta syns allra tydligast i hur ofta papporna berättar om vad ”vi” gjorde på barnmorskemottagningen, förlossningen eller BB-avdelningen. Det är när papporna inte kan berätta vad ”vi” gjorde – till exempel för att de inte kunde övernatta på BB – som de känner sig utanför och osynliga.
Om vården vill inkludera papporna bör man därför bemöta mamman och pappan som ett ”ni”, som två föräldrar varav en av dem är gravid. Det innebär samtidigt att man sträcker ut tidsperspektivet från graviditetens här och nu, förbi den annalkande förlossningen till det som kommer efter, nämligen föräldraskapet.
Avhandlingens titel är Män möter mödravård: om betydelsen av ’vi’ i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård.
TEXT
Peter Örn
